Jag lever med en gamer

Visst ska man respektera sin partners hobbys och att ge varandra utrymme för egna intressen är oftast nyttigt i en relation. Dock låter det faktiskt som att din kille har ett något överdrivet och osunt förhållningssätt till sin hobby och det låter som att det möjligen kan vara ett begynnande missbruk när du beskriver hur hans speltid inte kan tas från andra dagar och hur det inte kan planeras osv. Förmodligen för att han vill hålla det "öppet" för att kunna sätta sig och spela när som helst.

Blir han deppig eller på dåligt humör om tex något han inte räknat med plötsligt dyker upp och "stör" hans speltid? Är han gladare när han vet att han ska få spela? Spelar han mer i perioder då tex livet är tuffare eller när det hänt något negativt i hans liv?

Det är inte meningen att man ska behöva argumentera så för att få tid att umgås. Han ska ju vilja umgås med dig självmant, utan att du aka behöva tjata eller kompromissa varje gång (om det nu är ofta det händer dvs). Dessutom gissar jag att det känns som att han längtar till sitt spelande även när ni väl umgås eller gör något annat än spelar?

Jag tror inte att det är du som är jobbig och krävande. Däremot att din kille gärna vill få dig att känna så för att han ska få spela ifred. Han behöver inte vara en taskig kille och menar säkert inget illa, men ett missbruk gör mycket märkligheter med människor.

Vad säger han när du tar upp detta om eventuellt spelmissbruk? Är det fler än du som reagerat på spelandet som tex hans familj eller vänner? Har han låtit spelandet vara viktigare än att komma i tid till jobb/skola etc?

Kanske har han inget missbruk (än) men det låter som att spelandet är ohälsosamt viktigt när det går ut över hans närmsta relationer på detta sätt.

Lycka till, jag vet att det är en jobbig sits du sitter i!

Alltså, jag förstår att det känns tungt, men visste du om hans hobby när ni träffades? Nu är det ju svårt för mig att veta omfattningen av hans spelande, men jag kan förstå honom också. Jag spelar själv (är tjej, 30 år) och både jag och min sambo är sociala personer som har som största intresse att spela. Vi är alltså inte ljusskygga människor, utan jobbar o träffar vänner osv, bara det att istället för att kolla på en film på kvällen, så spelar vi.

Om han är en riktig gamer, så kan det nog vara svårt ibland om du inte spelar alls. Personligen så hade jag nog inte kunnat ha en kille som inte delade mitt intresse på det sättet, för nu kan vi ju umgås under tiden! Jag förstår dock att du känner dig åsidosatt och det är ju inte ok... Tycker du ska sätta dig ned och fundera lite på framtiden och bolla med din kille vad som är viktigt i livet. Om ni inte är överens och inte kan mötas på mitten så kanske det är bättre att gå vidare för bådas skull?

Eller så kanske ni kan hitta någon medelväg där ingen av er behöver känna att den ger upp för mycket?

Spelmissbrukare? Mjaaa, det kanske han kan vara, du behöver nog ge mer info för det? Däremot så låter ni ganska unga och han kanske helt enkelt inte är mogen nog att prioritera dig just nu? Isf kan du hitta bättre! Lycka till!

Bra inlägg!

Och precis som du skriver så är det ju okej om det är på sättet du och din partner gör. Du skriver att ni är sociala människor som spelar på kvällen istället för att tex se film som många andra gör. Det tycker jag låter som en stor hobby men med ett sunt förhållningssätt till det.

Skillnaden ligger ju i att det inte ska gå före allt. Prioriteras högre och gå före jobb, skola, mathandling, städning, nära relationer osv VARJE GÅNG eller alltför ofta. Då går ju det där sunda intresset vidare och tar över och ger konsekvenser i försenade räkningar eller bråk med partnern eller att man hamnar efter i skolan ofta eller vad det nu kan vara. Och då har det blivit osunt och påväg mot ett destruktivt beroende. Kanske kan det hjälpa TS att se saker från olika håll.

Men, precis som du säger, trivs du inte i förhållandet TS så ta ett ordentligt snack så du vet vart ni står och hur du vill göra. Missbruk eller ej spelar egentligen ingen roll, du trivs ju inte och någon ändring behövs. Kan han inte kompromissa om detta är han kanske inte rätt person för dig. Det känns så förnedrande att behöva jaga och tjata sig till tid tillsammans, sådant behöver du inte TS.

Ja. Han verkar bli gladare om han vet att han ska få spela, och han brukar tillomed säga att han inte vill kolla på film utan vill spela ist trots att jag precis kom hem från att ha sovit borta DÅ kunde han ju ha spelat?

Det du måste förstå är att när han spelar så gör han det inte själv. Det är en social hobby som kräver andra spelare (utgår jag ifrån). Vilket gör att det går inte att spela "när som" osv.

Hur vet du att han inte spelat när du varit borta?

Han säger nog så för att du inte ska tro att han är beroende, han vill att du ska tro att han själv styr över sitt spelande. Men hade det varit sant, så hade han ju spelat när du är borta och låtit bli när du är hemma.

Gör slut, och skaffa dig en pojkvän som vill vara med dig.