• Anonym (Oroli­ga föräld­rar)
    Äldre 24 Nov 20:27
    10935 visningar
    62 svar
    62
    10935

    Vår son försvarar sin mamma!

    Hej!

    Vi är två oroliga föräldrar till en underbar 6-årig kille. Jag (hans mor), är en ganska lättskrämd (av olika orsaker) mor som lätt blir paranoid. Min sambo tillhör inte dem som tänker på huuuur han säger saker så ofta. Eller...I den miljön han var uppväxt i, så lärde han sig inte att göra det (av olika anledningar).

    Nu blir det lätt så att min sambo kanske blir rädd över något, att huset ska rasa samman osv. Dvs han blir också lätt paranoid om det handlar om saker som är känsliga för honom. Skillnaden mellan oss är att min sambo agerar mer utåt och låter arg då. Jag gör säkert det också när jag blir rädd men han blir mer "befallde" i vad som ska göras för att undvika en katastrof. Han är rent allmänt en person som tänker väldigt strategiskt. Vad behöver göras..vad ska jag (han) göra och vad kan hon göra. Sen kommer han med sitt "beslut". Jag kan så klart komma med invändningar som han lyssnar på. Han förväntar sig det nog oftast. Men han talar till mig snarare än med mig.

    Varför berättar jag då det här...Jo... Vår son har börjat "lägga sig i" våra diskussioner och visar mindre kärlek till sin far. Han säger att han är rädd att pappa ska göra mig (sin mamma) illa. Detta säger han rätt ut inför oss och börjar vi gräla så kan han skrika att "Mamma har rätt!!" osv.

    Detta är ju framför allt INTE hans, vårt BARNS ansvar över huvud taget!! Han ska ju inte behöva bära sina föräldrars problem alls!! Och det är vårt ansvar som föräldrar att se till att det inte blir det. Men vi står villrådiga och vet inte hur vi ska göra??!!! Vi vet inte om vår son reagerar på hur min sambo pratar till mig eller vad jag säger till min sambo om ex hur han pratar till mig. Jag tror jag har lättare för att uttrycka mig än min sambo.

    Eller kanske en kombination??

    Vi är också oroliga för att detta ska skada min sambo och sons relation, framför allt när vår son blir äldre!!!

    Någon som har en aning om vad som händer här?!

    Snälla skräm inte upp oss med domedagsbeskrivningar! Vi är två föräldrar som ganska lätt blir paranoida.

    Tack snälla på förhand!

  • Svar på tråden Vår son försvarar sin mamma!
  • Drottn­ingen7­0
    Äldre 24 Nov 20:36
    #1
    +1

    Att växa upp i en paranoid miljö där föräldrar plötsligt inbillar sig att taket ska rasa in och dessutom diskuterar detta inför barnet skadar naturligtvis barnets hälsa och utveckling. Om ni nu VET att ni är paranoida, kan ni då i alla fall inte ha så pass mycket självbehärskning att ni INTE visar detta inför barnet? Du kanske bara försöker provocera genom att beskriva en vedervärdig uppväxtmiljö för ett barn, men OM det är på riktigt så kan jag inte annat än hoppas att barnet blir omhändertaget och får leva i en sund miljö där han får chans att vara barn.

  • Anonym (****)
    Äldre 24 Nov 20:37
    #2

    Ni får lära er att kommunicera utan att bråka och skrika. Ni skrämmer ju ert barn.

    Exemplet du nämner, som att huset ska rasa, är ju inget akut, det är inget som behöver lösas i hårda ordalag.

  • Anonym (qwert­y)
    Äldre 24 Nov 20:38
    #3
    +2

    Jag läser din historia som att ni båda upplever världen som en farlig plats och lätt jagar upp er. Förstår du inte att ni för över er negativa syn på världen till er son? Vill ni det?

    Dessutom försöker er ta kommandot och ansvaret eftersom han upplever att ni misslyckas med det och känner sig otrygg. Han är barn och ska inte behöva känna så oavsett om världen är en bra eller farlig plats.

    Lider ni föräldrar av psykisk ohälsa? Får ni behandling för det?

  • Anonym (Anja)
    Äldre 24 Nov 20:39
    #4

    Alltså bråkar ni inför barnet? Ser ni till att bli sams igen sen?

    Jag har två söner på sju och tre, och de ställer sig alltid på min sida om de uppfattar att det är nåt tjafs mellan mig och deras pappa. Min man är en filbunke, så de har ingen anledning att tro att han ska göra mig illa, men tycker vi olika är det enligt sönerna mamma som har rätt.

