NEJ! Jag bara gråter! Det får inte hända.

"egoistiska grunder" tycker jag är lite skevt. Jag menar, vi skaffar barn inte för deras skull utan för vår skull. Sen när de väl finns är vi där för deras skull, men valet att skaffa barn bygger ju på ens egen vilja. Att sedan vilja ha mer plats för sig själv igen, är inte egoistiskt utan en fråga om att respektera sig själv och sina känslor. Du har ett liv att förvalta som du vill och du bestämmer själv hur du vill förvalta din tid, oavsett vad du väljer. Att ha barn är en ohygglig självuppoffring, som man måste vara sugen på. Jag är sjukt glad över att ha barn men tycker inte att någon som valt bort barn är egoistisk. Man ska leva sitt liv och följa sin vilja.

Jag har en vän som jag känt sedan grundskolan, hennes far fyllde 67 samma år hon fyllde 18 (kommer ej ihåg mammans exakta ålder, men hon var 2-3 år yngre, alltså runt 45 när hon föddes). Hennes äldsta syskon är 20+ år äldre.
Jämnåriga grannbarn från min barndom - deras far var 65 när de föddes, mamman 45-50 års åldern.
En annan bekant har barn som är äldre än sin mosters barn (mostern är över 40 och fick tillökning nyligen).
Kontentan av det hela, åldern kan du bortse från i dagens läge. Det är absolut inget ovanligt att få barn sent i livet.

Lägg energin på att få klart för dig vad du vill. Det är din kropp, det är du som ska gå igenom det, vad ditt val än blir. Jag säger som någon tidigare skrev, kontakta mödravården och be att få prata med någon. Det är alltid lättare att ta ett beslut om man har fått prata av sig om sina tankar och funderingar.

Min mamma och mormor gick gravida samtidigt två gånger. Först med mig och sen min lillebror. Jag tycker snarare jag har en ung mamma då många av mina vänners föräldrar är i samma ålder som min mormor.

Jag är 24, min mamma 41. Min mormor är 58.

Grattis, vilken gåva!
Även om jag fattar att du brottas med massor av jobbiga tankar. 

Du är inte gammal! Klimakteriet brukar sätta en naturlig punkt för barnafödande, och du verkar ju verkligen inte vara där än. :)

Jag blev oplanerat gravid med min trea när jag var fyrtio. Nojade då över att jag var så "gammal" och kände mig klar med barn. Hade planerat för annat.
Träffade under graviditetens senare del en överläkare på specmödravården för att diskutera ev snitt (pga stor bebis) och anförde då också skälet att jag ju var så till åren kommen. Hon skrattade och sa sen "Jag fick min yngsta när jag var 46. Ni kommer nog hit en gång till efter den här."
Nu är jag 45 och gravid med en liten fyra...ganska så oplanerat och överraskande.

Minns också vad min svärmor sade när jag berättade om nr 3: "Åh, vad roligt! Trean är godbiten!"

Tyckte när hon sade det att det var lite corny, men trean blev verkligen en godbit, för hela familjen. Skeptiska storebrorsor blev störtförälskade och en ny liten familjemedlem gav oss alla energi och skratt i massor.

En sak till: När min svärmor fick sina tre barn var hon 23, 30 resp 34 år gammal. 
Vid första barnet fick hon höra "Du är så ung! Hur ska det här gå?!", vid andra "Ni har inga pengar! Hur ska det här gå?!" och vid tredje "Du är så gammal! Hur ska det här gå?!". 

Gick utmärkt med alla, visade det sig. 

Lycka till, vad du än beslutar dig för!

Min kollega fick barn när hon var 45 år . Hon är vad jag kallar en super morsa . Koll på läget , spring i benen och det barnet vet inget annat än sin mamma . Så ålder är bara en siffra . Min mamma var 39 år när hon fick den sista av oss barn och hon är fortfarande med 40 år senare . Spring i benen än. Så du är inte gammal . 

Tack för kloka tankar och råd. Självklart är det ett val att få barn. (Om man nu är så lyckligt lottad att man kan få barn öht) Men det valet gjorde jag ju lite (om man ska vara kritisk mot sig själv) när jag blev gravid - så jävla klantigt. Hur dum får man vara. Varför steriliserade jag mig inte vid missfallet för ett par år sedan? Om jag hade varit vid medvetande och kunnat tänka klart hade jag gjort det.
Jag ska ringa kvinnokliniken i morgon bitti. Har så svårt att sortera allt.

Vad är det värsta som kan hända vid en abort? Att jag ångrar mig. Att jag kanske kommer att skuldbelägga mig själv och må riktigt dåligt.

Vad är det värsta som kan hända om jag väljer att fortsätta med graviditeten?
Att jag får missfall. Att det blir en riskfylld graviditet (efter två kejsarsnitt finns det risker) Att jag inte klarar att fortsätta med mitt jobb.

Sen finns det ju flera andra saker som är helt klart negativa. Som att jag kommer få några mycket slitsamma år framför mig. Jag kan tex inte vara mammaledig på heltid. Omöjligt. Och att jag får dra ned på min egentid - mina stora fritidsintressen måste nedprioriteras till viss del.

Och så vänder jag på frågeställningen och tänker positivt.

Vad är bra med att göra abort? Jag kan fortsätta att satsa på min karriär. Jag kan göra det jag planerat utan inskränkningar. Jag kan ge all min tid åt min 7-åring. Jag ger mig själv utrymme.

Vad är bra med att fortsätta med graviditeten?
Jag får ett barn till att älska och vårda ömt och all den glädje och kärlek ett barn ger tillbaka.

Ibland vill man bara stoppa huvudet i sanden och låta någon annan fatta beslut. Hur skönt hade det inte varit med en röst som vänligt men bestämt bara talade om för mig hur jag ska göra. Men så enkelt får det ju aldrig vara ;) har iaf slutat att gråta.

Vilken mardröm att få ett barn som man egentligen innerst inne inte vill ha. Stackars barn.

Och din kommentar hjälper vem? Att vara osäker över sin graviditet är rätt vanligt om det inte är planerat! Bestämmer man sig att behålla så vill man ju ha barnet då man har valmöjlighter i dagens samhälle.

Det där var ju inte riktigt genomtänkt och moget skrivet utifrån vad ts skriver i sina inlägg.

Läs igenom alla hennes inlägg, Tänk efter lite mer, försök och sätt dig i ts sits och kom med råd istället.

Råd? Ska jag säga att hon visst ska behålla barnet och det kommer att bli så bra så? Det kan inte jag säga för personligen kan jag inte tänka mig ngt värre än att ta hand om ett barn som jag inte önskar från djupet av mitt hjärta! Man kan ju vänja sig men inget jag rekommenderar. Får man inte tycka som man vill och se saker ur olika synvinklar? Är det du som bestämmer vad folk ska tycka?

Av allt att döma så vill du inte ha fler barn och du önskar du inte blivit gravid alls. Givet detta är mitt råd att du gör en abort och förlikar dig med det beslutet. Inget fortsatt ältande, ifrågasättande e d. Acceptera det som det bästa och självklara valet i din situation och släpp det.