Hej! Sitter i nästan precis samma sits! Jag och min sambo har två (tre) barn ihop. Vårat första barn gick bort innan födseln.. Efter våra barn, har jag mognat ordentligt, jag är ganska noga med det mesta och gillar att hålla grejer på sin plats. Men min sambo är precis tvärtemot, han struntar i allt! Bara han får sin kopp kaffe framför tvn så är han nöjd! Han har alltså inte vuxit något sen vi träffades för 10 år sedan..
Jag har pratat och jag har tjatat, ja jag har gjort allt för att han ska fatta hur trött jag är på hans lathet! Jag lever som en ensamförälder, får ingen hjälp alls av honom :( jag jobbar 75% inom vården, det blir alltså alltid jag som får hämta och lämna på förskolan, skjutsa barnen på deras aktivitet osv..
Så fort jag kläcker ur mig någon pik om hans lathet, så får jag alltid samma svar "skärp dig", "va inte så jävla sur", "lägg av"... Inte så kul att höra precis..
Och sexet, ja sexet behöver vi väl inte ens tala om! Jag känner mig alltid lika utnyttjad efter sexet, bara för att jag gör det för hans njutning i en halv minut för att sedan bli osynlig för honom igen.. Jag får aldrig någon uppskattning, och respekten för mig är helt borta. :( Bara han får sitt..
Ialf så ställde jag mig i bostadskö för några år sedan, så nu har jag samlat på mig en hel del poäng. Väntar bara tills jag får fast så kan jag ta lite mer ställning till om jag vågar ta steget att flytta ifrån honom. För jag orkar inte mer, jag har ett sådant hat mot livet :(
Kalla mig gnällig, men fan vad det va skönt att få berätta hur man känner sig inombords! Här hemma är det ingen som lyssnar eller ta en på allvar :(
Om du inte redan står i bostadskö, så gör det direkt! Tar ett tag att få upp sina poäng! Önskar dig all lycka till!
