Är mitt äktenskap verkligen lyckligt?
Jag är kille på 40+, gift och har två fina barn i förskoleåldern. Min fru och jag har känt varandra i c:a 10 år och vi har alltid varit själsfränder som mest gillat att spendera tid tillsammans snarare än att ha en stor umgängeskrets. Sedan barnen kommit har jag dock märkt att min fru fått ett minskat känslomässigt intresse för mig. Självklart kräver barnen mycket uppmärksamhet men jag känner att min fru inte anstränger sig så mycket för att ge även mig en liten del av kakan. Jag saknar uppskattning och bekräftelse från min frus sida, vill att hon ska "se" mig helt enkelt.
De senaste 3-4 åren har vi haft sex maximalt 1 gång/månad. Det tycker jag i princip är alldeles för lite, men på något konstigt sätt har jag anpassat mig till situationen så att mitt behov av sex har kommit ner till samma nivå som min frus. Som det är nu så har vi bara sex för att någon av oss (oftast jag) känner att det var så länge sedan, så att det är vår "äktenskapliga plikt" gentemot den andre. Så detta sex blir pang på, utan något inledande hångel. Inte så mycket kärlek m.a.o. Jag har inte grubblat så mycket över detta, utan tänkt att vi ju har ett så lyckligt förhållande i övrigt så att sexet inte är det bästa är väl inte hela världen.
Tills för en månad sedan. Jag var bortrest några dagar på en kurs där jag fick kontakt med en några år yngre, mycket tilldragande kvinna. Jag upptäckte hur otroligt lätt hon var att prata med och hur bra det kändes att vara nära henne. Vi flörtade vilt med varandra och var även nära att kyssas, men mer än så blev det inte. Efter den kursen bildade mina känslor svallvågor och det ända jag tänkt på sedan dess är denna fantastiska kvinna.
Helgen efter kursen hade jag och min fru mer sex än på hela sommaren (3 gånger jämfört med 1 
). Jag var helt enkelt vrålkåt och det fick även frugan att tända till. Jag berättade förstås inte om min flört, men hon undrade vad vi egentligen lärt oss på den där kursen...
Så nu är jag förbryllad rent ut sagt. Jag som trodde jag levde i ett så lyckligt äktenskap, blev helt tagen på sängen. De känslor den kvinnan väckte trodde jag inte jag hade inom mig - en oerhört stark längtan, en kraftig förälskelse och en våldsam kåthet. Men jag vill ju att min fru ska väcka dessa känslor hos mig.
Jag tänker på den här kvinnan dag som natt. Det som känns allra viktigast just nu är att få komma henne nära och tokälska med henne. Vi har hållit kontakten sporadiskt och vi bor ganska nära varandra så det skulle inte vara fysiskt omöjligt. Jag som aldrig ens tänkt tanken att vara otrogen ser nu detta som en lösning för att få utlopp för mina känslor.
Är det något som är väldigt fel med mitt äktenskap eller är det bara normalt att man tröttnar på varandra?
/Villrådig
). Jag var helt enkelt vrålkåt och det fick även frugan att tända till. Jag berättade förstås inte om min flört, men hon undrade vad vi egentligen lärt oss på den där kursen...