Det är något fel på mig.

Jag är en rätt så normal tjej på 18 år. Går i skolan, jobbar extra på helger, umgås med min pojkvän och mina vänner och går ut och festar.

Utåt sett så ser jag säkert glad ut, som en person som verkar ha koll på läget, men så är det verkligen inte.

Jag vet inte när de började, efter sommaren kanske. Jag började må otroligt dåligt, hade jämt ett tryck i bröstet och det kändes som att jag skulle få panikångest minst 2 gånger om dagen. Försökte bita ihop och tänka att det kommer gå över, men nu har det blivit värre. Jag känner ingen lycka och ingen empati. Men jag gråter för allt, bilder, filmer, musik eller när jag bara sitter i soffan. Tårarna bara rinner och jag vet inte ens varför. Jag känner mig tom och isolerad, jag känner mig så iskall..

Jag vet att min pojkvän lider av det, min familj också. Jag är otrevlig och spydig mot allt och alla och ibland måste jag lämna rummet för att jag blir så arg på allt och ingenting. Vill säga åt alla att hålla käften hela tiden för stör mig på allt. Jag var inte såhär förut, det känns som att hela min kropp har rubbats och att allt är helt åt helvete inuti mig. Vad ska jag göra? Finns det något man kan göra för att få hjälp eller kan man ta tag i det själv? Någon som känner samma? :(