19 år och planerar barn

Dålig reaktion av en bm tycker jag! Du är väl vuxen och kan ta eget ansvar! Stå på dig! Klart det kan bli lite bökigt med studier och bebis... Har du plan för hur du löser det? Sen är klart det bästa är om ni bor ihop när bebis kommit. Trots allt låter det som om det kommer bli ett älskat och välkommet barn. Lycka till!

Ja alltså vi väntar svar på en hyresrätt denna vecka om vi får den och då är det inflyttning den 1/2 2016 och annars så har vi lånelöfte om vi hittar en bra lägenhet att köpa så boende kommer att lösa sig. I värsta värsta fall kan vi bo hos min pojkväns familj då han inte har några syskon och dom bor i en 4a så tills vi hittar något eget har vi ett boende iaf. Jag har haft en bra inkomst under senaste året eftersom jag jobbat mycket trots studier så har jag en årsinkomst på 250 000kr ungefär så antar att jag kan få ganska bra fp då? Min kille kommer fortsätta jobba som han gör så jag antar att vi kommer lösa det. Känns bara så overkligt att man ska bli förälder. Egentlgien ska man inte vara rädd för det är ju typ det naturligaste man kan bli. Men trots det så har man vell en oro över hur saker kommer bli...:/

inget borde stoppa en från att skaffa barn! Knr många unga som kunnats tänka vara bra förälder redan som unga, men som iofs inte skaffat då! Men jag tycker så här att även om man anser sig vara vuxen när man e 25 så kanske du e förståndigare än denne! Iaf, njut av tiden och lycka till :)

Håller med! Förstår inte varför jag skulle vara en sämre förälder än nån annan bara för jag väljer att skaffa det när jag är ung och har "sämre" förutsättningar. Känner mig redo liksom, har växt upp som stora syster åt 6 syskon och alltid velat ta hand om dom och vara med dom. Jag tycker inte att folk ska döma mitt val av livstil bara för jag väljer att ta den "hårda vägen" enligt dom. "Att mitt liv hade kunnat vart så mycket enklare". Ja kanske hade det varit det men då hade jag ju inte fått leva med min familj och för mig känns det värt att kämpa extra hårt för att få det som är extra bra. Blir så sjukt less på att så fort det gäller just att skaffa barn då är man UNG om man är 19 snart 20. Men ALLT annat är man vuxen för och får lov att ta hand om själv och betala själv osv osv. Både jag och min kille är liite smått rädda för att berätta för hans mamma, som förmodligen kommer få ett utbrott ???? (mina föräldrar kommer inte säga nått speciellt, dom tycker jag är vuxen så dom blir bara glada)

Är man vuxen och kan ta ansvar om man inte har en fast inkomst så att man kan försörja ett barn? Jag förstår att barnlängtan är stark, men om ni ändå vet att ni älskar varandra och kommer att leva ihop - vad är det som gör att ni inte kan avvakta ett år till? Ha kul, umgås med folk och med varandra, så att ni inte bygger ert förhållande enbart kring sex och barn. Ett år går väldigt fort.

Jag fick mitt första barn när jag var 18, hade 2 barn innan jag fyllde 20, min man fick jobb strax efter att första dottern föddes och lägenhet fick vi innan hon föddes, det mesta löser sig längs vägen och man är ingen dålig förälder för att man inte har allt fixat innan man blir gravid. Jag är nu 26 år och vi väntar vårat 5e barn. Min man har fast jobb och jag har en timanställning så vi klarar oss gått och väl, bor i en bra lägenhet för hus vill vi inte ha. Hoppas det går bra för er och lycka till i försökandet :)

Känner mig inte stressad att skaffa barn. Vi vill ju bara att det ska komma och självklart kommer allting lösa sig med tiden. Känner mig mest orolig över allas reaktioner. Vill ju att nära och kära ska vara lyckliga för vår skulle och tro på oss. Inte klanka ner :(