Förlorat min älskade

Hej! Jag förlorade min älskade sambo och pappan till mina barn för 1 1/2 månad sen i en tragisk arbetsolycka på Irland. Hur gamla är dina barn? Min son är 3 år och min dotter är snart 8 månader.

Även jag har förlorat min man för drygt två månader sedan. Står nu själv med tre minderåriga barn. Helt ofattbart. Man tror att det bara händer andra..

Visst är det ofattbart.. Jag kan inte acceptera att han är borta på riktigt, att jag nu måste ta hand om allt själv. Det var första dagen på nya jobbet som min fina sambo gick bort. Han flyttade före oss till Irland för att ordna med jobb och hus innan vi kom efter. Allt var färdigt, barnens sängar ihopskruvade och gräset klippt... Han hann dö 11 dagar innan vi skulle flyga över. Barnens farfar var den som fick ringa oss och ge beskedet, det värsta samtalet i mitt liv... Sånt här händer ju bara på film känns det som...

Hur mår du? Hur gick din man bort om jag får fråga?

Hej! Här är en till. Jag blev ensam för 1 år sedan då min man gick bort i cancer. Barnen är nu 6 och 10 år gamla. Man förväntar ju sig inte att man ska bli änka vid 36 års ålder! Livet känns orättvist och tungt!

Samma här. Jag och dottern blev ensamma för 3 år sedan. Maken dog i en bilolycka.

Det är hemsk och svårt, särskilt i början. Det tar tid och kraft och ork som man egentligen inte har.Man får ta en dag i taget, komma ihåg att andas och kramas mycket extra med barnen.

Jag blev änka i maj när min man gick bort.

Jag är nu själv med barnen, 12 och 8 år gamla.

Nästa månad skulle vi ha firat 25 år tillsammans.

Livet förändrades och jag försöker fortfarande hålla ihop allt: jobb, hem, ekonomi, barnen som bär på en jättesorg och min egen sorg.

En dag i taget...

Men gud så hemskt... Beklagar så mycket. 
Min man gick bort när vi  var och badade. Han simmade med sonen på ryggen och bara sjönk. Jag såg inte exakt när han sjönk men några sekunder senare när bara sonen var ovanför vattenytan.. Förmodligen hjärtrelaterat eftersom de på obduktionen hittat kraftiga kranskärlsförträngningar. Slutligt besked kommer snart. Han blev bara 36 år och vi hade ingen aning om att han skulle ha sådana problem.
Jag tar dag för dag. Ibland känns det bättre och ibland sämre. Jobbar just nu 50% i alla fall fram till november.

Hur är det med dig? Är du sjukskriven?

Lika hemskt för dig också! Tur att din son klarade sig! Jag beklagar din sorg med och alla ni andra som skrivit här.

Min sambo vart också bara 36 år... Han och två kollegor restaurerade en gammal bro och satt i en korg som hölls av en lyftkran när vajern brast och de föll ner i vattnet. Dem hade flytväst men var fastselade i korgen så dem vart fångna under vattnet när korgen sjönk och drunknade, som tur var så klarade sig ena kollegan.

Vi mår sådär, det går upp och ner.. Just nu är jag mammaledig så jag behöver ingen sjukskrivning. Hur mår du då? Att du orkar jobba halvtid? Jag måste säga att det är riktigt starkt av dig!Hade själv aldrig orkat jobba just nu tror jag. Usch så hemskt att se olyckan många kramar till dig!!!

Så fruktansvärt att höra att fler är i liknande situation men det kan vara skönt att ha andra att utbyta tankar med..

Jag förlora min älskade man och barnens fina far i en trafikolycka för 2 månader sedan. Jag kom till olycksplatsen när det hade hänt och såg hur sjukvårdspersonalen försökte få liv i honom... Men hans liv gick inte att rädda,

Nu står jag här med all sorg och allt ansvar för våra fina barn på 4 och 6 år. Hur 17 fixar man det???

I ena stunden kan jag känns att visst fasen måste jag fixa det,för att i nästa fråga mig HUR 17 DÅ?

Det va inte såhär vi hade tänkt oss vårt liv... ????

Ja visst är det fruktansvärt att vi är så många som förlorat vår älskade partner. Gud så hemskt med en trafikolycka

Jag känner precis som dig, hur 17 ska man klara allt... Så mycket pappersarbete mitt i sorgen samtidigt som man ska orka ta hand om sig och sina barn... Men på något sätt så måste man fixa det.

Jag hade tur som inte behövde fixa något med begravningen utan de gjorde barnens farfar + släkten på Irland. De väntade med begravningen tills jag och barnen kom över. På Irland begravs man inom ett par dagar från dödsfallet.

Vi hade ju hela livet framför oss... Förstår inte varför eller meningen med det här. Hur ska man ta sig vidare i livet när allt man vill ha är sin älskling tillbaka...

Barnens farfar berättade för mig att Tj var i full planering att fria till mig på min 30 årsdag nästa vecka. Kommer bli den sämsta födelsedagen någonsin...