• Anonym (Tvåa)
    Äldre 25 Nov 22:29
    8622 visningar
    58 svar
    58
    8622

    Vad betyder egentligen "andra barnet chock"?!

    Och vad innebär det? Jag blir lite nojig nu efter att jag läste uttrycket i någon annan tråd. Förstår ju att det handlar nåt om att man blir trygg och lite kaxig med första, tänker att en till är la enkelt.. Men så blir ej fallet?!...

    Berätta gärna om det tittar in någon här som har upplevt det!

    Vi har en dotter på 6mpnader och vill gärna ha fler men hur stor skillnad är det egentligen mellan att ha ett barn eller två eller tre..

  • Svar på tråden Vad betyder egentligen "andra barnet chock"?!
  • Anonym (Tvåa) Trådstartaren
    Äldre 25 Nov 22:31
    #1
    Anonym (Tvåa) skrev 2015-11-25 22:29:09 följande:

    Och vad innebär det? Jag blir lite nojig nu efter att jag läste uttrycket i någon annan tråd. Förstår ju att det handlar nåt om att man blir trygg och lite kaxig med första, tänker att en till är la enkelt.. Men så blir ej fallet?!...

    Berätta gärna om det tittar in någon här som har upplevt det!

    Vi har en dotter på 6mpnader och vill gärna ha fler men hur stor skillnad är det egentligen mellan att ha ett barn eller två eller tre..


    TVÅ barns chock heter det tydligen=))
  • Steven­Diese
    Äldre 25 Nov 22:39
    #2

    Det är en väldig skillnad. Men chock är väl och ta i. Men visst blir det mer än dubbla jobbet om man jämför med ett barn. Men det lugnar sig när bebistiden är över och syskonen börjar leka ihop. Då är det snarare enklare skulle jag tro.

    Så egentligen tycker jag inte det är nåt att tveka på. Skaffa en till.

  • Äldre 25 Nov 22:44
    #3

    Känner inte als igen. Livet förändrades extremt när man fick barn. Barn nummer två blev ingen större förändring - man var redan barnfamilj med nya vanor. 

  • Äldre 25 Nov 22:44
    #4

    Känner inte als igen. Livet förändrades extremt när man fick barn. Barn nummer två blev ingen större förändring - man var redan barnfamilj med nya vanor. 

  • Anonym (Tvåa) Trådstartaren
    Äldre 25 Nov 22:45
    #5
    StevenDiese skrev 2015-11-25 22:39:22 följande:

    Det är en väldig skillnad. Men chock är väl och ta i. Men visst blir det mer än dubbla jobbet om man jämför med ett barn. Men det lugnar sig när bebistiden är över och syskonen börjar leka ihop. Då är det snarare enklare skulle jag tro.

    Så egentligen tycker jag inte det är nåt att tveka på. Skaffa en till.


    Låter ju harmoniskt och fint, när dem börjar leka med varandra.. Jag ser lite mer kaos framför mig, istället för att dem sitter lugnt och leker så ser jag två små underbara springandes och skrikandes hit och dit..

    Ja, jag förstår det blir dubbelt allt och jag vet inte om föräldrar hamnat i chock precis.. Det handlar väl om att det var grymt svårare än man trott sig det skulle va.

    Svårt nobba nr två bara för det dock. Man klarar&mjärdar.
  • Anonym (Tvåa) Trådstartaren
    Äldre 25 Nov 22:46
    #6
    Elis73 skrev 2015-11-25 22:44:19 följande:

    Känner inte als igen. Livet förändrades extremt när man fick barn. Barn nummer två blev ingen större förändring - man var redan barnfamilj med nya vanor. 


    Låter ju sunt och normalt.
  • Anonym (Vänta vänta vänta)
    Äldre 25 Nov 22:46
    #7
    +1

    Det är en enorm skillnad.

    Du slits emellan två barn att ge uppmärksamhet och allt de båda behöver.

    Den ena skriker och den andra gråter, samtidigt.

    Inte en gång, inte två gånger, flera gånger per dygn och även nattetid.

    Det ÄR TUFFT. Det är INTE roligt, och man räcker aldrig riktigt till, och det är ju inte frågan om att njuta av barnet, barnen. Det sker bara vid enstaka tillfällen, för man är så upptagen och är så splittrad och TRÖTT.

