Lika stort ansvar för bonusbarnen?

Jag är biomamma men lever med "bonuspappan". Vi tar lika stort ansvar och sonen är här på heltid, vi har även 2 gemensamma. Enda skillnaden är att jag betalar alla kläder och aktiviteter till honom. Dock började ju inte förhållandet så utan det växte fram, sonen var 1,5 år när vi träffades och 10,5 nu. Kan tänka mig att det varit skillnad om vi haft varannan vecka eller sonen redan haft en bra och aktiv pappa. På den tiden han var VH hos sin pappa (flera år sedan) gjorde pappans nya allt från matlagning till tvätt och aktiviteter med barnen. För mig låter det lite märkligt dock.

Precis som för Litet My så var det ngt dom växte fram. Min bobus var bara ett år när jag träffade pappan och i början så tog naturligtvis han största ansvaret. Men ungefär när vi valde att flytta ihop hade jag blivit en mer självklar del i dotterns liv och det föll sig naturligt att ta lika mkt ansvar som en förälder. Jag hade inte kunnat leva med ngn som inte låtit mig bli fullt delaktig och min man skulle inte kunnat leva med ngn som inte velar vara det.

Vi har alltid haft gemensam ekonomi.

Jag har skött det mesta av klädinköpen. Mest för att det intresserar mig mer och jag är mer med på vad bonus gillar för kläder. Jag är även grym på (om jag får skryta lite) att hitta riktigt bra kläder (overaller, vinterkängor osv) som är "bäst i test" men till låga priser. Hade min man skött den biten hade vi fått betala två tredjedelar mer än vi gör nu :D

Dock är jag övertygad om att detta sättet passade just oss och att det inte är ett universellt förhållningssätt för alla bonusfamiljer.

Der finns väl egentligen två sätt jag inte tycker är ok och det ena är att bonusföräldern helt tar över ansvaret. Det tror jag skapar problem i längden.

Det andra är att bonusföräldern behandlar barnet illa eller som om det inte fanns. Jag tror inte det är nyttigt för någon - barn eller vuxen - att leva så.

Allt därimellan däremot tror jag kan funka alldeles utmärkt så länge båda (förälder och bonusförälder) är på samma plan.

Enda "regeln" är väl enligt mig att de vuxna behandlar alla i familjen med respekt och tar hänsyn till varandra. Tror även det är A och O att ingen är "mer värd" än ngn annan. Dvs att ALLA kommer först och att allas behov får ta plats. Och att då alla även får lära sig att ta hänsyn och stå tillbaka ibland. Även barnen alltså.