Föda nr 2

Jag hoppas inte på att skrämma upp dig. Men andra förlossningen gjorde mycket ondare än första.

Barn 1 är för tidigt född och vi va på förlossningen 2 dygn och fick bedövning och lustgas.

Barn 2 gick jag över en vecka. De började hemma och fick regelbundna värkar. I bilen gjorde de ännu ondare och öppen 5 cm när jag kom dit. Då gick de fort, jag han inte få epidrual pga högt blodtryck (fick sen reda på havandeskapsförgiftning) så de hans inte med. Så de blev enbart lustgas och dessutom var det vidöppen hjässbjudning.

Hon sov mycket i början till skillnad från 1 an som hade kolik. Det gjorde att vi kunde vänja oss vid att vara en till och hon fick följa med på allt redan från början. Ibland är de kaos, båda skriker, men man får försöka göra det bästa av situationen. Det dåliga samvetet har man med pga att man inte kan vara lika mycket med de större barnet och den nyfödda hinner inte få lika mycket uppmärksamhet som det första fick. Hon får skrika mer än ettan.

Men man har mer erfarenhet med 2 an och det kan därför flyta på mer och ev bli lättare. Nu är 2 an 5 månader och första 2,6 år och vi har våra rutiner och vardagen flytet på ganska bra. Men vissa dagar är jobbigare än andra och man får ta dagen som den kommer.

känner inte riktigt igen känslorna du har inför 2an, men jag kan ju kontra med ett 2a graviditeten gick mycket snabbt och lätt jämfört med 1an! 

Nu har jag inte fött nr 2 än men känner igen mig i känslorna. Borde ju vara hur trött som helst på att vara gravid , men känner mig bara stressad över det, och vill helst trycka på snabb spolning.

Min andra förlossning var en dröm i jämförelse med första. Tyvärr var dock bebisen myyyyycket mer krävande än den första så vi sov ju uruselt hela första året.

Overklighetskänslan försvann så fort ungen var ute ur magen. Tror det är någon instinktiv grej att man liksom accepterar det nya barnet på en gång. Visst är det rutiner och sådant som man får ändra lite, men det ger sig. Andra bebisen får skrika mer och stora får vänta mer, men det är ju bara positivt i längden.

Att se syskonen älska varandra är värt allt besvär, även om det var förjävligt ett tag i början

Känner likadant! Nervös o rädd. Har iof 2 mån kvar. Hoppas allt går jättebra för dig!