Att leva med två män...

Ja, det skulle jag kunna tänka mig. Gör det på ett sätt delvis ibland också. (Jag bor ihop med en man, och har en särbo som kommer och hälsar på ibland och då är vi ju tre vuxna i sängen). Killarna trivs bra ihop och vi har trevligt när vi umgås alla tre. 

Sexlivet är... underbart. De är fina killar, båda två.

Mannen jag bor med är lugn och snäll och eftertänksam. 
Min särbo tränar mycket, är alltid igång (ADHD), är en riktig fixare, impulsiv.

Har killarna sex med varandra? Har särbon också någon annan kvinna?

Nej, de har inte sex med varandra.

Särbon har en till partner.

En man räcker gott och väl! Och jag kan bara känna kärlek för en i taget! Så mitt svar blir NEJ :)

Vilken intressant frågeställning... Utopisk. Som hyfsat uttråkad kvinna så vill jag gärna svara JA, bara för att det låter så... förbjudet, omöjligt. Jag tycker väldigt, väldigt mycket om min man så honom vill jag ha kvar - han står för det trygga, stabila, kloka och praktiska. Det där fina och vardagliga som jag uppskattar så mycket.

Som komplement skulle jag i så fall vilja ha en mindre försiktig man, en som tog mig med på äventyr och utflykter, en som var driftig och påhittig. En som var "på" och som inte kunde låta bli att slita kläderna av mig. Som tyckte att jag var makalöst läcker... Hahaha, nu kom min fantasi igång... ;)

Det är såklart omöjligt men som dröm så är det roligt att tänka på.

Varför är den utopisk egentligen? Varför ska du nekas att leva ditt liv fullt ut? Varför ska du gå miste om en hel massa erfarenheter som skulle berika ditt liv. Varför är vi inte storsinta nog att ge varandra denna möjlighet? Var gick det fel?

Vi är en från barndomen präglad ras som tidigt får lära hos hur vi ska bete oss och dessa regler bör vi följa annars blir vi betraktade som t ex sekteristiska knarkare lr nåt liknande. Men om vi tänker helt fritt och känner vad vi längtar efter så är de svårt att få utlopp för flera av dessa önskningar i en vanlig tvåsamhet. Den känns väldigt begränsande. Om vi var helt fria i tanken så skulle vi göra och leva anorlunda.inte bara familjestrukturellt utan på alla plan.
Nu måste vi vara "otrogna" och leva i lögn och misstänksamhet istället.
Är det bättre?
Det är inget fel med en tight tvåsamhet där vi verkligen fördjupar kännedomen om varandra men det är väl knappast det som sker idag. Det är väl mest att det går på rutin, slentrian, det rullar på - sen dör vi. Utan att ha levt...

Jag vet inte faktiskt. Min erfarenhet säger ju att män inte riktigt avlastar mig i vardagen heller utan det skulle nog mest bli mer bekymmer. Så det är nog bättre att köpa in hantverkstjänster. Det som lockar är väl att ha två män i sängen då...

Hur skulle de va och leva med två kvinnor någon som gör elr gjort

Kort svar: Javisst!

Lååångt svar, för de nyfikna: Yep. Jag VET att det går. För jag har delat mitt liv med två män under merparten av de senaste åren.

BAKGRUND
Jag flyttade ihop med mitt ex då jag var 18 år gammal efter att vi varit ett par i två år. Vi hade det extremt bra ihop i alla avseenden, utom kring det sexuella och fysiskt intima, under totalt 10 år.

Vid 24 års ålder kände jag fortf. att jag älskade denna karl innerligt, men jag saknade ömhet och närhet.... och var t.o.m. bekymrad över hans totala brist på svartsjuka! ;) Lösningen var iaf tämligen enkel när väl vi diskuterat igenom det hela och låtit känslostormarna rasa; jag tog mig en älskare med min sambos välsignelse.

(Min dåvarande kollega och vän, som jag hade känt en tydlig ömsesidig attraktion till länge, var ett så naturligt val att jag inte ens minns exakt hur det började. Men händelseförloppet bör enligt mig alltid vara 1. Tanke > 2. Dialog. > 3. Tänk igen. > 4. Mer dialog. > 5. Ev. handling.)

RESULTATET
Jag fick kärlek ett par gårdar bort medan alla tre parter kände sig tillfredsställda. Alla känslor av otillräcklighet blev så mycket mindre dramatiska för mig och dåvarande sambon när dem erkändes.

Jag kunde inte få allt jag ville ha av en enda person, eller välja bort den varma del av mig som han hade svårt att hantera. Lyckligtvis ville han ingenting hellre än att ge mig allt, så han rationaliserade relationen och "outsourceade" allt puttenuttgulligt.

MÄNNEN
Man A;
* Vill ha en strukturerad och mycket aktiv vardag.
* Rationell, logisk, intellektuell, ordningsam och effektiv.
* Ger mig ett fantastiskt meningsutbyte med mycket humor och verkligt akrobatiska mentala övningar.
* Så jämlik och jämställd en helyllekarl uppfostrad i Sverige under 70-/80-tal kan vara.
* Är lite stel/hämmad i sängen. Hånglar helst inte alls. Hård och dominant med sadistiska tendenser.

Man B
* Vill ha ett meningsfullt känsloutbyte men ingen parrelation.
* Empatisk, passionerad, intuitiv, impulsiv och karismatisk.
* Ger mig ömhet, närhet, och mänsklig värme... typ hålla handen på bio och sova sked, gull och gos.
* Latino med MYCKET maschismo, för vilken han häcklas hejdlöst men kärleksfullt.
* Är varm och givande. Hånglar gärna. Mycket smeksam och sensuell i sängen.

På dessa sätt kompletterar dem varandra. Att vara dessa härliga karlars främsta gemensamma intresse är en lyx, och verkligheten har visat sig kunna vara bättre än vad jag ens vågat fantisera om förr..

NUVARANDE SITUATION
Det händer fortf. att jag kan avnjuta långa sessioner med helkroppsmassage ifrån man B efter en god middag men jag lever nu ensam och ligger inte med någon av dem. Männen låg aldrig med varandra men alla involverade umgicks och umgås gärna, oftare socialt än sexuellt.

Hur ser din egen situation ut egentligen, TS?
Är detta din dröm säger jag gå för it.

Det mesta är möjligt om det görs med kärlek, respekt, lyhördhet och god kommunikation. <3 <3 <3 Jag är glad över att jag vågade och fick livsgnistan åter - genom att leka och lära nytt - efter många mentalt mycket mörka år. Livet är för kort för att ångra sakerna en INTE vågade göra.

Pssst... det går! ;) Jag VET att det kanske ser ut som rena fantasier och hittepå, men det går! Jag skrattade hjärtligt och sände dig många varma tankar nyss, eftersom jag läste ditt inlägg när jag just postat mitt.