Är kär i en yngre kollega - flytta från sambon

Jag tycker synd om sambon om du stannar kvar... Man rår inte för att man får känslor för någon annan däremot rår man för hur man hanterar det hela och att du är otrogen i tanken hela tiden är minst lika illa som att vara det fysiskt....

Få man känslor för någon annan så lämnar man för det är inte rättvist mot den man bor med...

Så sant så sant. Jag har verkligen försökt att undvika detta men det har bara inte gått. Är så kär, så kär.

Har bollat fram och tillbaka i flera månader nu så jag håller på bli galen. Tänker på barnen, huset och alla minnen som vi har ihop.

Men jag vet att det inte är rättvist mot honom, trodde aldrig att detta skulle hända mig är verkligen inte den otrogne typen. Men nu har jag blivit en sådan och jag skäms att jag inte har lyckats förhindra detta.

Det känns ju väldigt knas att ta upp frågan om barn när ni inte ens ett par är, men den frågan kan ju ställa allt på ända till slut ändå.

....detta sagt utan någon koppling till din nuvarande sambo. För han känner nog det samma som du, dvs att det är ganska döfött just nu, och han kan ju bara få det bättre relationsmässigt, även om det smärtar först. Gör slag i saken!

Har inget svar men är i en liknande situation.
Är kär i en 10 år äldre kollega som jag lärde känna när jag började på jobbet för 10 år sedan. När jag insåg att det enda jag såg fram emot var nästa tillfälle att prata med henne, vågade jag inget annat än att bryta kontakten (eftersom både jag och hon var upptagna). Så jag började undvika henne så gott jag kunde trots att det förstås gjorde fruktansvärt ont. Efter ett tag gick det bättre, och har på senare år ibland pratat med henne lite kort och ytligt i andras sällskap. Vilket är jättesvårt med en person man verkligen klickar med.
Har alltid inbillat mig att det var lika bra, för vad är oddsen att det var ömsesidigt?

På senaste personalfesten satt hon vid mitt bord, det var glad stämning, trevligt och avslappnat. Senare på kvällen när jag går förbi dansgolvet får hon tag på mig och vill att vi ska dansa. Så vi dansar och det känns verkligen härligt att ha henne så nära. Plötsligt frågar hon varför jag undvikit henne så länge.
Där och då föll liksom allt... Vi fortsatte att dansa tätt i säkert en timme, tills stället stängde. Hon ville jag skulle följa med henne hem... jag är gift nu så jag avböjde så vänligt.
Kan inte undvika henne längre, nu pratar vi så ofta det går och tar en lunch då och då. Hon har kvar små lappar jag skrev för 10 år sen, och vad jag kände då lyser igenom även om det inte står något uttalat. Och jag kan se i hennes ögon vad hon känner och jag är lika hopplös själv. Det är helt galet och jag vet inte var jag ska ta vägen.

Ja jag är rädd för att dessa känslor inte är de som går över. Man kan ju inte rå för att man blir kär. Vet inte om jag kan eller vill undvika som du har gjort. Är rädd för att jag inte kan leva helt och fullt ut i den relation som jag har nu. Dessutom så är det ju fel om man har känslor för någon annan. Jag förstår känslan att man håller på bli galen.....

Den frågan om barn har kommit upp eftersom jag är 40 och han har inga barn. Han vill om jag vill säger han, men han vill inte tvinga eller få mig att göra något som jag inte vill. Jag vet ju inte ens om jag kan bli gravid längre

Nej, jag brukar trösta mig med att man inte kan rå för det. Och där du är nu är det väldigt svårt att bryta, och då krashar väl din gamla relation i vilket fall.
Bryt upp det gamla, gör det så smärtfritt som möjligt och var ödmjuk för allt ni haft tillsammans.
Så lätt det är att ge råd till andra, tänk om man kunde ge lika raka puckar till sig själv...

Vi ska nu gå på familjerådgivning i alla fall men jag kan ju inte prata om det verkliga problemet så vi får se hur det går

Är det så klokt att gå till familjerådgivning? Du verkar så övertygad om att ert förhållande inte är något att satsa på, och du kanske bara ger din sambo falska förhoppningar. Det känns som att det har gått så långt med kollegan att du aldrig kommer att kunna komma till ro i relationen med din sambo, och i så fall kan det bara vara till skada och dra ut på pinan att hålla kvar (vid) honom. 

Och varför skulle du inte kunna prata om det verkliga problemet? Det är väl själva poängen med familjerådgivning. Annars finns det ju ingen mening alls med att gå dit.

Ja, precis. Hade du tänkt sitta där och ljuga TS? Hur glad kommer din man bli när han blir varse det? Pappan till era barn? 
Ja, vill du ha en infekterad situation kring vårdnaden av barnen så är du på god väg.

gå ni på rådgivning. Ärr terapeuten skicklig kommer h*n fatta vad som är problemet och dra det ur dig 

terapi behöver inte betyda att man ska stanna i den gamla relationen men det ger verktyg att prata om läget på ett nytt sätt

Asså det här är så typiskt fega människor, det går med på att gå med på FR men sen sitter de där och undanhåller allt, ljuger och skådespelar och hela skiten blir bara en fjantig parodi som får deras partner att bli än mer förnedrad för att ha suttit där som en jävla idiot och trott att de skulle fixa problemen när de egentligen bara var där för att den andre hade svårt att ta steget och behövde köpa sig lite mer tid.

Gillar du att förnedra pappan till dina barn TS?
Vad har han gjort för att förtjäna att bli pissad på?