Mår fruktansvärt dåligt efter förlossningen

Du frågar om du kan kontakta förlossningen; du SKA kontakta dem! Hur länge sedan är det? För ditt barns skull och din egen, be om hjälp någonstans. BVC, din barnmorska eller förlossningen. Kan någon hjälpa dig med kontakten, din man eller någon annan närstående? Lycka till!

Fast varför? Det har ju redan hänt.... vad tjänar det till nu efter?

Jag var jättebesviken och kände mig misslyckad efter min förlossning. Efter två år var det dags för nästa bebis och först då tog jag tag i de där känslorna. Hade bara trängt undan dom innan. Var på Aurora mottagning och pratade igenom vad som hänt. Kändes tusen gånger bättre efter och jag ångrar att jag inte gjorde det mycket tidigare! Rekommenderas verkligen!!

Gissningsvis för att enklare kunna bearbeta det som hänt och kunna gå vidare sen. Om man förstår varför barnmorskorna gjorde på ett visst sätt kanske det är lättare att acceptera. Samtidigt bör barnmorskorna ta åt sig om kommunikationen inte fungerat så att det kan bli bättre nästa gång.

Själv ångrar jag att jag inte tog kontakt direkt efter förlossningen. Fortfarande förstår jag inte varför de gjorde som de gjorde och det skrämmer mig inför min nästa förlossning. 

Bearbetning.

Har man gått igenom något där man känner sig illa behandlad kan det faktiskt göra väldigt mycket att säga ifrån. Även i efterhand. Det är inte för inte som barnmorskor mfl ofta kommer och frågar om man behöver gå igenom något med dom efter förlossning, om man har några frågor eller liknande. Man är i en väldigt utsatt situation.

Bryr du dig inte om något är det helt klart något du behöver hjälp med och något som inte gick som det skulle/som du behövde. Ring dom idag redan. Kram och lycka till!

Jag tycker du skall kontakta o be att någon går genom förlossningen med dig, varför gjordes inte det före du åkte hem?! Det görs alltid här i finland, vet ju inte systemet i sverige iofs. Första tanken är att det var något med babyns hjärtljud som gjorde att dom ville ha den lillal elektroden som registrerar hjärtrytmen inifrån på plats. Å andra sidan hade detta kunnats säga åt dig. En annan poäng är att om förlossningen går väldigt snabbt (som tydligen för dig då) så biter inte smärtlindringen, hinner liksom inte med.  Men kontakta dom om det känns som du vill reda ut saken.Hälsn en bm

För att kunna bearbeta!

Kontakta dom! Jag kände oxå som du fast allting eg gick "sååååå bra"! Jag hade frågor om en del detaljer precis som du, dessa fick mig att känna mig "felbehandlad" och jag mådde mycket bättre när någon (även om det inte var samma barnmorska) gick igenom med mig varför man ev gjort som man gjorde.. De gick igenom min förlossningsjournal med mig osv. Även om det inte gick att göra ngt åt i efterhand så har det varit lite lättare att acceptera det som hänt.

Hur länge sedan är det du födde?

För mig tog det 6+ veckor att börja känna "glädje" och känna mig mindre deppig och ta till mig mitt barn.

Nej, det var ingen elektrod (hade det med det första barnet). Jag blev igångsatt och hjärtligen såg bra ut men helt plötsligt hade de bestämt sig för göra så. Trots att bebisen mådde bra sa de inget när han kom. Han fick bara ligga mellan mina ben medan de stod tysta och såg på. Tog lite drygt fem minuter innan de gav mig honom. Hade fullständig panik då. Varför sa de inget? Och varför i helvete fick jag honom inte på bröstet? Min man var den son fick säga "han är frisk var inte orolig. Och förresten är det en pojke!"

Det är 8 veckor sedan. Tack för att du skrev! Känns skönt att veta att man inte är helt ensam.

Jag sprack inget så det var inte det de gjorde under de fem minuterna vill jag förtydliga. Sen kunde jag inte ens få paracetamol mot min ryggvärk jag hade (hade ej med förlossningen att göra utan de tvingade mig att stå i en konstig ställning i 6 timmar trots att jag sa att jag var ryggproblem men deras apparater fungerade inte. Hade extrema värkar och värkmätaten visade 5)

jag råder dig att kontakta förlossningen och boka in ett samtal. Du kan också gå via din MVC (så gjorde jag iaf).

Jag hade en dålig upplevelse, som förtog mycket av glädjen över mitt barn. Det var en stor sorg över mig hur jag blev bemött. När jag fick komma och prata om det hjälpte det mycket och jag kunde släppa det och ägna mig åt mitt barn. För mig hjälpte det också att berätta för närstående och på detta sätt "lätta mitt hjärta".

Styrkekram till dig!

Ok. Jag tycker att du ska kontakta din barnmorska eller förlossningen och be om att få prata med någon. Du borde ju ha efterkontroll alldeles typ nu hos din bm, ta upp det med henne!?