För mig tog det tre år att bli gravid, och då med hjälp av IVF. Innan dess hann jag pröva både det ena och det andra och det tredje utan att det hade någon som helst funktion, tyvärr. Har provat bisolvon flera cykler, men det hjälpte inte alls. De fertilitetsläkare jag träffat (vilket är ett gäng...) har mer eller mindre skrattat åt metoderna, samt avrått starkt från naturpreparat som Rosenrot och Bidrottninggéle då effekterna kan vara direkt motsatta till det de utger sig för att ge.
Jag menar inte att säga till dig vad du ska eller inte ska göra. Jag vill bara ge ett råd från en kämpande till en annan. Var rädd om dig. Jag provade som sagt olika metoder, bland annat olika kostförändringar, tillskott, motionsvarianter och avslappningsövningar. Jag tänkte att "det kan ju inte skada att prova". Förmodligen skadade det inte kroppen, men det skadade mitt psyke. Varje gång mensen kom kändes det som att jag inte gjort tillräckligt, att jag hade kunnat sköta det ännu bättre eller använt andra preparat. Det tog knäcken på mig, och det har tagit knäcken på väldigt många andra kämpare också. Den risken finns för dig också om du väljer att tro på att du faktiskt kan göra något för att påverka din fertilitet.
Den stora twisten för oss kom när vi gjorde utredningen. Jag hade hela tiden tagit på mig "skulden" för att det inte fungerade, men gissa vad? Jag är helt frisk, medan maken... tja, låt mig uttrycka det som att hans spermier inte ens kan befrukta ett ägg om det så ligger i en skål full av hans sperma. Alla behandlingar för att hjälpa min fertilitet var ganska bortkastade så att säga ;)
Hur länge har ni försökt?
Stort lycka till, oavsett vad du beslutar dig för att prova.
