Anonym (Ledsen) skrev 2015-10-04 22:25:57 följande:
Jag har varit singel ganska länge nu och vill verkligen hitta någon ny men det verkar helt omöjligt för jag blir inte attraherad av någon! Det är inget nytt heller utan jag har alltid haft otroligt svårt att bli kär eller ens känna attraktion.
Vet att vissa tjejer kan vara med om att känslor/attraktion växer fram med tiden men så verkar det inte vara för mig heller. Har i alla fall aldrig varit med om att det har hänt utan antingen finns det där från början eller så inte alls. Jag har liksom träffat många killar som jag haft roligt och mycket gemensamt med men inte känt mig fysiskt attraherad. Har ändå försökt ge dem en riktig chans för att se om det kanske kan växa fram något men nej. Jag kan inte vara med någon jag inte tycker ser bra ut. Äcklas och mår dåligt av bara tanken på att kyssas eller ha sex med dem så det går ju inte.
Vet inte riktigt vad jag kan göra åt det här. Finns det ens något man kan göra? Jag vill så gärna träffa någon och längtar dessutom efter att bilda familj också, det är en av mina högsta drömmar, men det kommer aldrig hända om det fortsätter så här ju. Någon som känner igen sig?
Du är inte ensam eller jag är absolut olik dig men ändå lik. Jag får heller inga känslor för någon. Däremot kan jag känna ren fysisk attraktion och lust och kemi och ha sex. Men jag känner inget mer än så. För min del förändras det inte över tiden har haft samma kk under längre tider men någon form av kärlek växer ändå inte fram. Jag kan älska personen alltså personligheten och tycka att människan är helt fantastisk på alla sätt och vis men jag blir inte kär och blir jag inte kär så kan jag inte ha någon relation.
Jag har varit kär få gånger och när jag väl älskar någon så stängs det inte av och bas försvinner så enkelt heller. Vet inte om de sakerna går hand i hand heller för den delen.
Jag är kräsen och jag har fått höra det från folk också, vänner och familj och från personer man mött, en dejt eller någon man bara haft kontakt med länge. Jag är svårt och besvärlig och egen. Men jag vet också hur det är att älska någon djupt och innerlig, att alltid vilja ha den personen, att bli kär och förälskad i samma person då och då fast att man redan älskar denne och delar livet med personen. Någonstans kan jag inte leva med mindre än sådär. Kan inte leva med mindre än att man av naturen bara klaffar på typ alla plan. Samtidigt vill jag inte såra andra heller så jag försöker undvika att andra tror att det jan bli något mer och är rak och ärlig från start med att jag bara kan ge sex, skratt och möjligen vara en god vän men inget mer eller djupare än så.
Själv är jag inte vacker, inget ideal jag är inte ful heller för den delen så jag menar det inte som något rackande på mig själv. Jag duger absolut precis dom jag är. Men det hade varit riktigt nice att få bli sådär galet kär och galen till och med om det inte hade besvarats alls så hade jag varit glad bara över att få lov att känna så igen. Veta att jag kan känna så och att den delen liksom inte för alltid är död inom mig.
Nu har jag redan barn och behöver inte fundera på den delen egentligen alls. Men det hade ju varit härligt att få dela livet med någon annan vuxen också.
När jag läser om dig så är jag ändå tacksam över att jag iaf kan känna fysisk attraktion även om jag inte känner något mer än så. Detta gör också att män ofta förväntar sig en sak eller ett beteende av mig och jag gör tvärtom mot vad de ansett sig förutse. Jag jagar ingen, jag smörar för ingen och jag surat inte över någon heller och jag får definitivt inte känslor för dem. Männen i sin tur behandlar mig efter vad de lärt in eller har för erfarenhet av kvinnor och reaktionen från min sida uteblir eftersom jag inte spelar spel, inte luras, inte har krav eller något intresse av att ens ha krav eller äga dem alls, ingen svartsjuka, ingenting helt enkelt. Testade gå i celibat också för att se om det hjälpte, det gjorde ingen skillnad på den punkten och då levde jag i celibat i nästan två år. Sorterade visserligen ut en massa annat men ändå.
Så antingen är jag för kräsen för mitt eget bästa eller så är jag bara knäpp eller så har jag bara svårt att känns något extra för någon precis som att det krävs något extra hos personen iaf något som jag uppfattat som extra för att jag ens skall se på personen extra alls.
Det gör ingen som helst skillnad om killen är snygg som fan, vältränad osv. Det är långt mer än yta som avgör. Precis som någon inre primitiv grej, någon form av kemi, personkemi som måste klicka och kännas rätt från start, finnas där från start på något vis. För som sagt för min del förändrad inte läget med tiden alls fast killen egentligen kan ha alls rätt, egentligen rent logiskt passa perfekt på alls plan som är viktiga för mig. Men det hjälper inte när "DET" saknas och verkligen inte finns.
