• Anonym (eb)
    Äldre 4 Sep 13:05
    2608 visningar
    18 svar
    18
    2608

    Är det jag som är stel och tråkig??

    Förra helgen när yngsta fyllde år hade vi planerat kalas med tårta och ballonger och allt som hör till. Skulle gå ut och testa nya cykeln och bara ha en skön kul dag. Dagen före säger sambon plötsligt att vi kan väl åka till föräldrarna fredag-söndag så att de oxå får träffa minstingen på födelsedagen! Men sånt kan du väl planera i förväg så att man inte redan har andra planer säger jag. Jag ska ju baka och allt möjligt och vi kan inte ta med stora presenter som cykeln mm på tåget. Då blir han sur och säger att det är tråkigt att inte ha fler med på födelsedagen och att jag kan ta med allt jag köpt och baka hos dem. Men om jag ska sticka iväg på fredag direkt efter jobbet och komma tillbaks på söndagen vill iaf jag ha tid på mig att planera lite. Är man så tråkig om man inte spontant drar iväg när man redan hade andra planer? Sambon tycker det är "skoj" att överraska föräldrarna men när vi har gjort det förut tyckte jag inte att mamman verkade road utan mest irriterad på att behöva greja iordning gästsängen halvtio på kvällen och "skojade" lite att ni kunde väl ringt..
    Ska jag skrota mina planer som varit bestämt i flera veckor för att han kommer på sista-minuten-ideer?

  • Svar på tråden Är det jag som är stel och tråkig??
  • Anonym (Nej!)
    Äldre 4 Sep 13:09
    #1

    Heja dig!

    Din man får skärpa sig helt klart.

  • Birgit­ta02
    Äldre 4 Sep 13:11
    #2

    Det är inte hans föräldrar som ska bli överraskade. Det är ju faktiskt er son som fyller år och ska bli överraskad. Och du ska fullfölja dina planer! Bättre då att hans föräldrar kommer till er ju. Så ge dig inte!

  • Anonym (eb) Trådstartaren
    Äldre 4 Sep 13:18
    #3
    Birgitta02 skrev 2015-09-04 13:11:48 följande:

    Det är inte hans föräldrar som ska bli överraskade. Det är ju faktiskt er son som fyller år och ska bli överraskad. Och du ska fullfölja dina planer! Bättre då att hans föräldrar kommer till er ju. Så ge dig inte!


    Ja tanken var ju att rummet skulle vara fullt med ballonger och presenterna inslagna när lillen vaknar.. inte att man sitter och harvar på ett tåg hela kvällen före och inte har något förberett. Men hans planer är ofta sådär i sista sekunden och så blir det bara pannkaka av allt för att han inte tänkt på detaljerna i förväg, t ex förra gången vi överraskade hans föräldrar med att hälsa på så visade det sig att båda skulle jobba dagen därpå vilket även den här gången var anledningen till att de inte hälsade på oss just den helgen.
  • Anonym (A)
    Äldre 4 Sep 13:32
    #4

    Jag förstår att du tycker att det känns omständigt..... Hade inte gjort det.

  • Anonym (.)
    Äldre 4 Sep 13:32
    #5

    Du är verkligen inte stel och tråkig. Herregud nu har ni ju faktiskt planerat. Det är en sak att planera om i förväg. MER i förväg inte ett par dagar. 

    Ni har redan planer och det är du som planerat vad, när och hur du ska baka. Inte hann. Sen nej, hans mamma verkar inte gilla den formen av överraskning. Och liksom herregud vem gör det? Att någon kommer oanmäld så? Tänk om dem hade andra planer morgonen efter. Även om det är roligast att träffa er så är det ju onödigt att behöva ställa in andra grejer m.m

    Känns omoget av honom att tycka att du är tråkig.

