• Äldre 26 Nov 13:02
    21508 visningar
    147 svar
    147
    21508

    Förvirrad och totaldeprimerad.

    Hej,

    Jag är pappa till två små änglar på 3 och 5 år.

    Nu ligger det till så här att jag är bosatt i Spanien nu 12 år varav 6 år med ett ostabilt förhållande.

    Min fru vill nu skiljas för att det inte fungerar mellan oss, saken är så att jag känner att om vi skiljer oss så vill jag flytta hem till Sverige men jag vill inte skilja mig från mina barn som jag älskar över allt annat på denna jord, men jag vill inte vara kvar här om jag måste bo här själv efter allt jag byggt upp som bara rasar ner.

    Gör jag fel som tänker så här? Jag är lycklig med mina barn men kommer att bli så olycklig när jag väl måste ut från huset som vi en gång köpte efter vårat giftemål.

    Jag vill inte vara självisk men jag känner att jag måste bygga upp mig på nytt för att känna lycka igen, och som jag då kan bidra min lycka till mina barn även fast jag bor på långa distans.

    Jag i Sverige kommer att komma ner till Spanien för att träffa mina barn på semester och dom får komma till Sverige för att vara med mig där under semester.

    Jag tror att om jag väl börjar jobba i Sverige kommer jag också kunna ta ut del av pappa ledighet eftersom här i Spanien så får man bara ut 15 dagar per barn, altså 30 dagar sammanlagt, villket innebär att jag kan få ut cirka 420 dagar i Sverige.

    Hjäp mig! Känner mig desperat och mår så dåligt av allt det här.

    Är det någon som har gått igenom samma sitta som jag, var snäll och vägled mig lite.

    Tack

  • Svar på tråden Förvirrad och totaldeprimerad.
  • Äldre 26 Nov 13:05
    #1

    Varför ska ni skilja er?
    Har ni prövat någon bra parterapi?

  • Äldre 26 Nov 13:07
    #2

    Hej, vi har nu försökt i 6 år att hålla ihop men jag tror att det finns en tredje person inblandad i hela den här historian.

  • Äldre 26 Nov 13:08
    #3

    Det har gått för långt nu även fast jag har försökt att vara en bra far och make till min familj.

  • Äldre 26 Nov 13:11
    #4

    Nej vi har inte vänt oss till någon parterapi.

  • Äldre 26 Nov 13:29
    #5

    Lider med dig, det låter jättetufft.

    Har du konfronterat din fru angående eventuell tredje person?

    Jag förstår ifall du är deprimerad, och om hon är otrogen så förstår jag att du helst vill åka så långt bort som möjligt ifrån henne och det som du förknippar med ert gemensamma liv.

    Även om Sverige representerar trygghet för dig, så är det min erfarenhet att man aldrig kan "komma tillbaka". Även om du åker tillbaka till Sverige så kommer du till "något nytt". Tiden i Sverige har inte stått stilla, utan människor du känt har förändrats, platser har förändrats, allt har förändrats.

    Sedan kan jag förstå att det kan kännas enklare att bygga upp något nytt i ett land där du har vuxit upp, kan språk och kultur. Även föräldrapenningen kan också locka. Men vill du inte dela vardagen med dina barn?

    Risken är dock att du kommer känna dig deppig i Sverige också. Man tar alltid med sig sig själv vart man än kommer. Även hur man mår. Oavsett vart du åker måste du börja där du står.

    Människor kan svika, men jag tror på en Gud som aldrig sviker.

    Önskar dig allt gott och dina barn. De behöver sin pappa och ingen kan någonsin ta din plats. Lämna den inte vakant.

    Hjärta

  • Äldre 26 Nov 13:35
    #6

    Säger som tidigare talare, jag tror också på att stanna kvar i närheten av dina barn.

  • Äldre 26 Nov 13:45
    #7

    Jag tror att man måste bo i Sverige under graviditeten för att ha rätt till föräldraledighet, rätta mig om jag har fel.
    Vad är det som är så dåligt där att du inte vill försöka bo kvar?

  • Äldre 26 Nov 13:51
    #8

    Tack för det fina svaret chokladspad.

    Ja det har varit ett bollande det här med den tredje personen i ämnet och ett stort lidande.

    Hon säger nämligen till mig att felet är mitt och att det inte finns någon romans i mellan dem fast jag vet att det finns, under flera omständigheter så har jag kommit på henne medans hon chattar med honom ständigt, för mig är det svart på vitt även fast hon nekar det.

    Som du säger så tror jag inte på son stor lycka hemma i Sverige fast jag känner att jag måste komma ifrån vissa saker i mitt liv bortsätt från mina barn.

    Jag bor i en liten by som jag aldrig riktigt trivts i fast har bott kvar på gund av barnen, hemmet, jobbet och min snart ex fru som jag nu tror, vi jobbar också på samma arbetsplatts :( tror inte att det kommer att fungera i längden.

    Jag har en bror hemma i Sverige som fixar boende och jobb där hemma som då skulle kunna hjälpa mig lite ekonomiskt för att kunna underhålla barnen så klart. Lönen som jag får här i Spanien räcker inte för att underhålla dem och inte heller en hyra på en ny lägenhet samt några privatlån som måste betalas av.

    Allt är bara en stor soppa mellan alla saker som kommer att ske, både känslomässigt och det ekomiska.

  • Äldre 26 Nov 13:57
    #9

    Tack för alla talare som svarar.

    Jag tror att jag inte kommer att må bra här som mäniska och jag är rädd för att inte kunna bidra som bra far.

    Jag har självklart sagt till min fru att ta barnen med mig till Sverige men det kommer inte på frågan enligt henne.

  • Äldre 26 Nov 14:03
    #10

    Angående föräldrarledigeten så tror jag att jag har rätt till att ta ut det i Sverige eftersom jag är svensk medborgare.

    Fram tills barnen fyllt åtta år så ska det nog gå vare sig barnen är födda i Spanien eller ej.

    jag har bara fått ut 15 dagar per barn när man får 240 per barn i Sverige.

    Enligt EU rätten som svensk medborgare så tror jag att jag har den rätten.

Svar på tråden Förvirrad och totaldeprimerad.