Är jag för hård mot mig själv?

Gå fram och snacka! Det är skillnaden mellan "bad boys" och "good guys".
De snälla killarna tror att de ska få allt serverat på ett fat bara för att de är snälla och bad boys tar för sig.

Friskt tvågat hälften vunnet. Du behöver inte må dåligt ifall hon inte vill, kan eller är upptagen. :)

Du har de rätta takterna redan, "Gillar att göra allmänna saker i övrigt och bara ha kul." Det är det viktigaste, att gå fram och snacka med tjejer kan vara hur kul som helst det med!

Det är en lurig situation... Jag har själv en killkompis som bor i en stad långt från mig, som ALDRIG haft en tjej. Han är smart, rolig, ser bra ut och är nu runt typ 38 år. Nu var det ju kanske inte sex biten som var ditt problem, men hade jag inte redan hittat mannen i mitt liv så hade jag definitivt gett min killkompis ett försök - först med sex och sedan kanske mer. Alltså jag brukar inte hoppa i säng med folk så, haha, utan mer för att få det överstökat för honom så det slipper vara en sån stor ångestgrej.

I vanliga fall är jag ingen förespråkare av nätdejting, men har du provat det? Har du mycket kvinnliga vänner? Nån du är intresserad av just nu?

Jag har allting haft så lätt för "spelet" och aldrig tyckt det varit svårt, men jag vet att många tycker det :-/ Jag träffar nån - jag gillar den - den gillar mig eller inte - bra eller anus, typ mitt bästa tips är nog ändå att ta initiativ och kontakt.... Personlighet så chansar jag gärna om killen samlat mod o bjuder ut mig sen är ju personligheten en dealbreaker - är du en skithög så är allt irrelevant....

Jag håller inte helt med dig, tycker ärligt att det där med badboy grejen är lite uttjatat. Jag är 30 och min man sedan 4 år är verkligen snällheten personifierad. Det är en fantastisk egenskap! Jag är helt tokig i honom och kan inte tänka mig en bättre livskamrat! Tror inte jag är ensam om att värdesätta den egenskapen, där emot så kan din osäkerhet ligga dig i fatet. Om en tjej känner din osäkerhet kan den säkert misstolkas som tillexempel att du känner dig besvärad i hennes sällskap och då kan man väl lätt tro att du inte vill vara nära henne, hon kanske tolkar det som att du tycker det är något fel på henne?

Hur som helst, känns det som att du bara måste bryta dig ur den onda cirkeln så att du slutar jinxa dig själv.

Du kanske bara för en kväll ska släppa på kärleks pretensionerna och släppa lös, så ska du se att kärleken finns runt hörnet!

Njaee, ni har förvisso rätt i att man kan ju alltid försöka vara mer avslappnad, det har jag faktiskt bättre på sistone.

En annan grej är ju att jag haft svårt för alkoholen av personliga skäl vilket har i princip raderat 90% av mina chanser att kunna knyta kontakt då de flesta i min ålder och umgängeskrets bara går ut och festar. Själv står man där som ett mongo. Visst, kvinnor har kommit fram och lagt vantarna på en men känner inte att det är något äkta då jag ser de som fulla och vet att de inte riktigt vet vad de håller på med.

Fler kvinnliga vänner är något jag skulle faktiskt önska ha. Men i Stockholm har ju någon knappt tid att ses om inte det är fest och liknande.

Nätdejting har jag provat men där  har det bara varit äldre kvinnor som hört av sig som jag inte riktigt känt någon attraktion till.

Menar inte att alla äldre kvinnor är fula.

De jag har varit intresserade av har helt enkelt inte bara hört av sig då säkert de får 40 mail i inkorgen om dagen.

Kanske dags att sänka ribban.

De gör det som de inte vågar i nyktert tillstånd/skulle ha möjlighet till. Jag har velat ha alla killar utom en när jag varit onykter. Likadant för mina vänner.

Ja eller byta bilder och inledningsfraser, hur tar du kontakt?