    Det är heller inte så bra för små barn att få mindre uppmärksamhet av mamma/pappa pga syskon.. man vet att minst tre år gammalt första barn är det säkraste för barnet och föräldrarna och ett nytt barn, ännu hellre fyra år eller mer.

    Men visst, blir man oplanerat eller ovetandes gravid så det råkar bli mindre än det så är det ju som det är, och man får köpa läget. Det går ju oftast bra ändå för barnen, men det är inte att rekommendera i planering, att ha mindre än minst tre år mellan syskon..

  • Anonym (Tvåa) Trådstartaren
    Äldre 25 Nov 22:53
    #8
    Anonym (Vänta vänta vänta) skrev 2015-11-25 22:46:23 följande:

    Det är en enorm skillnad.

    Du slits emellan två barn att ge uppmärksamhet och allt de båda behöver.

    Den ena skriker och den andra gråter, samtidigt.

    Inte en gång, inte två gånger, flera gånger per dygn och även nattetid.

    Det ÄR TUFFT. Det är INTE roligt, och man räcker aldrig riktigt till, och det är ju inte frågan om att njuta av barnet, barnen. Det sker bara vid enstaka tillfällen, för man är så upptagen och är så splittrad och TRÖTT.

    Det är heller inte så bra för små barn att få mindre uppmärksamhet av mamma/pappa pga syskon.. man vet att minst tre år gammalt första barn är det säkraste för barnet och föräldrarna och ett nytt barn, ännu hellre fyra år eller mer.

    Men visst, blir man oplanerat eller ovetandes gravid så det råkar bli mindre än det så är det ju som det är, och man får köpa läget. Det går ju oftast bra ändå för barnen, men det är inte att rekommendera i planering, att ha mindre än minst tre år mellan syskon..


    Nu låter det brutalt istället.

    Men ganska verkligt.

    Tänker att om barnen är nära varandra i ålder, inte mer än ett till två år borde dem ju inte kört sig hur det känns att komma på "andra plats" utan dem borde ju komma varandra närmare.

    Sen tror jag syskon om man har tur mer lär sig om vad tålamod faktiskt innebär. Även omtanke och att dela med sig.
  • Äldre 25 Nov 22:53
    #9

    Jag är ju en sån som inte tycker om negativt laddade termer, jag vill hellre ge varje situation såpass mycket "integritet" att det ska slippa få ett generellt namn:p använder alltså inte order trots tex, utan undviker termer och säger det hellre som det är!:) och samma känner jag för termen "tvåbarnschock"!

    Folk varnar mig innan tvåan kommer, "snart kommer tvåbarnschocken vet du!". Skulle man förvänta sig helvete på jord av att tvåan kommer, skulle man givetvis inte få någon chock när det visade sig vara rätt överkomligt ändå. Och tvärtom, tror man att allt kommer rulla på som vanligt så kommer allt kännas kaotiskt, när ena barnet sover skriker det andra och sedan byter de av varandra - hur få sömn? När ena blöjan är bytt och man ska skynda sig hemifrån dyker precis nästa bajsblöja upp - hur komma i tid? När ena barnet vill leka kräver bebis att få amma och det hela blir fruktansvärt jobbigt - hur räcka till som mamma?

    Jag tror inte på tvåbarnschock. Jag tror på förberedelse! Grundlig research och sedan grundlig planering. Att tänka efter före. Jag letade för ett tag sedan upp mångas råd, saker som kom som en chock för DEM, och har redan planerat i förväg hur jag ska undvika samma problem haha :)

    Sen hoppas man ju att kommande bebis inte har kolik eller annat som såklart gör allt svårare, en chock behöver det inte vara dock, men onekligen tufft och tidvis outhärdligt!

  • Äldre 25 Nov 23:00
    #10

    Min erfarenhet: Barn ett var ingen jättestor skillnad mot inga barn. Barn två var så där halvstor skillnad mot ett barn, det blev lite mer pyssel, I och med barn tre accelerade saker och ting rätt rejält, men i helt rätt riktning. Jag är inte samma person som jag var när jag var 25. Jag gillar det. Jag vill vara vuxen. Jag vill ta ansvar.

Svar på tråden Vad betyder egentligen "andra barnet chock"?!