något måste ändras

Hej,

Jag är en tjej i mina tidiga 20 som har hamnat i en livssituation som jag inte vet hur jag ska ta mig vidare ifrån. Jag har mått dåligt psykiskt i perioder i ett antal år, men jag har alltid på ett eller annat sätt kunnat ta mig vidare och jobbat för att kunna må bättre igen. Mellan detta så har jag också haft bra perioder, men grejen är att jag alltid känner att jag faller tillbaka. Denna gången känner jag att min motivation inte finns där, jag tror helt enkelt inte att jag kommer kunna må bra och skapa mig ett liv som jag faktiskt vill leva. Jag har alltid levt med hoppet att det kommer bli bättre, men nu börjar jag känna att det inte är någon idé. 
Jag känner att allt jag gör är meningslöst, en sån sak som att ens diska, eller överhuvudtaget gå upp på morgonen känns vissa dagar totalt meninglöst. Om jag skärper till mig och bara stänger av allt så kan jag ändå klara av en del, men ofta så orkar jag inte eller hittar helt enkelt ingen motivation.

Jag har försökt förändra mitt liv på olika sätt under flera år. Har gått i terapi, har rest en massa och upplevt nya saker, flyttade ex antal mil för att börja om med plugg och allt. Och ibland hjälper det och jag mår bra ett tag. Men kommer alltid tillbaka till samma skit. Och nu är jag här igen. Det är som att jag har fastnat någonstans i mig själv och jag kommer inte vidare. Jag vet inte längre vem jag är och vad jag vill, känns som jag tappat det mer och mer. Jag har tappat kontakten med mig själv. Känner mig även isolerad från andra människor, som att jag aldrig kommer nära riktigt. Känns så ensamt. 
 
Har funderat en del på att ta livet av mig, då jag inte vet vad jag ska göra. Tror inte jag kommer göra det, med tanke på att det ändå skrämmer mig och med hänsyn till min familj osv. Men det är skönt att ha som en utväg. 
Det sista har jag även funderat på att bara dra iväg utomlands någonstans på obestämd tid. Försöka hitta en större mening med livet och finna mig själv på något sätt. Men eftersom det verkar som att problemet kanske ligger mest i mig och inte omgivningen, så vet jag inte om det verkligen kommer lösa något?

Blev långt det här, men tacksam för något som helst svar. Någon som känner igen sig eller kan förstå vad det handlar om? Vad kan man göra i min situation?