• Äldre 18 Sep 16:59
    181315 visningar
    525 svar
    +2
    525
    181315

    Tjugo års otrohet

    Har ett 40-årigt förhållande med min man och av dessa har vi varit gifta 35. För tre månader sedan avslöjades  det att min man varit otrogen med samma kvinna 20 år.  De senaste sju åren har han messat henne regelbundet samt även besökt henne såklart. Min värld rasade samman. Tappade sömnen. Blev apatisk, slutade äta som resulterar i nio kl viktminskning. Hemmet intresserar mig inte längre. All min livsglädje är borta. Självkänslan körd i botten. Tillit till min man existerar inte. Han menar att allt var så oskyldigt. Det är mig han älskar blabla bla. Går hos psykolog, läkare, kurator. Tillsammans går vi på familjeterapi. Har sökt skilsmässa. Kastade ringen omgående. Står i lägenhetskö. Kan tillägga att vi har tre vuxna barn samt åtta barnbarn. Barnen med resp. vet. Alla är bestörta. Vi bor fortfarande under samma tak. Bråkar inte men ibland får jag vredesutbrott så jag blir rädd för mig själv. Vissa dagar gråter jag hela tiden och resten av tiden är jag nedstämd. Hjärtklappning är mera regel än undantag. Jag älskar mannen men hatar den handling han gjort mot mig. Hjälp mig snälla ni därute. Kan jag bli hel som människa igen. Nu har jag ett blödande sår invärtes. Tycker själv jag haft ett lyckligt äktenskap och det tycker även min man men uppenbarligen ville han leva dubbelliv.  

  • Svar på tråden Tjugo års otrohet
  • Anonym (Vikto­r)
    Äldre 18 Sep 17:11
    #1
    +1

    Har nog inget smart att säga mer än att du kommer resa dig i sinom tid och gå vidare från denna jobbiga period. Klart du kommer bli en hel människa igen. Kanske med eller kanske utan din man. Det blir en senare fråga. Just nu kanske ni behöver bo under olika tak en tid så du kan vara ifred och komma fram till hur du vill gå vidare. Kram.

  • Anonym (kram)
    Äldre 18 Sep 21:50
    #2
    +2

    Det är inte otrohet! Han har ju för fan haft ett FÖRHÅLLANDE med den andra kvinnan! Fy fan!

    Stackars dig! Kasta ut fanskapet!!!

  • Äldre 23 Sep 17:15
    #3

    Borde göra det omgående men känner mig just nu för svag och orkeslös. Men en dag kommer när jag är på fötter igen. Är för chockad för att kunna fatta relevanta beslut. Hela historien är så jävla rutten så det finns inte ord. Alla utomstående har tom. svårt att tänka sig in i min situation. Ett medhåll har han och det är från min svärmor som frågade mig om jag inte varit riktigt snäll med honom. Konstigt att jag inte slitit bort allt hår på huvudet men det lär väl lossna ändå

  • Miss Skywal­ker
    Äldre 23 Sep 19:06
    #4
    +2

    Märkte du aldrig någonting under 20år? Inte ens en misstanke?

  • Äldre 24 Sep 09:57
    #5
    +1

    Absolut inget mer än att jag tyckte han var grinig mot mig ofta. Dessutom hörde han ALDRIG av sig på sina resor. Hade en massa ursäkter som att mobilen inte fungerade osv. Han har skrivit en "story" om hela händelsen från a till ö men naturligtvis finns många luckor eftersom 20 år är lång tid. Han visar sig djupt ångerfull mot mig men vad faan hjälper det. Detta kommer jag att bära med mig resten av mitt liv. Han tycker jag ska försöka glömma och gå vidare men så enkelt är det minsann inte. Min psykolog menar att det är ett sätt för honom att sticka huvudet i sanden och inte stå till svars för vad han gjort. Jag lever fortfarande som i en bubbla och tycker allt är overkligt. Varje gång jag vaknar så poppar det upp i mitt huvud och jag förstår att det inte enbart är en mardröm

