Ni med tonårsbarn - är barn meningen med livet?

haha ja du, det kan man undra .

Har två tonårssöner och det har varit jobbigt  ca 2 år, ev kanske en liten ljusning på väg. Jag har smarta, duktiga, kul barn men högstadiet har varit en pina för båda, av helt olika skäl. Det finns stunder då jag undrar över om deras framtid kommer bli nåt bra över huvud taget. Depression och diagnos är några av ingredienserna. Massor med möten med skola, BUP, kuratorer osv. Samtidigt försöker man klara av sitt eget jobb.
Inget av det som hänt har kunnat förutspås före puberteten

Nu har jag i och för sig vuxna barn och till och med barnbarn så jag har lite perspektiv. Den underbaraste tiden med barn är alltid just nu!

Jag har en 18åring, en 14 åring och en 7 åring, och jag tycker fortfarande inte att barn är meningen med livet. Mina barn ger mitt liv en mycket större mening, ja. Men om barn är meningen med livet så finns det ju alltså en hel del barnlösa därute som inte har någon mening med sitt liv?

He

Meningen med livet skulle jag inte säja, livet skulle inte vara meningslöst utan barn eller behöver kanske inte ha någon djupare mening hur man nu vill se det. Men de har gjort livet rikare, jag har trivts med livet med familj och de har gjort att jag förstår min barndom och mej själv bättre. Både jag och mannen tycker att ha fostrat våra barn är det största och bästa vi gjort och vi är väldigt stolta och glada över att ha fått vara med om det även om det många gånger var skitjobbigt. Men man har fått så mycket tillbaka också.

För mig är de i alla fall det bästa i livet. Ja, tonåren är lite besvärliga, men de kommer förbi den åldern också. Nu har jag fått första barnbarnet, och det är lika fantastiskt fast på ett annat sätt!

Ha, ha, råkade klicka skicka!

Det är bland annat det jag funderar över, pressen från samhället liksom, att som kvinna är meningen med livet barn men jag som inte har barn, om jag inte väljer att skaffa några, eller kan få till och med, är det lika bra att jag kastar in handduken då? För att hårddra det hela lite.

Jag är i den åldern när frågan om barn haglar över mig och alla säger självklart att det är meningen med livet...

Så jag söker input från föräldrar till tonåringar eller vuxna barn! För dom jag skrev innan, alla barn blir ju vuxna och det är det som ger mig ångest!

Nej, han är en viktig del i mitt liv, precis som min sambo. Men inte meningen med mitt liv.

Jag lever inte genom andra

Små barn små bekymmer... stora barn stora bekymmer. 
Barn är inte meningen med livet. Men, har man inget annat så är det ju det, såklart.

Håller inte med om att små barn små bekymmer stora barn stora bekymmer. Både sambon (som har två barn innan) och jag tycker det blivit lättare ju äldre barnen blivit.