Rätt att lämna?

Mest för hennes skull tycker jag du ska lämna o.m.g. Att undanhålla nån barn är väldigt fult gjort och hon förtjänar bättre. I nästa relation tycker jag du ska vara supertydlig med en gång att barn inte är på tapeten-och kanske aldrig blir.

Nej, jag tycker inte ni har något att kämpa för. Era grundläggande livsmål skiljer sig för mycket åt. Du kan bli pappa mycket längre än hon kan bli mamma och om hon ska vänta in dig finns risken att hon sen inte kan få barn och inte heller har rätt till hjälp pga ålder. Eller så slutar hon med preventivmedel utan att säga till om det vill sig illa.

Du har varit sambo i tre år och funderat i ett år på att lämna. Har du sagt något till henne? Har hon fått chanson att ändra på sig, för ibland vill man jämka ihop sig för sin käresta. Bara båda gör det så är det okej tycker jag. Om du trots forsook att reparera känner att du inte vill det hon vill behöver hon få veta det. Mitt råd är dock att inget säga om kollegan och självklart inget göra, du mår bara dåligt själv av att inleda något för fort och du sårar din sambo oerhört. Sköt det snyggt. Om du sedan böjar träffa kollegan 2v efter att ni flyttat isär så är det några som höjer på ögonbrynen, men vet du att du skött det snyggt så behöver du inte känna dig skyldig.

Vi har pratat om detta och diskuterat om vi kanske är för olika? Vi har båda pratat länge om att ändra på oss och verkligen försöka fixa vårt förhållande. Men ingen av oss har verkligen tagit tag i det. Som sagt så skulle jag aldrig inleda något med någon annan under eller strax efter ett förhållande. Men om man får känslor för någon annan visar inte det då att man inte mår bra som par?

Enligt dig har ingen aldrig någonsin haft något att kämpa för på FL.
Alla ska lämna, och helst skulle man gjort det igår.

Jag tycker också det är dags att göra slut. Ni verkar inte passa så bra ihop och har olika mål i livet. Nu vet jag inte hur gammal hon är men vill hon skaffa barn och du inte vill det, har ni inget att bygga en framtid tillsammans på.

Vad du borde göra är att tala om dina tankar precis som de är med din sambo.
Dela dina tankar! Din sambo får chansen att tänka efter på hur hon hon tänker och resonerar och hon får även chansen att kanske förändra sig om det är så att ni kommer fram till att försöka med det.

Oavsett vad behöver ni prata om precis allt du funderar över i ditt inlägg.

Min före detta kom helt plötsligt en dag och sa att hon "inte ville mer". Naturligtvis tyckte hon att hon hade hintat om det en längre tid, men några direkta snacka hade vi aldrig haft. Det gjorde nästan mest ont. Att hon aldrig gav oss chansen på riktigt. Stängde in sig i sina tankar, gjorde slut i sitt huvudet, och sedan en vacker dag bara släppte bomben.
Vi har dessutom barn ihop vilket gjorde hela agerandet än mer konstigt tycker jag.
Det är mycket möjligt att vi inte kunnat rädda något, men det hade gett oss en ärlig chans och framför allt vårt barn en ärlig chans till sin mamma och pappa tillsammans.

Så - prata med henne. Ni kanske kommer fram till att ett avslut är det bästa, men prata med henne!

Hur menar ni med ändra på sig? Att skaffa barn och köpa boende är två stora åtaganden. Om du inte är redo att skaffa barn nu, när känner du att du tror att du är det? Kan och vill hon vänta så länge? Kan ni enas om ett boende som ni båda känner er tillfreds med?

Att få känslor för någon annan måste inte betyda att förhållandet är dödsdömt, men det betyder att något inte är som det ska.

Du har tänkt i ett år på att lämna, är inte det tillräckligt med tid? VILL ni båda kämpa och komma fram till en kompromiss som ni kan fungera med? Att ingen av er får som den vill ang boendet eller att hon går med på att vänta med barn om du går med på att köpa hus på landet? Det är som sagt, stora åtaganden.

Vill ni leva tillsammans och lösa de problem som finns så går det alltid att testa familjerådgivning. Det är väldigt bra och konstruktivt för de flesta.
Men har du redan ögonen på någon annan så känns det inte som att du är till 100% engagerad i din relation så då är det väl ingen vits.
För mig så är det ett tecken på att det inte står bra till i relationen för mår man bra och älskar sin partner brukar man oftast inte börja få känslor för någon annan.