Arg 2åring vill inte klä på sig på förskolan

Bara att bita ihop och bära ut barnet, han lär sig snart att det så livet är, man kan inte göra som man vill jämnt.

Håll ut och försök överleva, han har just upptäckt att han kan säga nej, att han kan vilja något annat än föräldrarna. Han utvecklar sitt jag. Jättejobbigt för honom och för föräldrarna, det brukar vara dagliga sammanbrott. Jag känner igen mina egna barn på din beskrivning. Här är en rätt bra beskrivning över vad som är på gång.

foraldrarochbarn.se/tva-ar/

När mina tjejer blev sådär tog jag bara dem under armen och bar till bilen med eller utan kläder. Det fungerade inte att avleda och jag var stenhård att inte muta och dalta. Det kanske låter hårt men till slut så slutade de att bråka för de visste att det lönade sig inte. Det klart man först pratade med barnet och försökte klä på barnet men när man märkte att oavsett vad jag än sa så fortsatte gnället/skriket/trotset. Till slut var man tvungen att visa vem som bestämmer. Tufft var det men det gick över????

Frågetecknen skulle varit en smileys

Jag jobbar även som förskollärare och ser situationer som denna varje dag. Oftast vågar föräldrarna inte vara bestämda mot sina barn itron att vi och andra föräldrar tittar snett eller anser att det är fel. Det enda vi reagerar på är när föräldrarna inte är tillräckligt bestämda utan låter barnen bestämma, skrika/vråla kasta saker, slåss och röja runt som de vill.

Det gäller att visa att visst beteende oavsett känsla, är inte acceptabelt.

Barnen får vara arga, ledsna, trötta och det kan man bekräfta men att låta dem bete sig hur som helst är inte ok och då gäller det att föräldern visar det genom att vara bestämd och ta över kontrollen som tex bära ut ett skrikande barn.

Det är tufft att vara förälder och de är vi som ska vara förebilder och sätta gränser på vad som är ok och inte.

När min son var så i den åldern kände jag precis som du, man testade allt men inget fungerade. Till slut kom jag på att ta med mig en frukt när jag hämtade, oftast hjälpte det som avledning. Mitt barn var nog både trött och hungrig när jag kom. Hjälpte 8-10 ggr

Trött och hungrig, kanske? Går hen långa dagar? Försök vara lugn själv och bär helt enkelt ut barnet. 

Jag skiter i kläderna i såna situationer. Barnet kommer inse att det inte är så kul att frysa och klä på sig. Välj dina strider. Sätt honom i vagnen utan ytterkläder och ta med dom och sätt på jacka och mössa sen när han lugnat sig.

Håller med helt!!

Du kan också pratar m personalen, för att bryta mönstret kan de säkert klä på ditt barn innan du kommer. Då står barnet o väntar på dig o blir glad när du dyker upp istället för att ni ska tjafsa på en gång!

Ja han är såklart lite trött och hungrig men uppfattar det mest som trots, sen spelar det andra också sin roll självfallet . Nej han är bara där 6h 30min som längst och ofta är han hemma någon dag i veckan, så blir bara 4 dagar.

Tack alla för fina råd och det ni skrivit. Även fast man vet att andra har/har haft det likadant så behöver man bli påmind och peppad ibland :) känns bättre bara av att få skriva och läsa, Tack alla !

Tack och amen. Har inget att tillägga.

Är det själva hämtningen eller påklädningen som är besvärlig? Om det är kläderna så är det bara att strunta i dom. Det är svinkallt ute så han kommer ångra sig väldigt fort.

A barnet under armen och gå hem. Se till att ha en ryggsäck att bära kläderna i. Tids nog känner barnet att det är kallt utan kläder.

Hur gör ni då det är -20, -30 ute och är utan bil? Jag vill bara gråta när jag ska hämta min son vissa dagar, samma problem. Jag har försökt ALLT, förutom att låta han gå utan kläder, vilket jag inte tänker utsätta honom för.

Krånglar på skorna och tar jacka mm under armen. Brukar inte ta många meter innan insikten kommer att ytterkläderna nog var bra ändå. Jag är mer den som säger till och förklarar och sedan "går till handling" utan för mycket diskussion. Plan B hade väl varit att dra på jackan mot barnets vilja och avlett efteråt.

Behåll lugnet och räkna till tio - tänk på vilken befrielse våren kommer att bli. Sedan stoppar du in barnet i overallen och klämmer ner i vagnen och går. Vi bor också där det är så pass kallt att det kan bli farligt med frysskador osv och om jag springer så tar det ändå ca 15 minuter hem. Storebröderna ska ju också hänga med förstås och då kan det ta ännu längre tid. 

Det finns åkpåsar som mer liknar sovsäckar och som går att knäppa fast så att det tar lite tid för en urilsken toddlare att sparka sig loss. Sparkar han av sig skor och strumpor så kan du testa med strumpbyxor eller bara använda varma vuxenstrumpor på både händer och fötter under overallen.

När det är så kallt går det inte heller att muta med frukt för det är för kallt för små händer att hålla. Annars tycker jag att en banan på resan bara är positivt. 

Det går heller inte att stanna och trösta hela tiden för då tar det för lång tid ut i kylan (-30 ÄR kallt, särskilt om det blåser snålt) utan kör bara något mantra i farten om att du vet att det är jobbigt och att du försöker ta er hem så fort som möjligt så att ni kan känna er bättre. En kopp varm (choklad-)mjölk och en mysstund när man kommer hem får livet på rätt köl igen.

Nästa vinter kommer att vara lättare. Men se till att ni inte tränar bort blöjan mitt i den strängaste vintern bara...