Jag förstår henne inte.

Har haft kontakt privat med en kvinnlig kollega (jag är man) i ett par år. Vi träffas och äter lunch på tu man hand (ingen på jobbet vet om det, det har vi kommit överens om), vi chattar nästan dagligen. Vi är bara vänner och det har aldrig varit någon otillbörlig kontakt (hon är gift, jag är skild) utan bara allmänt gulliga mot varandra. Eventuellt lite småflirtigt ibland. Men det är allt. 

Saken är den att jag tänker på henne nästan dygnet runt. Jag tror hon vet om det också. Hon spelar ofta på att hon saknar mig och de stunder vi hade på jobbet (vi jobbar inte ihop dagligen sen ett längre tag) och såna grejer. Hur trevlig jag är och hur bra vi trivs ihop. 

Under första halvåret vi hade kontakt nämnde hon inte sin man en enda gång och gör det fortfarande bara ytterst sällan. Hon har även sagt att hon mest skulle sakna honom som sällskap om de skulle skiljas och har klagat över sitt liv där hon förväntas vara den som fixar allting. Främst åt vänner, möhippor och sånt men även i familjen. Att vara en "duktig flicka". 

Jag är rätt mesig och blödig och tycker inte det är upp till mig att aktivt försöka förstöra hennes äktenskap. De har små barn och ska det bli något tycker jag hon ska ta första steget. 

Nu känns det mest som att jag är hennes egokick. Att jag blir utnyttjad. Samtidigt mår jag bra av henne också så det är inte helt enkelt. 

Nu på sistone har jag försökt luska lite hur de har det tillsammans och då har hon svarat med att de stöttar varandra och ger varandra utrymme och att hon inte hade klarat sig utan honom. 

Jag förstår inte. Varför har hon då uppenbart behov av vår täta kontakt? Det var hon som inledde vår vänskap genom att börja skicka privata sms till mig. Det är för det mesta hon som föreslår att vi ska träffas för lunch också. 

Egentligen stör det här inte mig så mycket. Det är bara det att jag liksom tänker för mycket på henne och det kanske blockerar mig undermedvetet från att träffa någon annan? Men jag vill inte säga upp kontakten med henne heller. Även om jag är på det klara med att det är vad jag borde.