• Äldre 22 Oct 10:29
    1203 visningar
    11 svar
    11
    1203

    Abort eller inte?

    Hej,

    Jag behöver skriva av mig då jag befinner mig i en stor livskris. Jag är gravid. Något jag längtat efter länge även om detta var ofrivilligt.

    För drygt tre år sedan skiljde jag mig från min ex-man efter 10 års förhållande. Det var ett gemensamt beslut som kändes helt rätt. Vår dotter var då två år. Min största sorg vid skilsmässan var tanken på att inte få ge henne syskon, och för egen del - att kanske inte få fler barn. Jag älskar barn och att bli gravid och få min dotter var det absolut finaste jag varit med om. Jag älskar henne över allt annat och det gör fortfarande lika ont att inte få spendera all tid med henne. Samtidigt är jag glad över min "egentid" då jag har många intressen, är aktiv, social och hittar på mycket. Jag leder olika träningspass och har eget företag vid sidan om vanliga jobbet.  Jag har dejtat och träffat olika killar men ingen verkar fånga mitt hjärta, varpå drömmen om fler barn börjat kännas mer och mer avlägset. Något som gör ont. Som jag tänkt på. Nästan varje dag. Jag märker fortfarande dotterns kläder med endast efternamn, i hopp om att en dag ett syskon kan ärva. Jag har fortfarande kvar gravidkläder och alla bebisprylar. Jag kan inte slänga dem.

    Jag har som sagt dejtat och träffat flera men det blir inte mer. Kanske av rädsla att välja "fel". Som att jag har nån ide' om att denna gång måste det verkligen bli "RÄTT". Så för en månad sedan var jag med en kille som är snäll och trevlig men jag mer ser som min vän än en potentiell partner (inte minst för att han bor långt ifrån mig och är 6 år yngre). Vi hade sex och kondomen åkte av. Jag köpte, och tog, dagen-efter-piller så fort som möjligt. Men igår plussade jag. Jag är gravid.

    Min första tanke var att jag självklart måste göra abort. Det var inte såhär det var tänkt. Eftersom längtan efter barn är så stor hade jag en "plan" att jag skulle ge mig själv några år till att försöka träffa en man att älska, leva med och skaffa barn med men när jag var 37-38 skulle jag skaffa barn själv, oavsett. Jag är nu 32. Tanken på att göra en abort smärtar mig så oerhört och jag är livrädd att jag ska ångra mig i resten av mitt liv. I början fanns inte att behålla barnet som ett alternativ men när jag börjar inse att det FINNS ju faktiskt känner jag mig lugnare. Jag vet att det är en omställning med barn, särskilt själv, och att det innebär att jag kommer få omprioritera hela mitt liv och försaka många av mina intressen. Men jag skulle ha ett barn! Så egentligen känns det som enda hindret är att jag missar min chans att få dela upplevelsen men någon jag verkligen älskar. Men det kan väl inte vara skäl nog?

    Jag har pratat  med killen i fråga och han säger att han stöttar mig i vad jag än bestämmer och säger att han skulle vara beredd att lämna stad och karriär för att "ta sitt ansvar". Men jag är rädd för vad det skulle göra med honom och hur det skulle påverka honom senare i livet. Jag är även rädd för att vi skulle inleda en relation endast utifrån barnet när det egentligen inte är någon jag känner en partnerkärlek för.

    Usch, det här är så sjukt svårt, jag vet inte var jag ska ta vägen. Det är som att om hjärnan får bestämma gör jag en abort men om hjärtat får bestämma behåller jag barnet utan tvekan. Men kan liksom aldrig ångra ett barn! Men att välja bort ett barn kan man ångra tusen gånger om!!

     Har någon varit i liknande situation?

  • Svar på tråden Abort eller inte?
  • Äldre 22 Oct 10:36
    #1

    i dina kläder hade jag valt att behålla barnet,  Du måste ju inte inleda en relation med killen bara för att han är pappan till barnet, varför skulle du?  Ni kommer alltid att vara föräldrar till ert barn och mer än så måste det inte vara. 

    Du kan alltid hitta kärleken men det betyder inte att du får chansen till flera barn. Din blivande kärlek kanske har tillräcklgit med barn, kanske inte vill ha flera barn eller är barnlös och aldrig vill ha barn.  Eller den brutala sanningen att ni inte KAN få flera barn fast ni vill... Du vet helt enkelt inte vem du kommer att älska i framtiden och hur ert förhållande blir.

  • Anonym (Gratt­is)
    Äldre 22 Oct 10:49
    #2

    Du ville och vill fortfarande ha barn, så jag tycker du ska välkomna den lille. Livet är aldrig perfekt och sällan blir det som man tänkt sig men jag tycker du ska njuta av graviditeten och vetskapen om att din dotter får äntligen ett syskon. Lycka till!

