Autism men social?

Tack för svaret! :) Vad tror du om det jag skrivit? Skulle du kunna tro att det rör sig om autism eller skulle du spontant känna att det inte är så? 

Jag ber dig inte diagnosticera min dotter, haha, men det är så skönt att kunna bolla tankar med någon som har erfarenhet av autism.

Jag är socionom på en grundsärskola, har arbetat många år med elever med olika slags diagnoser. Det finns lika många varianter på personligheter med autism som personer utan diagnos.

Autism är en funktionsnedsättning som tar sig i uttryck socialt och beteendemässigt, visst finns det vissa drag som är något typiska. Men alls symtom kan ta sig i uttryck på olika vis.

Min erfarenhet är att en person med bara en lätt utvecklingsstörning inte, om det inte finns psykologiska faktorer, har särskilt utmärkande svårigheter förutom i den teoretisk förståelsen och en social omognad. Men finns det påtagliga sociala beteendeproblem så finns ofta något inom autismspektrat.

Detta är så svårt, påtagliga sociala beteendeproblem. Jag menar, jag har en dotter som är helt fantastisk, pratar (på sitt eget vis), skrattar och leker. Leker dock gärna bredvid och har svårt att ta del av andras lekar. Det som är svårt är att förstå om hon leker för att hon inte förstår vad de andra gör och deras instruktioner eller om det är något annat. 

Hon kan leka "springa runt"-lekar med alla barn. Men har svårt att ta instruktioner. Hon härmar ALLT men förstår inte riktigt den djupare innebörden.

Hon har en väldigt rutinmässig vardag. Jag vet inte om detta är ett vanligt problem om det skulle röra sig om en utvecklingsstörning?

Senast idag blev det kalabalik och gråt och skrik för att jag tog på mig min mans skor när jag skulle springa över till affären. "NEEEJ INTEEEEE!!!" och sprang till dörren, pekade på mina skor och var helt förstörd tills jag bytte skor.. 

Hon måste ha lång förberedelsefas för vad som ska hända och är något INTE som rutinerna blir allt fel för henne. Till exempel åker vi buss till dagis, en morgon åkte vi istället morgonbussen till hab (hade förberett henne på detta men hon verkar glömt bort eller inte riktigt förstått att det skulle bli annorlunda), bussen åkte en annan väg och hon blev otröstlig. 

Såna små jobbiga stunder har min tjej varje dag när något inte går som hon tänkt.

  

Som sagt, jag vet att otroligt många svårigheter hon går igenom stämmer in i autismspektra men jag vet inte om dessa kan te sig likadant om det rör sig om utvecklingsstörning?

Som sagt, egentligen så spelar det ingen roll för mig vad läkarna kommer att säga, hon är min underbara tjej ändå och den finaste i världen på alla sätt. Men det är onekligen skönt att kunna få ett framtidsperspektiv eller börja fundera hur skolan kommer funka (OM det kommer funka) eller om vi borde flytta till en språkskola eller så?

Förlåt för den långa utläggningen. Hoppas du känner att du har ork att svara.

Tack!

Hon har ingen diagnosticerad utvecklingsstörning i dagsläget, vi befinner oss mitt i psykologens utredning.

Vi har bildscheman överallt hemma och ibland när jag städar hittar jag bilder som jag knappt vet vilken låda dom hör hemma i. Haha. "Jaha här låg det en bild på en tröja, är det påklädningströjan? eller vilket väder är det-tröjan? eller checklista tröjan? haha :) 

Hon är onekligen helt fantastisk och vi kämpar på. Ska uppdatera tråden när jag vet mer :)

Har du någon erfarenhet av språkskola? Funkar detta med autism eller är det för barn med enbart grav språkstörning? Har fått för mig att den diagnosen oftast kommer med en följeslagare.