• Anonym (ledse­n mor)
    Äldre 4 Oct 19:54
    1074 visningar
    3 svar
    3
    1074

    min 18 månaders ger mig...ångest...

    Har en 18 månaders som jag upplever är extremt krävande. Sällan glad och nöjd utan det är gnäll tjut och skrik som gäller.

    Det klättras och rivs runt i huset dagen lång och minsta motgång resulterar i vansinnesutbrott. Är det riktigt illa kan barnet skrika i 20 minuter efter en motgång. Det är inte så ofta dock utan brukar gå avleda men det TÄR på mig. Barnet pratar ytterst lite. Kommunicerar med missnöjda tjut.Att ständigt kämpa och tassa för att hålla barnet på något så när gott humör har tärt så pass att barnet i princip ger mig ångest. Dagar när det är förskola är mina bästa dagar på veckan.

    Jag vill verkligen inte ha det så här mer!!!

    Låter beteendet vanligt för en 18 månaders och hur orkar man??? Vill glädjas över varje sekund med barnet. Inte känna ångest!

  • Svar på tråden min 18 månaders ger mig...ångest...
  • Äldre 4 Oct 21:10
    #1

    Jodå, det låter rätt normalt. Hur väl man orkar har mycket med ens egen personlighet att göra och hur man mår i övrigt. Är man stressad och olycklig, så orkar man inte alls kanske.
    Själv har jag alltid kunnat koppla bort det där tjutandet och ylandet från småbarn, så jag hör bara det jag behöver höra, dvs när jag måste rycka in. I övrigt sköter jag mitt och barnet sköter sitt.

  • Anonym (ledse­n mor) Trådstartaren
    Äldre 4 Oct 21:28
    #2

    Tror jag varit hemma för länge och haft för lite barnvakt för både mitt och barnets bästa.

  • Anonym (kusin­barnet­)
    Äldre 5 Oct 16:10
    #3

    Min kusin hade det svårt med sitt första barn, en liten kille, riktigt riktigt jobbigt med utbrott och bråk. De sökte professionell hjälp så småningom och fick beskedet att det med största sannolikhet berodde på att talet var lite sent och att pojken var jättefrustrerad över att inte kunna uttrycka vad han ville. Och mycket riktigt när pojken började prata ordentligt så upphörde utbrotten. 

Svar på tråden min 18 månaders ger mig...ångest...