    MEN känns dock också som att han tycker att er vardag är för tråkig. Så försök hitta på något ni tillsammans nästa vecka ist :)

  • Anonym (eb) Trådstartaren
    Äldre 4 Sep 14:28
    #6
    Anonym (.) skrev 2015-09-04 13:32:37 följande:

    Du är verkligen inte stel och tråkig. Herregud nu har ni ju faktiskt planerat. Det är en sak att planera om i förväg. MER i förväg inte ett par dagar. 

    Ni har redan planer och det är du som planerat vad, när och hur du ska baka. Inte hann. Sen nej, hans mamma verkar inte gilla den formen av överraskning. Och liksom herregud vem gör det? Att någon kommer oanmäld så? Tänk om dem hade andra planer morgonen efter. Även om det är roligast att träffa er så är det ju onödigt att behöva ställa in andra grejer m.m

    Känns omoget av honom att tycka att du är tråkig.

    MEN känns dock också som att han tycker att er vardag är för tråkig. Så försök hitta på något ni tillsammans nästa vecka ist :)


    Jag försöker ju få honom att vara med i planeringen mer, menar inte att man ska ha en whiteboard och leka styrelsemöte men att man pratar om saker men då är det liksom inte intressant att prata om vad man vill göra utan sen kommer han på sina ideer typ samma dag så man aldrig får en chans att prata ihop sig så att alla blir nöjda. 
    Jag hatar själv att folk hälsar på oannonserat om de tänker sova över!!
  • Anonym (eb) Trådstartaren
    Äldre 4 Sep 14:46
    #7

    Sen så är det ofta så att hans sista sekunden planer involverar hela hans familj oxå. Förra veckan tyckte han till exempel att om vi ska baka tårta så kan ju hans syster hjälpa till och det har han såklart inte frågat henne om utan han tar för givet att hon inte har andra planer eller att hon ändrar sina planer och kommer och hjälper till. Och så nämner han att hans kompis som är bra på att baka kanske har några ideer. Jag har redan planerat och köpt allt men EN dag innan ska han messa sin kompis och fråga om recept??

  • Äldre 4 Sep 14:54
    #8

    Personligen är jag alltid öppen för spontana infall så för min del hade det bara varit kul. Men jag hade ringt till föräldrarna och förvarnat/frågat eftersom jag inser att alla andra inte är lika spontana som jag är. (och din sambo tydligen)

    En dag gick jag och en tjejkompis förbi en resebyrå och såg en resa till Kuba. Dagen efter reste vi.

    En annan gång var jag och sonen på semester i bulgarien. Fick för oss att resa till min dåvarande sambo som semestrade i thailand, så det gjorde vi istället för att resa hem.

    Jag älskar såna där spontana infall. Vi har ofta vänner, familj hemma helt oförberett eftersom vårat umgänge vet att vi gillar sånt.

    Våra barn får alltid ta hem kompisar hur mycket dom vill.

  • Anonym (Wildr­at)
    Äldre 4 Sep 14:54
    #9

    Jag tycker det låter som att ni BEHÖVER ha styrelsemöte med whiteboard och protokoll så karln vet vad som gäller och du kan hänvisa till till det (tydliga och klara) gemensamma beslutet.

  • Anonym (eb) Trådstartaren
    Äldre 4 Sep 15:02
    #10
    annananonym skrev 2015-09-04 14:54:01 följande:

    Personligen är jag alltid öppen för spontana infall så för min del hade det bara varit kul. Men jag hade ringt till föräldrarna och förvarnat/frågat eftersom jag inser att alla andra inte är lika spontana som jag är. (och din sambo tydligen)

    En dag gick jag och en tjejkompis förbi en resebyrå och såg en resa till Kuba. Dagen efter reste vi.

    En annan gång var jag och sonen på semester i bulgarien. Fick för oss att resa till min dåvarande sambo som semestrade i thailand, så det gjorde vi istället för att resa hem.

    Jag älskar såna där spontana infall. Vi har ofta vänner, familj hemma helt oförberett eftersom vårat umgänge vet att vi gillar sånt.

    Våra barn får alltid ta hem kompisar hur mycket dom vill.