  • Ego Lovers
    Äldre 24 Sep 10:05
    #6
    +1
    191919 skrev 2015-09-23 17:15:36 följande:

    Borde göra det omgående men känner mig just nu för svag och orkeslös. Men en dag kommer när jag är på fötter igen. Är för chockad för att kunna fatta relevanta beslut. Hela historien är så jävla rutten så det finns inte ord. Alla utomstående har tom. svårt att tänka sig in i min situation. Ett medhåll har han och det är från min svärmor som frågade mig om jag inte varit riktigt snäll med honom. Konstigt att jag inte slitit bort allt hår på huvudet men det lär väl lossna ändå


    Är hon knäpp!

    Har hon uppfostrat en sådan vek son som inte vågar ta ut skilsmässa om han inte trivs i sitt förhållande och vore rädd för dig om du inte vore snäll mot honom.

    Fråga kärringjäveln det!
  • Anonym (Medkä­nsla)
    Äldre 24 Sep 10:08
    #7
    +1

    Kära du,

    Det där är ingen enkel fråga. De som hojtar "släng ut fanskapet" har nog inte varit i samma situation. Så lätt är det inte. Min första fråga är: älskar du honom? Det låter som om han inte varit särskilt trevlig och lojal mot dig under ert långa äktenskap? Att ofta vara grinig och vresig är osympatiskt, likaså att inte höra av sig under tjänsteresor. Min man sen 25 år har också rest, ofta och länge, och han hör av sig varje dag, ofta flera gånger. Inte för att det ör en garanti för att inget "har hänt" men det tyder åtminstone på omtanke och omsorg.

    Hur se ditt sociala liv ut utanför äktenskapet? Har du någon att prata med (och då menar jag verkligen PRATA med, om allt)?

    Lider med dig, från djupet av mitt hjärta...

  • Anonym (Hmpf)
    Äldre 24 Sep 10:13
    #8
    +1

    Det är såna här historier som gör att man är nöjd med att vara singel!! Fy fan vilket svek. Detta ska du inte förlåta?! Han har ärrat dig, tänkt med kuken och på sig själv. Han är ett stort ego. Glöm inte det.

  • Bluesk­illen
    Äldre 24 Sep 10:14
    #9
    +1

    Fruktansvärt. Han har i 20 år levt extremt medvetet ett dubbelliv. Hur tusan orkar/kan/vill man det. Hur tänker man då när man är gift och får både barn och barnbarn och pysslar med sånt bredvid. Sjukt.

  • Anonym (s)
    Äldre 24 Sep 10:15
    #10
    +2

    åh en sån feg människa! och NU, ja NU är han så ångerfull (jag skrattar hånfullt). bevisligen hade han aldrig tänkt säga nåt och eftersom det gått så lång tid trodde han säkert innerst inne att han faktiskt lyckats. Han har haft som två familjer. 
    Lite som en sjöman som har en flicka här, en där och ingen känner till den andre (ok, hans älskarinna lär väl ha vetat om dig antar jag) 

    Nej en sån människa som din man förtjänar ingen förståelse och ingen förlåtelse! Om jag var du skulle jag säga att jag aldrig kan förlåta honom och han har begått det nästa största svek en människa kan göra (det största vore väl mord, typ) . Sedan kan du ju för dig själv, inuti, bestämma om du kan förlåta, för DIN egen skull, så att du kan gå vidare, men det är inget han förtjänar att veta tycker jag. 

    En riktgt svag människa är han, en svekfull egoististisk person som troligen levt i en liten bubbla och på något sätt lyckats hålla isär sina två liv, kanske tom tyckt det varit spännande! Han förtjänar allt förakt han kan få och jag hoppas (och så här brukar jag faktiskt inte tycka, jag brukar tycka att barnen ska kunna ha en bra relation med båda sina föräldrar) era vuxna barn har vett att stå på din sida i detta. För på ett sätt har han ju svikit sina barn också under dessa 20 år även om de inte visste om det. All tid och uppmärksamhet han kunde lagt på sin familj har han lagt på en älskarinna.

Svar på tråden Tjugo års otrohet