Välja bort relation med någon man älskar? (ny)
Som rubriken lyder ? kan man välja bort någon som man verkligen älskar, i detta fall pga. omständigheter som gör det svårt att förena två liv?
Låt mig summera situationen så kortfattat jag kan?
Jag är en man i mina bästa år (med två barn 9,11) och har sedan 5 mån tillbaka träffat en kvinna som jag älskar av hela mitt hjärta (också med två barn, lite äldre än mina). Jag hade inte vågat hoppas på att få känna såhär igen men hon är verkligen helt underbar och när vi är tillsammans känner jag mig fullständig ? som om inget annat behövs eller spelar roll. Hon är min drömkvinna i mångt o mycket och jag vet att våra känslor för varandra är ömsesidiga.
När man har kommit en bit in i livet och träffar någon som man vill dela sin vardag med kan utmaningen ofta ligga i att få ihop pusslet med jobb, boende och respektive barn från tidigare. Det är mycket som förtjänas att ta hänsyn till. Så även i vårt fall. Men även om det får lov att ta tid att integrera våra liv så vill jag ju känna från början att det är möjligt, liksom se en väg framåt och kunna drömma om det på vägen dit. Och det är väl det som denna tråd går ut på.
För ca: 7 år sedan gjorde jag ett medvetet val för att ändra min livssituation då mitt arbete var mycket krävande där det inte fanns någon tydlig gräns mellan jobb, fritid och tid med familjen. Jag jobbade när det behövdes, vardagar/kvällar/helger och tog mig ledig tid när det fanns utrymme för det. Plötsligt en dag hade jag fått nog, avvecklade mina verksamheter och tog anställning för att finna en balans i tillvaron och kunna spendera mer tid ihop med mina barn. Jag brinner fortfarande för mitt arbete, men idag är detta i huvudsak förlagt mellan 8-17 på vardagar med lediga kvällar och helger ? även om det kan förekomma extra insatser ibland. Och det är såhär jag föredrar att leva mitt liv idag. Tid med familjen är prio 1 för mig.
Kvinnan jag har träffat är egen och driver konsultverksamhet. Hon har sitt kontor i hemmet (köket/sängen/soffan), reser mycket och är borta ganska frekvent några dagar i följd vardagar som helger. För hennes del tycks det inte spela så stor roll om det är söndag eller tisdag, utan hon jobbar när det behövs och vardagar/helger flyter ihop. Ganska likt det liv som jag själv levt tidigare. Hon förverkligar en dröm och har äntligen fått möjlighet att arbeta med det hon brinner för vilket ju är väldigt kul. Hon har ett härligt driv och ett engagemang som är beundransvärt. Fantastiskt vilken inspiratör hon är ur det perspektivet.
Men, det är också här våra liv skiljer sig åt. Hon lever ett liv idag som jag har valt att lämna bakom mig för att istället prioritera familjen. Summa summarum känner jag mig tveksam till om jag skulle vara lycklig i en relation där hennes kalender och inplanerade frånvaro skulle styra i för hög utsträckning. Jag känner redan hur jag undviker att göra egna planer under de dagar som jag vet att hon är hemma för att vi snart kommer att vara ifrån varandra igen.
Ibland ger hon uttryck för att hon saknar att umgås mer med sina barn o vänner ? och att göra det tillsammans med mig. Hon säger att hon inte vill arbeta så mycket kvällar och helger men kan samtidigt inte tala om vad alternativet skulle vara. Eller ja? Hon säger att hon delvis känner sig tvingad att jobba som hon gör för att få ihop till hyran ? och att man även som kassabiträde skulle behöva arbeta vissa helger. Jag får ingen klar bild av vad hon vill eller hur hon skulle ta sig dit ? och jag vet inte om hon vet det själv.
För min del handlar det inte om att det ena eller andra sättet att leva skulle vara rätt eller fel, utan bara lika eller olika.
Jag vill absolut inte vara anledningen till att hon ger upp sin dröm och tar sig ett arbete hon egentligen inte vill ha. Då är jag rädd att hon skulle bli olycklig och inte fortsätta vara den sprudlande kvinnan som jag älskar. Det vill jag ju såklart inte.
Så vad fasen gör man?? Löser man alltid situationer som denna när/om man verkligen älskar varandra ? eller finns det tillfällen då man får ?ta sin Mats ur skolan? och ge upp relationen trots att man egentligen inte vill?? Vad säger ni??
Eller är jag rent av egoistisk som tänker att jag vill leva ett familjeliv med kvinnan jag älskar, att få leva i en relation där man är hyfsat synkade när det gäller tid för arbete kontra fritid och därmed kunna ha mycket tid tillsammans ? både själva och ihop med våra barn och vänner?? Borde jag rent av försöka anpassa mig och ge efter på denna punkt för att jag älskar henne??