    Ja men då kanske du redan visste att du inte hade jobb den närmsta tiden och att du hade råd att åka , till exempel. Min sambo planerar ju gärna saker som inträffar när vi båda jobbar och sen säger han MEN ÅH kan du inte ta ledigt. Om jag hade ledigt redan och så vidare då kan jag lätt åka på en spontanresa. Men det måste ju funka med resten av omständigheterna.
  • Äldre 4 Sep 15:08
    #11

    Ni verkar ha olika behov i balansen avslappnat/planerat och det tror jag är rätt vanligt. Tror ni skulle ha glädje av ett generellt samtal om de här olika behoven. Undvik gärna födelsedagsexemplet dock, eftersom det nog ännu kan vara infekterat och han kan uppleva att du "körde över" hans spontanitet. (Fast det låter som du knappast hade något val!)

    Utgå inte från att han har fel, även om det kan kännas så. Utgå ifrån hur han beskriver sina behov och be honom sätta sig in i dina. Försök hitta kompromisser och komma på områden som lämpar sig mer för spontanitet och andra där planering känns obligatorisk. Visa att du är villig att ta hans tankar och känslor på allvar även om du inte förstår dem helt.

    Jag är mer som du och känner igen frustrationen, men jag vet att jag inte kan vinna alla strider och inte han heller, så vi strävar båda efter "harmoniska kompromisser". Med varierande framgång, ska jag erkänna .

    Lycka till!

  • Anonym (eb) Trådstartaren
    Äldre 4 Sep 15:24
    #12
    IMHO skrev 2015-09-04 15:08:16 följande:

    Ni verkar ha olika behov i balansen avslappnat/planerat och det tror jag är rätt vanligt. Tror ni skulle ha glädje av ett generellt samtal om de här olika behoven. Undvik gärna födelsedagsexemplet dock, eftersom det nog ännu kan vara infekterat och han kan uppleva att du "körde över" hans spontanitet. (Fast det låter som du knappast hade något val!)

    Utgå inte från att han har fel, även om det kan kännas så. Utgå ifrån hur han beskriver sina behov och be honom sätta sig in i dina. Försök hitta kompromisser och komma på områden som lämpar sig mer för spontanitet och andra där planering känns obligatorisk. Visa att du är villig att ta hans tankar och känslor på allvar även om du inte förstår dem helt.

    Jag är mer som du och känner igen frustrationen, men jag vet att jag inte kan vinna alla strider och inte han heller, så vi strävar båda efter "harmoniska kompromisser". Med varierande framgång, ska jag erkänna .

    Lycka till!


    Jag har försökt att kompromissa genom att låta honom bestämma allt hela helger då och då, vi har t ex spontantåkt till hans föräldrar flera gånger men då brukar det bli så att det han vill göra går i stöpet pga att han inte kollat t ex om det stället han vill gå till har öppet och så blir vi sittande i hans föräldrars vardagsrum medan de jobbar.
    Han skulle liksom kunna få ett infall att gå på Liseberg och ta tåget dit bara för att upptäcka att de stängt för säsongen. MEn det är precis som att det är viktigare att det sker nåt spontant än att nåt verkligen blir av..
    Ibland så låter jag bli att tänka på vad vi ska göra och låter honom hitta på något men då blir det ofta inget av det heller utan då fastnar han i nån affär istället.
  • Äldre 4 Sep 16:21
    #13
    Anonym (eb) skrev 2015-09-04 15:24:53 följande:

    Jag har försökt att kompromissa genom att låta honom bestämma allt hela helger då och då, vi har t ex spontantåkt till hans föräldrar flera gånger men då brukar det bli så att det han vill göra går i stöpet pga att han inte kollat t ex om det stället han vill gå till har öppet och så blir vi sittande i hans föräldrars vardagsrum medan de jobbar.

    Han skulle liksom kunna få ett infall att gå på Liseberg och ta tåget dit bara för att upptäcka att de stängt för säsongen. MEn det är precis som att det är viktigare att det sker nåt spontant än att nåt verkligen blir av..

