Klarar vi det ekonomiskt-Första barnet
Hej allihop!
Jag och min sambo fick en glad överraskning att vi ska bli föräldrar för första gången i Augusti (5/8-16)
Jag är 24 år och jobbar heltid, min sambo är 23 studerar och jobbar lite extra.
Vi har suttit och kikat på hur vår ekonomi kommer se ut under de två första åren, tills min sambo är klar med studierna och har ett fast jobb samt hur vi lättast fördelar ut ledigheten med tanke på att hon skall kunna hoppa tillbaka till studierna ganska "lätt/fort".
Vi bor i Stockholm(bostadsrätt) i en 2:a och kommer behöva flytta lite längre fram då barnet är ca 1-1.5 år.
Min fråga är ifall vi kommer klara detta ekonomiskt eller om vi är för naiva eller helt enkelt tänker lite galet?
Jag tjänar idag 22 -24 000 inkl. förmånsbil och min sambo har studiebidrag på 8 900 samt jobbar extra ca 5- 10 000 i månaden, allt är netto.
Vi håller just nu på att lägga undan 7-10 000 i månaden för att ha en buffert "ifall något händer" på ca 30 000 samt en annan buffert på 40 000 som ska täcka förlorad inkomst.
Kan även tillägga att barnvagn, skötbord,kläder,bilbarnstol osv kommer redan vara köpta och vi kommer ej använda våra buffertar till detta.
Vi har tänkt att våra utgifter kommer ungefär vara följande varje månad :
23 000 för alla räkningar inkl. boende, mat, blöjor, osv.
1000 kr till mig och till sambon för "spenderar pengar" te.x till luncher,kläder osv.
Vi kommer ha 1000 kr som vi kan lägga på bebis varje månad, skulle vi ej "nyttja" detta varje månad går det in på ett annan buffertkonto som vi kallar "slösa".
Vi lägger även in 2000 kr på "korttidsspar" samt 1000 kr på långtidsspar för t.ex resor osv.
Sambon kommer vara hemma med barnet tills den är 12 månader gammal och då tar jag ut min föräldraledighet i ca 3 månader för att hon skall kunna börja studera och jag tar hand om barnet samt börjar "skola in den i förskolan" under min ledighet.
Sambon kommer bara att vara i skolan under höstterminen och under vårterminen skriver sambon sitt examensarbete vilket gör att hon kan vara hemma och ta hand om barnet ifall något händer.
Är detta rimligt eller är vi helt ute å cyklar?
Jag tar jätte gärna emot tips kring detta och för gärna en diskussion.
