Jag är ju för gammal men vill ändå...
Jag har alltid idiotförklarat kvinnor som skaffar barn "sent" i livet, tyckt att dom är egoistiska och inte alls bryr sig om barnets framtid. Nu sitter jag här själv och hela kroppen bara fullständigt vrålar "VILL ha Bäbis NUU"...
Ingenting talar för att skaffa barn nu utom denna enorma längtan jag inte förstår mig på. Jag är för gammal tycker jag, min man är svårt sjuk och har dessutom gjort en vasektomi. Jag orkar knappt med vardagen som den är då maken behöver skötas om och jobbet kräver sitt och ekonomin är visserligen inte dålig men inte vad jag önskar att den vore. En refertilisering går på 25-30 000 med resa och boende och det finns inga garantier. Skulle vi bli gravida så skulle vi också måsta köpa en större bil. Vi är jättelite folk på jobbet och min chef samt kollergor har räknat bort möjligheten att jag skulle behöva vara barnledig - ett sådant besked skulle bli katastrofalt och allt vad karriär heter är bara att glömma.
Men, trots alla orsaker till att jag inte borde så vill jag så det gör rent ont i mig. En liten som luktar alldeles gott och är mjuk och helt underbar... som växer och kommer och kryper upp i famnen och delar ut slemmiga pussar - finns det något mer underbart? Inte som det känns för mig iaf men jag vet ändå inte hur jag ska göra. Förnuft eller känsla?
Har ingen att bolla dessa tankar med - finns det kanske någon fler som velat ha barn trots att förnuftet talar emot?
