Ständigt tjat om barn från henne

Du MÅSTE prata med henne på allvar och förklara att du INTE är redo för barn än. Och du tycker att det är obehagligt att bli pressad sådär. Berätta att du tappar intresset för henne när hon tjatar.

Det är ju sällan så att vi kan ändra på andra. Och om hon fortsätter trots att du sagt ifrån på skarpen får du ta dig en funderare på om du köper henne som hon är (inklusive allt jobbigt tjat) eller om du inte gör det. Om du inte gör det så det enda rätta att du gör slut med henne.

Men börja med att prata med henne.

Lite nyfiken, hur gamla är ni och bor ni tillsammans?

Jag tänker att du måste sätta en gräns och vara tydlig med den, typ "jag vill ha barn om. 2 år om det fungerar mellan oss och det känns stabilt". Har en bekant vars tjej var lite likadan, idag sitter han med hus, 2 bonusbarn och ett gemensamt och kärleken är totalt borta men han stannar av plikt för det gemensamma barnet. Han är snäll, tyvärr för snäll och hon är väldigt manipulerande, trevlig men ja, har lätt att få igenom det hon önskar. Alla vänner har lämnat honom och han mår uselt. Säger inte att det är samma för dig, men tänk igenom vad DU vill och var tydlig med det. Vill du vänta har du all rätt till det, samtidigt kanske du inget falska förhoppningar genom att inte tydligt säga var du står. Många människor tolkar tystad som att den andra parten är helt med på det som sägs.

Är hon 35 år gammal o har pratat om barn från början så är det inte så konstigt. Men är hon 20 o desperat så är det bara å springa för livet.

Fundera först ut hur du vill ha det. Vill du alls ha barn? Är du osäker? Finns det någon gräns på hur tidigt du kan tänka dig att skaffa barn med någon? Personligen anser jag att man bör bo ihop iaf i två-tre år innan, men det är MIN personliga gräns, andra har andra gränser.

Som någon ovan skrev, hur gammal är hon? Oavsett så är det viktigt att du är helt ärlig med henne om dina tankar kring barn. Är hon lite äldre så förstår jag hennes stress, är hon yngre, ja då verkar det smått desperat även om jag kan förstå barn längtan, den kan vara otroligt stark. Dock måste man ju vara lyhörd för sin partner där, åt båda håll.

Dra på dig kondom så har du gjort vad du kan för att försäkra dig om att du inte blir 'lurad' att bli pappa innan du själv är redo.

Skulle tyvärr tipsa om att använda kondom, så att du har koll på att ingå "misstag" sker...

Ge henne en tidsgräns. "Dvs ska vi skaffa barn så lovar kag att vi börjar om 5 år", då lugnar du henne också. Vet själv hur jobbigt det var att längta livet ur sig efter en bebis men han ville vänta.

Dock hade vi varit ihop i 5-6 år då.

Hur gammal är hon? Är hon över 30 så förstår jag att tiden tickar för henne. Men är hon typ 25 så är det väl ingen brådska, bättre att ni lär känna varandra och hittar på roliga resor etc. Den möjligheten kommer ni ju inte att ha sen på sammanvigd med en bebis som kräver all er tid.

Oj, jag hade glömt bort tråden! Förlåt att jag svarar sent.

Vi bor ihop, hon hade ingen egen lägenhet när vi blev tillsammans så hon flyttade in hos mig direkt.

Jag jobbar och hon studerar på högskolan, jag är 26 år och hon är 19.

Jag vet att jag inte kommer vara redo för barn om två år heller. Jag tycker det är perfekt att få barn vid 34-40 som kille och innan det vill jag spara pengar, resa och göra karriär.

Alltså när man skaffar sig en ung tjej så är det ju delvis för att man vill kunna vänta med barn och inte vill ha en massa tjat om att hon vill ha det NU. Men det känns som att ödet pissat mig i ansiktet.

Relationer handlar om hälsosam balans mellan jag & du samt kompromisser.

Fundera på var dina absoluta gränser går i barnfrågan. Och vad du är villig att diskutera om. Någonstans måste ni ju mötas om ni ska hålla ihop och trivas med varandra. Kolla om ni kan hitta en kompromiss som båda är någorlunda nöjda och skippa sedan tjafset tills vidare.

Men sedan är det ju så att om du absolut inte kan tänka dig skaffa barn de närmaste tio åren medans hon absolut vill hinna ha åtta barn och dessutom bli en ung mamma så passar ni kanske inte ihop. Någonstans finns det ju en gräns. Kan man inte göra varann alls lyckliga så bör båda söka bättre lycka någon annanstans.

Tycker för övrigt att din tjej låter omogen. Men det är kanske förväntat med tanke på hennes låga ålder (är själv mycket äldre). Jag kan känna igen mig i det där ned att man känner en romantisk längtan efter att skaffa barn med någon man är kär i. Men i de tidiga skedena i en relation (och/eller man är väldigt ung) så är det ju helt verklighetsfrånvänt. Man kan ju för guds skull inte skaffa barn hur som helst. Lite band måste man kunna lägga på sig själv.

Ni har varit tillsammans i några månader, hon är nitton år och bombarderar dig med bilder på bröllopsklänningar och önskningar om barn. Tror du kan hitta en normal trevlig tjej istället, gör slut!

Var riktigt försiktig för hon kommer bli gravid utan att du vill det annars och då är du fast med henne resten av livet! Jag hoppas självklart du använder kondom och inte litar på hennes preventivmedel. Jag skulle rent av vara försiktig med den använda kondomen så hon inte tar tillvara på innehållet!

Oj, var ni så unga? Rent krasst har hon ju drygt 20 år på sig att få barn så jag har svårt att se brådskan i det hela. Återigen, jag tycker du skall vara tydlig med vad du vill och stå på dig.

Då måste du vara helt ärlig, brutalt ärlig, och säga att du tycker jättemycket om henne (och allt det där) men du kommer inte ändra dig och du vill vänta med barn i varje fall 7-8, möjligen så länge som 10 år.
Så att hon får smälta det, värdera situationen och möjligtvis att hon lämnar dig. Men det fattar du väl också då att då var det inte rätt för då har hon helt andra krav på er relation och ser en helt annan roadmap framför sig än vad du har.
För det är taskigt att inte ge raka besked så att hon går och tror och hoppas att du kommer ändra dig om en vecka eller kanske en månad.