    Mamma är bara bäst, de är mammas pojkar. Jag vet inte varför, för min man är en myxket närvarande pappa. Det är väl nån fas nu när de är små, det kan gå över med tiden.

  • Anonym (qwert­y)
    Äldre 24 Nov 20:41
    #5
    +1

    Det jag menar är att jag upplever att ni föräldrar har två separata problem. Det ena problemet är att ni båda tror att världen är en farlig plats och att ni för över denna syn på världen till er son. Det andra problemet är att ni inte klarar av att skona er son från vuxenproblem och att ni tvingar honom till att ta ansvar för saker som han inte är mogen för.

  • Anonym (qwert­y)
    Äldre 24 Nov 20:42
    #6

    Det jag menar är att jag upplever att ni föräldrar har två separata problem. Det ena problemet är att ni båda tror att världen är en farlig plats och att ni för över denna syn på världen till er son. Det andra problemet är att ni inte klarar av att skona er son från vuxenproblem och att ni tvingar honom till att ta ansvar för saker som han inte är mogen för.

  • Anonym (qwert­y)
    Äldre 24 Nov 20:43
    #7
    Anonym (Anja) skrev 2015-11-24 20:39:36 följande:

    Alltså bråkar ni inför barnet? Ser ni till att bli sams igen sen?

    Jag har två söner på sju och tre, och de ställer sig alltid på min sida om

    de uppfattar att det är nåt tjafs mellan mig och deras pappa. Min man är en filbunke, så de har ingen anledning att tro att han ska göra mig illa, men tycker vi olika är det enligt sönerna mamma som har rätt.

    Mamma är bara bäst, de är mammas pojkar. Jag vet inte varför, för min man är en myxket närvarande pappa. Det är väl nån fas nu när de är små, det kan gå över med tiden.


    Kanske försöker de skydda dig för att de upplever dig som "svag". Behöver inte var därför men kan vara det.
  • Anonym (Anja)
    Äldre 24 Nov 20:48
    #8
    Anonym (qwerty) skrev 2015-11-24 20:43:25 följande:

    Kanske försöker de skydda dig för att de upplever dig som "svag". Behöver inte var därför men kan vara det.


    Jag har funderat på om det i själva verket är helt tvärtom. Jag är mycket mer verbal och forcerande än maken och för fram mina åsikter starkare. Försöker aktivt att ge maken mer plats då han är långsammare oxh sävligare i sin kommunikation.

    Ts: det låter väldigt jobbigt att ha det som ni har det. Får ni hjälp mot dessa tankar?
  • Anonym (Oroli­ga föräld­rar) Trådstartaren
    Äldre 24 Nov 20:56
    #9

    Hm.. Det kanske lät som om vi grälar dagligen. Långt ifrån!! Sådana här diskussioner som vi hade idag och som är anledningen till att jag skriver här, har vi kanske någon gång om året typ. Däremot tjafsar vi en del. Det är väl svårt att veta vad som är "normalt" och vart den gränsen går. Tror vi tjafsar kanske inte alltid konstruktivt, men iaf "normalt". Det är däremot när min sambo tänker "åt oss" som jag blir irriterad. Jag säger oftast inget. Låter honom komma med sina idéer och är det inget allt för betungande - som ex att ställa skorna i skohyllan osv, så gör jag det utan att ens tänka så mkt på det. Vill betona dock, att det är jag som har lättast att uttrycka mig. Så han styr inte över mig genom att manipulera mig om nu någon tror det. Att huset ska rasa samman, händer kanske ett par ggr per år, att min sambo blir orolig för, dådet droppar in från taket vid kraftigt regn.

    Jag är mest orolig för att vår son ser min sambos sätt att uttrycka sig till mig, som ett sätt att trycka ner mig, alternativt lyssnar mer på mig eftersom jag är mer duktig på att uttrycka mig.

  • Anonym (Oroli­ga föräld­rar) Trådstartaren
    Äldre 24 Nov 21:00
    #10
    Anonym (Anja) skrev 2015-11-24 20:48:43 följande:

    Jag har funderat på om det i själva verket är helt tvärtom. Jag är mycket mer verbal och forcerande än maken och för fram mina åsikter starkare. Försöker aktivt att ge maken mer plats då han är långsammare oxh sävligare i sin kommunikation.

    Ts: det låter väldigt jobbigt att ha det som ni har det. Får ni hjälp mot dessa tankar?


    Det är faktiskt så i vår relation också. Jag är betydligt bättre på att uttrycka mig. Min sambo är däremot långt ifrån lika trygg som din sambo. Vi pratade idag om att kanske prata med någon om detta. För vår familjs skull så klart men framför allt för vår sons.
Svar på tråden Vår son försvarar sin mamma!