    Ibland så låter jag bli att tänka på vad vi ska göra och låter honom hitta på något men då blir det ofta inget av det heller utan då fastnar han i nån affär istället.


    Ja, det verkar onekligen som att du har försökt på många olika sätt. Frågan är om ni satt er ner och pratat om det. Kanske har han andra infallsvinklar som du inte förstått, precis som du har aspekter som han uppenbarligen inte förstått (exempelvis när ni skapar problem för andra). Ibland behövs ett hyfsat neutralt/förutsättningslöst samtal bara för att förstå varandra bättre. Det behöver inte finnas något mål med att just det samtalet ska lösa alla problem. Det kan ni ju prata om längre fram.

    Han verkar ju ha vissa brister som det skulle vara önskvärt att ändra på, men ponera att en del av dem inte går att ändra på: kan du i så fall ändra förhållningssätt till dem, och kan han göra detsamma med dina brister (t.ex. ett visst kontrollbehov som jag skymtar och känner igen mig i). T.ex. måste inte en resa till ett nedstängt Liseberg ses som ett nederlag. Man kan vända det till en spontan upptäcktsresa i Göteborg istället, t.ex. med besök på det bland barn (och många vuxna) mycket populära Universeum.

    Hoppas du inte tar detta som kritik utan som nya idéer (som kanske inte är så nya? ). Jag känner med dig i en situation som verkar besvärlig, men förhoppningsvis inte omöjlig. Hoppas du får fler nycklar till förbättringar i denna tråden, oavsett om det är från mig eller andra.
  • Äldre 4 Sep 16:32
    #14

    Jag är en planerare, älskar att" älta"fram och tillbaka.

    Vad som ska göras, packas, ätas och även onödigt skvaller vill jag förmedla.

    Men,men har lärt mig att maken inte lyssnar så länge.

    Förmedlar bara det viktigaste när han hör på.

    Under bilresan kan jag sedan babbla på och har svarar lamt och lägger ingenting på minnet.

    Om du är som jag säg i god tid: sonens födelsedag blir hemma, jag bakar, vill vi bjuda några gäster?

  • Anonym (eb) Trådstartaren
    Äldre 4 Sep 21:34
    #15
    IMHO skrev 2015-09-04 16:21:34 följande:
    Ja, det verkar onekligen som att du har försökt på många olika sätt. Frågan är om ni satt er ner och pratat om det. Kanske har han andra infallsvinklar som du inte förstått, precis som du har aspekter som han uppenbarligen inte förstått (exempelvis när ni skapar problem för andra). Ibland behövs ett hyfsat neutralt/förutsättningslöst samtal bara för att förstå varandra bättre. Det behöver inte finnas något mål med att just det samtalet ska lösa alla problem. Det kan ni ju prata om längre fram.

    Han verkar ju ha vissa brister som det skulle vara önskvärt att ändra på, men ponera att en del av dem inte går att ändra på: kan du i så fall ändra förhållningssätt till dem, och kan han göra detsamma med dina brister (t.ex. ett visst kontrollbehov som jag skymtar och känner igen mig i). T.ex. måste inte en resa till ett nedstängt Liseberg ses som ett nederlag. Man kan vända det till en spontan upptäcktsresa i Göteborg istället, t.ex. med besök på det bland barn (och många vuxna) mycket populära Universeum.