  • Anonym (Johan­nes)
    Äldre 22 Oct 10:53
    #3

    du är separerad och har en tanke om att den här gången göra allt rätt enligt regelboken ,helt okej tänkt.  Men risken är att du i strävan efter det perfekta inte kommer att få varken flera barn eller en ny bra livskamrat.  Du tittar helt enkelt bara framåt istället för att njuta av livet här och nu. 

    vore det inte bra dumt att om några år inse att du haft massa chanser till barn och kärlek men valt bort det för att det inte varit enligt regelboken?  

    stanna upp och lev i nuet! Behåll barnet! 

  • Anonym (Tjej 21 år)
    Äldre 22 Oct 11:02
    #4

    Jag har gjort två aborter och beslutade mig för det för att pappan till barnen inte ville bli pappa och för att vi ansåg att vi var för unga. Jag lät hjärnan bestämma. Det skär i hjärtat än fast att det var snart 7 år sedan jag gjorde abort. Jag hade inget annat val men hjärtat brinner än av sorg och saknad. Följ ditt hjärta så ångrar du inget!

  • Äldre 22 Oct 11:35
    #5

    Hej,

    och tack. Jag känner mer och mer att jag vill behålla det för något annat känns så oerhört smärtsamt. Men det känns taskigt mot denna kille som jag inte tror är redo att bli pappa och behöver offra så mycket. Att inte försöka mig på en relation med honom om han väljer att lämna familj, vänner och arbete för att flytta hit känns det som att jag är skyldig honom det. Jag känner mig självisk mot honom om jag väljer att behålla barnet. Men just nu kan jag inte se något annat. Jag ringde ändå och bokade tid på abortkliniken men jag bara gråter när jag tänker den tanken. Det är så himla svårt detta..

  • Äldre 30 Oct 01:39
    #6

    Och nu har mina farhågor besannats och killen i fråga stödjer inte längre mitt beslut utan vill att jag gör en abort. Detta efter att jag sagt till honom att en abort i nuläget inte känns aktuell då det blir för smärtsamt. Fy fan vad svårt det ska vara..

  • Anonym (Gratt­is)
    Äldre 30 Oct 15:00
    #7

    Din kille är ganska normal. Många män reagerar som han i början. Men när barnet är fött ellerom man separerar brukar umgänget med barnet bli ganska bra när det blir aktuellt. Man kan få mycket svårare att bli gravid i i 35 års ålder och vem vet om man har en man då? Orken är ofta inte densamma heller som när man är yngre. Jag tycker du verkar vilja ha ditt barn och jag tycker du ska behålla. Det finns mängder av män som inte vill ha barn före 40 års åldern och då kan det vara kört för oss kvinnor.

  • Äldre 3 Nov 08:47
    #8

    Såsom jag ser det så är det inte ett val att behålla barnet. Barnet är redan på väg och du behöver inte välja att behålla det, du behöver inte göra något alls, faktiskt. Du KAN välja en abort, det är en valmöjlighet som står en gravid person till buds, men du står inte inför ett vägskäl där du måste välja det ena eller andra.

    Detta sagt, att INTE göra en abort är inte en aktiv handling som på något sätt är elak mot den blivande pappan.

  • Äldre 3 Nov 09:13
    #9

    Jag tycker att svaret är ganska givet för dig. Du vill behålla bebisen! Och med all rätt för du har inte valt situationen men när livet väl börjat i din kropp så..... Och nu har du ju möjligheten att INTE behålla det men för vems skull?? Jag är av den sorten (den ofta föraktade) att jag helt enkelt inte tror att det måste finnas en pappa för att uppfostra en frisk och lycklig individ... ;) Pappan reagerar nog så nu för att han är rädd. Inget konstigt tror jag.

    Utgå ifrån att du blir ensam med barnet och kräv inget av honom men vägra honom heller inte delaktighet när han väl vill... Han kommer nog när han känner sig redo. Eller inte. Men gå inte in i ett förhållande med mannen i fråga bara för bebisen. Det kan bli mer skada än nytta. :)

    Jag förstår om du väljer abort. Det kan vara ett bra beslut men det blir oftast inte det i längden när man går emot sin intuition och väljer det för någon annans skull.

  • Äldre 26 Nov 19:35
    #10

    Tack alla för stöd. Som det säkert gick att uttyda redan tidigare så kändes en abort som helt fel beslut. Jag känner mig nu trygg i mitt beslut att fortsätta graviditeten och längtar efter att komma över v 12 så jag får börja se fram emot det nya livet framöver. Jag har även bestämt med "pappan" att vi inte ska höras på ett par månader så han i lugn och ro får tänka igen vad han vill och vad han är beredd att göra, så det känns bra med även om jag såklart kan önska att någon fanns där för mig.. Men saker blir sällan som man tänkt sig..

  • Äldre 30 Nov 10:48
    #11

    Vad härligt Obeslutsam! Du kommer inte ångra dig. :)

    Bra att du ger honom tid också, klart det kan vara skönt att vara två men försök inte ha ett förhållande för barnets skull! Hellre två separata harmoniska föräldrar än ett par med alla stressmoment och problem det kan innebära.

    Lycka till och stort grattis!!!!!

Svar på tråden Abort eller inte?