Hur hinner ni med så mycket?

alla hinner inte så himla mycket de heller. Det kanske låter så. Vissa kanske hinner men då jobbar de nog inte heltid. Jag har knappt nån restid till mitt jobb så jag bör ju ha mer tid än du har, men jag hinner inte supermycket ändå. Handla på ICA, hem, laga middag, tvätta, kanske att jag hinner med en träning/veckan. 

Det är det där som kallas livet, tro mig ni kommer att sakna de intensiva småbarnsåren när barnen bli större. Småbarnsföräldrar har nästan alltid fullt upp att göra om de inte får bra avlastning av anhöriga. Ni kan kanske ge varandra en ledig lördag i månaden så ni får tid att vara vuxen också. Snart kommer ni att kunna lämna ert barn med barnvakt några timmar och kunna göra saker tillsammans.

Alltså jag klagar inte, jag lever för kvällar o helger framförallt då man har tid att vara med familjen utan att det är läggdags direkt, men tycker det verkar som att alla andra har tid med allt jämt o ständigt. Visst sambon vill gärna gå ut och bjuda hem folk o så, det har jag såklart inget emot men fattar inte när man ska hinna haha. Om jag hade en timme över varje söndagkväll skulle jag nog bara sitta ner och läsa en bok en stund. Jag försöker göra allt tråkigt på min lunchrast så jag slipper slösa helg-tid på att betala räkningar o sånt.

Dom jag känner som "hinner med mycket" har nog bara andra intressen. Dom turas om att träna/umgås med vänner/syssla med hobbys medan den andra passar barnet alt. tar med barnet till träningen/hobbyn/vännen (fungerar ju dock bara om för vissa och är kanske inte så populärt tex på gymmet)
Dom bjuder hem vänner och tittar på film, äter mat, leker osv ihop istället för att göra det ensamma och sedan umgås med andra. Dom tar med barnet på saker utanför hemmet, till släkten osv istället för att leka/äta hemma.

Har man tex 5 timmar mellan jobb och sängdags så hinner man med en hel del, speciellt om man tex har en partner som är redo med maten när man kommer hem och om man är bra på att kombinera saker. I slutändan handlar det nog mest om vanor. Har du gjort något innan du skaffade barn (intressen osv) så är det lättare att till viss del fortsätta med det än att sedan försöka klämma in träning och sådant. Framförallt så hinner nog folk som turas om att passa barnet mer än familjen som nästan alltid gör allt ihop.

Jag har Lordag och Sondag ledigt och brukar hinna en hel del.

Men man hinner ju inte allt alltid. Man får ju rotera saker. Det gor nog de flesta.

Ja lite så är det för mig. Nu är jag visserligen sjukskriven men mina vänner jobbar så jag kan inte umgås med dem fören de är hemma.

Men vi äter middag ihop. De har barn i samma ålder och barnen är vänner. Ibland ätet vi här eller hos dem. Min ena väninna och jag gjorde ofta att hon och hennes barn sov över. Då kunde ungarna leka och vi vuxna kunde ha vuxen sällskap på kvällen och sitta och prata. Vi brukar också hämta varandras barn då och då så att den ena tar båda och den andra kan göra annat så synkar vi ihop det på eftermiddagen med sen middag ihop och läxläsning med barnen.

Barnen har haft samma aktiviteter. Några år gick de på dans på lördagen eller söndagen och då åt vi föräldrar frukostbuffé eller lunchbuffé ihop på samma ställe och fick lite vuxentid och sällskap där.

Sen prioriteringar. Ingen av oss har behov av at ha det kliniskt rent eller konstant tomma tvättkorgar. Vi har kläder till förbannelse och våra barn också. Man har ju olika toleransnivå där också. Jag är dock den enda med husdjur och mer låst än de andra. Alla var singlar ett tag men nu har alla relationer utom jag.

Umgås även med syskon och min mormor och nu även min mamma. Det är liksom okej för oss alla att man bara droppar in en eftermiddag och ingens hem måste vara perfekt för att familjen eller någon nära vän skall kunna komma på besök. Vi har liksom valt att det är okej med icke perfekta hem och att vi hellre umgås än har ångest över icke perfekta hem.

Det är garanterat många saker som spelar in tror jag. Jag har alltid varit ensam med mitt barn så jag har alltid fått ta med henne oavsett och när hon var liten så var de vänner utan barn då av naturliga skäl hos mig på kvällen. Då kunde mini sova och vi kunde spela kort äta mat osv ihop. Har aldrig känt att mitt barn är en belastning alls på det viset och jag kände aldrig att mina vänners barn var belastningar förr när jag inget hade heller.

Vissa har fler intressen andra har få eller såna som är enkla att ta med som tex handarbeten. Några tränar kampsport och när en av dem gjorde det som mest så passade jag personens barn så hon kunde träna utan att behöva ha uppsikt över barnet också på träningen. Vi har helt enkelt hjälpts åt med saker kanske lite mer som familj än bara vänner fast för mig är mina vänner just min självvalda familj.

Det tror jag också man roterar och flexar och prioriterar. Jag är tex en sån som helt kan skita i att gå hem och laga mat när jag hämtar mitt barn på fritids. Är det fint väder så går vi hellre till någon park direkt och leker. Springer igenom Ica på vägen och köper lite frukt och en smoothie eller nått sånt och kör på något mer matigt hemma till kvällsmat sen.

För mig är det liksom viktigare med frisk luft och njuta av de fina dagarna än stressa hem för att diska och städa. Disken försvinner inte oavsett och kan lika gärna tas dagen efter eller på kvällen när avkomman somnat.

Tvättar ofta på kvällen, händer upp innan jag lägger mig och viker det typ dagen efter. Man hittat ju sitt flyt och rutiner på något vis.

Här bör du ha kvar ca 26 vakna timmar. All matlagning och liknande kanske konsumerar 2 timmar, dock bör det inte göra det för två personer. Sitter du i lekparken i 24 timmar sen?

Lägger barnet sig också 22? Det är ju isf hiskligt sent. Eller du menar att du och den andra förälder lägger er då?

Knepet för att få tid att träna, se på tv, hobbies, är att lägga barnen i rimlig tid. Då kan man umgås, eller en sticka iväg och träffa kompisar/ träna.

Ingen i vår bekantskapskrets har haft sina små uppe efter 19 utom vid särskilda tillfällen.