    Hoppas du inte tar detta som kritik utan som nya idéer (som kanske inte är så nya? ). Jag känner med dig i en situation som verkar besvärlig, men förhoppningsvis inte omöjlig. Hoppas du får fler nycklar till förbättringar i denna tråden, oavsett om det är från mig eller andra.
    Ofta när det är något han vill göra så blir det som sagt antingen halvdant eller värre , ofta pga att han liksom kommer på annat att göra på vägen, så att det man skulle göra antingen inte blir av eller får klämmas in på slutet - när han har släpat runt resten av familjen i butiker som ingen annan är intresserad av nästan hela dagen. Då blir jag irriterad och tycker att det är bättre att han ger sig ut en dag och kollar på instrument själv, och sen gör man saker som familjen vill göra en helt annan dag. Man blir ju skitless av att höra jaa vi ska gå dit SNAAART i fem timmar medan han kollar på saker till en hobby som ingen annan är intresserad av. Ofta gör han likadant med mina planer, då säger han åh kan vi inte göra det här på vägen - men då vet ju jag att halva dagen eller mer går åt till hans "bara". Jag tycker inte att man kan kalla det kontrollbehov att bestämma att man ska göra en sak och sen faktiskt genomför det? MÄNGDER av saker jag har velat göra har antingen skuffats undan helt för att han bara ska göra en annan sak först eller för att han helt plötsligt kommer på att han visst ville göra något speciellt just den dagen och meddelar mig om det .. samma morgon.
  • Anonym (Nej!)
    Äldre 4 Sep 21:39
    #16

    Oj börjar känna igen mig i honom. Låter som ett gränsfall till diagnos. Gör upp ett schema över aktiviteter som ni tänker göra. Sen gör ni schema över hur det faktiskt blev. Då får han en aha-upplevelse. Lägg dig inte i schemat när han tittar på det sen.

  • Äldre 4 Sep 22:05
    #17
    Anonym (eb) skrev 2015-09-04 21:34:39 följande:

    Ofta när det är något han vill göra så blir det som sagt antingen halvdant eller värre , ofta pga att han liksom kommer på annat att göra på vägen, så att det man skulle göra antingen inte blir av eller får klämmas in på slutet - när han har släpat runt resten av familjen i butiker som ingen annan är intresserad av nästan hela dagen. Då blir jag irriterad och tycker att det är bättre att han ger sig ut en dag och kollar på instrument själv, och sen gör man saker som familjen vill göra en helt annan dag. Man blir ju skitless av att höra jaa vi ska gå dit SNAAART i fem timmar medan han kollar på saker till en hobby som ingen annan är intresserad av. Ofta gör han likadant med mina planer, då säger han åh kan vi inte göra det här på vägen - men då vet ju jag att halva dagen eller mer går åt till hans "bara". Jag tycker inte att man kan kalla det kontrollbehov att bestämma att man ska göra en sak och sen faktiskt genomför det? MÄNGDER av saker jag har velat göra har antingen skuffats undan helt för att han bara ska göra en annan sak först eller för att han helt plötsligt kommer på att han visst ville göra något speciellt just den dagen och meddelar mig om det .. samma morgon.


    Usch, det här verkar ju besvärligare ju mer detaljerat du beskriver. Känner inte igen mig längre och förstår att mina råd kanske inte räcker så långt.

    Upplever du att det är genomförbart att lösa dessa problem på tu man hand? Om din strategi är att försöka stå ut och kompensera för hans oförutsägbarhet ser jag en risk att du sliter ut dig. Kan familjerådgivning vara ett alternativ? Kan det ligga något i det (Nej!) skriver? Jag börjar misstänka liknande problematik...
    Anonym (Nej!) skrev 2015-09-04 21:39:40 följande:

    Oj börjar känna igen mig i honom. Låter som ett gränsfall till diagnos. Gör upp ett schema över aktiviteter som ni tänker göra. Sen gör ni schema över hur det faktiskt blev. Då får han en aha-upplevelse. Lägg dig inte i schemat när han tittar på det sen.


  • Anonym (Nej!)
    Äldre 4 Sep 22:30
    #18

    Sen kan ni diskutera: saknas det något i schemat, vad ska vara mer, vad ska vara mindre av... Varför blev det inte av, är det ok att det inte blev av. Har ni för mycket inbokat per dag? Sen kanske han kan bli bättre på att använda klockfunktionen i mobilen. Ett pling för varje aktivitet.

Svar på tråden Är det jag som är stel och tråkig??