Missfall- nu vill sambon inte ha barn

Jag tycker det är lite vemodigt hur man kan vända helt så där. 

Kan du resonera med honom om förutsättningarna som gynnar er timing? Tex att ni bor bra, har stadiga jobb, känner er mogna och säkra på varandra, att nästa steg känns naturligt att vilja dela livet som förälder med honom. Män tror jag många gånger har svårt att ta till sig tanken om att bli förälder. Då kanske rädslan dyker fram istället. Sen när barnet väl kommer, då blir det andra bullar!

Fortsätt att prata, prata, prata om det. Ventilera, gråt, skrik, frusta, allt. Jag är säker på att detta är en knivig process för honom. Tror du på honom och er, så kanske han kommer fram till samma slutsats som din. Ha tålamod och ta hand om dig!

Tack för ditt svar. :)

Jag kommer inte ge mig, men det är lättare att diskutera detta med en vägg. Han bara tittar på.

Har sagt till honom att han kommer kunna bli lycklig när han kan ta del av det och se vad som händer, som vid ultraljud och när magen börjar växa. Han har velat så här fram och tillbaka, ena stunden vill han, i andra vill han inte, vill, vill inte. Jag förstår att han är rädd, men det tycker jag att han skulle tänkt på tidigare.

Här om dagen sade han "vi skaffar barn då, men jag kommer inte bli lycklig". Vill tolka det som om att han ändå tror på oss och vill vara tillsammans med mig.

Han låter verkligen rädd. Det känns som att så många indoktrineras med att livet tar slut så fort småbarnen kommer. Om det nu verkligen var så, så skulle väl inte så många skaffa barn.

Jag hoppas, hoppas, hoppas att han ändrar sig. Annars skulle nog jag gå på hans utlåtande. Att skaffa barn även under premissen att "han kommer bli olycklig", därför att jag tror att han kommer älska barnet på ett sätt han aldrig kunnat ana innan.

Hur gamla är ni?

Hur gamla är ni?

Kan det vara så att han blev rädd efter missfallet, han såg hur dåligt du mådde, är rädd att det ska hända igen. Kanske inte helt medvetna känslor.

Nej, för guds skull. Det här är inget område för "tolkningar" eller halvmesyrer. Hans uttalande betyder för all del just det du vill tolka det som - ett annat sätt att uttrycka innebörden på är "OK, men under protest". Minsta problem och det finns risk att han svänger och anklagar dig för att ha tvinga honom. I värsta fall blir han bitter och du är själv med barnet ... Skaffa inte barn med honom om han inte uttrycker ett ordentligt stöd för det.

Vill du verkligen skaffa barn med en karl som inte ens kommer bli lycklig över erat barn?! Tänker du ärligt talat tvinga på honom en graviditet han inte vill ha? Nej, stopp. Det är ett LIV det handlar om. Du bör tänka om helt och hållet; hitta någon annan som delar dina drömmar eller vänta tills ni är redo båda två. Hans uttalande talar INTE för att han "tror på er och vill vara med dig" - det talar för att han inte orkar med ditt tjat men ser det som en sista utväg eftersom han antagligen inte vill lämna dig men avslutar det hela med "jag kommer inte bli lycklig" i hopp om att du ska förstå att han inte vill!

Tyvärr TS så håller jag med här! Skulle inte vilja ha barn med någon som uttrycker sig sådär..