Kontakthem = livsavgörande händelse för barnet?

Det låter som att ni behöver spendera MER tid med henne inte mindre. Hon agerar såhär för att hon har fått för lite uppmärksamhet och kärlek. Storasystern hanterar det antagligen bättre för att hon är äldre eller så håller hon sina känslor inom sig. Sluta skuldbelägga 7- åringen! Sök hjälp för era egna problem istället och hjälp för att bli bättre föräldrar.

Snacka om att skuldbelägga "fröken apelsin" ! Hur kan man uttala sig på det sättet utan att ha all fakta? Det jag ser när jag läser dina rader ts är ,oavsett orsaken , är två föräldrar som inte orkar mer och är tömda på energi. Det tycker jag ni ska ta fasta på. För att ni ska orka och kunna samla ny energi så är det ingen dum ide' alls med en kontaktfamilj som har orken och energi nog att sätta henne främst 1-2 gånger i månaden. Att fortsätta som nu kommer varken gynna henne eller er i framtiden då ni inte får möjlighet att se allt från ett annat perspektiv så länge ni är mitt i det. Med rätt familj eller kanske rätt person ( jag tror utan konkurrens från andra barn) där hon kan och får vara i centrum då och då kan istället få henne att känna sig privilegierad. Jag tror att det är mycket viktigt HUR ni lägger fram det. Att det inte är för eran skull utan för hennes. Att få henne att känna att hon är betydelsefull och viktig och att det inte är alla barn som får någon speciell att göra egna saker med. Om hon får rätt person (par) så kommer hon förmodligen längta till nästa gång. Och att ni såklart visar henne att ni längtat efter henne när hon kommer hem igen men att ni tycker om att hon haft roligt.

Har hon en diagnos? I så fall kanske kortidsboende är ett bättre alternativ. Fler barn i samma sits, utbildad personal och mycket aktiviteter. Vi funderar på det till vår äldsta ca nån helg i månaden och han tycker bara det verkar kul eftersom de får göra så mycket och han har en kompis som brukar vara där. Även pratat med kompisens föräldrar samt andra och alla är jättenöjda.

Känns sig speciell och göra egna saker med??? Vad menar du? Har du någon erfarenhet av kontaktfamij alls?

Jag hade det till mitt barn ett tag. Mitt barn längtade aldrig dit och gjode inget särskilt med den familjen. Däremot var det bra för mig som fick lite barnfri tid att kunna dejta och träffa vänner.

Mitt barn trivdes där och vi har fortfarande kontakt flera år senare, men barnet hade nog hellre varit med mig.

Så om det inte VERKLIGEN VERKLIGEN behövs så ska man låta bli tror/tycker jag.

Min bor har haft kontaktfamilj i snart 8 år och det har utan tvekan varit det bästa för honom och familjen. Tror dock att det är väldigt viktigt att det blir rätt kontaktfamilj, och de hjälper om de har barn så att det blir lite att åka och hälsa på kompisar. Mina föräldrar valde mellan kontaktfamilj och korttidsboende, men kände att det blev mer personligt med en familj. I min brors fall var detta en permanent lösning, men jag tror att även om man bara behöver hjälp med denna avlastning i ett år så ska man testa. Hoppas verkligen att det går bra för er!

Jag fick bo hos en kontaktfamilj varannan helg ett tag pga att jag hade missbrukande syskon hemma(äldre). Det var för att skydda mig sades det men för mig blev det ett straff. Jag var den som blev isolerad på landet utan vänner och kommunikation. Trots att jag skötte mig i allt vad gäller skola och även hemma.. har jag lidit av det och påverkar det mig som vuxen? Nej, det vill jag inte påstå, jag inser nu vilken frizon det var hos kontaktfamiljen och vilken nytta det faktiskt gjorde. Jag är tacksam över att jag fick komma in i deras hem och känna trygghet även om min önskan vore att mina syskon blev flyttade på så att jag kunde ha trygghet hemma istället- men min mor hade oavsett behövt avlastning tror jag.

Kan själv tänka mig att vara kontaktfamilj till någon som behöver det. Man får andra perspektiv som vuxen.

Både är själv och har kontakt med i mitt arbete. Kanske ditt barn hade lite otur "What". Alla familjer gör ju inte likadant. Jag gör ofta saker med min " tjej" som bio, går ut och äter, går och badar, spelar bowling, minigolf har picnic och målar, pysslar, spelar spel mm. Så därför tror jag att det är viktigt att det blir rätt familj och att man ska vara noga med val av familj/person. Min " tjej" ser fram emot varje gång hon ska komma till mig och det vet jag helt säkert.

Jag kunde omöjligt ha fått en bättre familj till mitt barn! Dom var/är fantastiska och vi har som sagt kontakt fortfarande ibland. Mitt barn mer än jag har.
Barnet var hos dom ca 1 gång var 8:e vecka så det var inte särskilt ofta. (på pappret var det en gång i månaden, men dom hade inte alltid tid)

Men barnet längtade inte dit och såg det inte som något som gjordes för barnets skull utan mer för min skull.
Mitt barn fattade det ganska snabbt.