• Anonym (fetknoppen)

    Matmissbruk och viktuppgång

    Är vi fler som lider av matmissbruk och medföljande viktuppgång här på forumet? Ja, det har gått så långt att jag kallar det matmissbruk, även om det bara gäller snacks och godis, egentligen. Men när man hoppar över måltider och i stället käkar 4 dl dipp och 200 g chips med tillhörande godis, i snitt varannan dag, vecka efter vecka, månad efter månad, ja då får man ju börja fundera. Jag är precis som en alkis, fast med snacks. Försöker diskret gömma mina dipp-burkar och täcker över med annat skräp när jag slänger dom, så inte sambon ska se. Äter sent på kvällen/natten, när han sover eller passar på när jag är ensam. Usch.

    Jag känner mig helt värdelös när jag märker hur mycket jag gått upp, hur äckligt stor jag är. Skygglapparna är på och jag vågar inte ställa mig på vågen längre.. Jag var nere på 60 kg för snart 2 år sedan, efter att ha varit duktig en period, och nu är jag well past 80, åtminstone. Undrar om jag inte börjar närma mig 90, till min ynka 160 cm... Det känns så hopplöst, allting. För mig är det nog någon slags depression som ligger i grund till detta, tror jag. Hur är det för er, om det finns fler som lider av liknande problem?

  • Svar på tråden Matmissbruk och viktuppgång
  • Anonym (mrsfattie)

    Jag har samma problem. Äter när mannen är borta, gömmer det jag ska äta och skräpet.

    Har dock pågått sen jag var liten. Väger över 120kg till mina 165cm

  • Anonym (annan hang-up)

    Jag äter knäckebröd, massor.

    Byt ut det mot något annat... Bytt ut mot äpplen...

    Sjukt beteende.

  • Anonym (Kakan)

    Ja, jag gör också så. Jag äter iofs vanlig mat men sen blir jag sugen och då äter jag en massa socker och allt möjligt. Tills det är slut. Jag går upp i vikt lätt men kör med pulver några dagar då och då för att kompensera. Så ja, det är helt klart ett missbruk. Har inte sökt hjälp för det, och skäms för mycket för att göra det. Iom att jag inte går upp i vikt särskilt mycket är det ingen som vet om detta. 

    För mig handlar det om kontroll. Ju mer stress i tillvaron, ju större risk att jag börjar äta för mycket. Lindrar för stunden, men ger ökad ångest i längden. Ingen som känner mig skulle tro detta om mig, jag är alltid så balanserad tycker de. Jo, det är ju för att det hör till missbruket att dölja det. 

  • Anonym (P)

    Det är klart att det är ett missbruk, likväl som rökning eller alkoholism. 
    Jag vet jag har det själv, och det är en kronisk sjukdom, precis som alkoholism, men precis som med alkoholism kan man lära sig hitta verktyg för att inte trilla dit.
    Ta tag i det här nu, för det är ingen fara sålänge man är ung, men kroppen åldras och kommer inte orka i förlängningen.
    Era kroppar är era tempel som ska bära er genom livet, gör det för din kropps skull, det är den väl värd. 
    För när kroppen väl går sönder så kommer det att kräva så mycket mer och i då är ni i ett så mycket värre läge.
    Stoppa innan ni kommer dit, med hjälp av proffessionella om så behövs.
    Den tid du inte lägger på din kropp och hälsa idag får du lägga på läkarbesök i framtiden. 

  • Anonym (annan hang-up)

    amen - jag går till gymmet på en gång

Svar på tråden Matmissbruk och viktuppgång