misshandel, kan det bli bra igen?

Om hon verkligen vill jobba på ert förhållande så får hon ta tag i sig själv och söka hjälp. Det finns hjälp att få för PMS. 

Om du inte vill stanna kvar i förhållandet så kan hon inte neka dig att träffa ditt barn. Skulle hon göra det så gå den rättsliga vägen. Ert barn har rätt till båda föräldrarna. 

Polisanmäl fanskapet. Och finn dig inte i hotelser om att ta barnet ifrån dig, driv saken rättsligt.

Se till att spela in ett samtal med henne (det går ju med mobilen) där ni pratar om hennes utbrott och misshandeln. Kanske kan du även provocera fram ett utbrott. Med det beviset kan du ju sedan vara ganska säker på att ett försök från hennes sida att ta barnen ifrån dig inte lyckas.

...och visst kan det verka konstigt att agera på detta viset att gillra en fälla, MEN att hon bara tänker tanken att straffa barnen (att de inte ska få träffa dig) eller anser att hon har den rätten att förvägra dig att träffa dina barn för att du vill skiljas från en som misshandlar dig, det säger en hel del om henne. Hon är en sjuk och störd människa, och för din och barnens skull så bör du lämna henne. Men men... Nu har du väl lovat att ge henne en chans, och man bör hålla vad man lovar. Men du vet vad du ska göra om det händer igen.

Hon säger att hon verkligen vill att det ska fungera och hon ska börja med P-piller igen för att få bukt med (förhoppningsvis iaf) sina hormoner och sina humörssvängningar..

Jag har funderat på att spela in både när vi pratar och när vi bråkar men kan aldrig med.. tyvärr så tycker jag så synd om henne och vill på något sjukt sätt bara tro att det faktiskt kan bli bra.. Jag vill inte "skada" henne genom att ta det rättsligt heller men snart vet jag inte vad jag ska göra och det känns som att hon bara blir mer och mer brutal i vad hon säger och gör..

TS, jag beklagar verkligen din situation. Jag känner verkligen med dig, även om jag inte kan förstå din situaton - då jag aldrig vart i den själv.

Det som "oroar" mig av din text, är vart DU är mitt i alltihopa det här... Jag får bilden att du har krympt till så litet så litet, för att inte vara ett "besvär" som hon får utbrott över. Är det det liv som du skulle vilja leva, om du fick välja själv?

Det ÄR jättesvårt när logik och emotion inte går ihop, det är då våra hjärnor på nått sätt "fryser". Men jag tror ändå att i längden, är det enklare att följa våra logiska beslut - för att resultatet helt enkelt blir bättre - och att emotionen vänjer sig vid det, än tvärtom. Det är väll lite så jag tänker om både din situation och hur du har det i livet. Det är en sorg att läsa, för det känns lite som om du har sorterat bort dig själv mitt i allt. Förvisso kan vi inte gå igenom livet i någon slags Narcisism orgie över vår egen förträfflighet, men i det här fallet känns det snarare som att du brukar självvåld på dig själv också - ovanpå hur du blir behandlad - vilket faktumvis är oacceptabelt. Skulle hon visa upp liknande beteenden i andra sammanhang i livet, skulle hon defakto bli dömd.

Jag tror inte att det viktigaste just nu är att fundera över någon juridisk process - rent logiskt - det vore ren idioti för hennes egen del att ens försöka - men det viktiga är att du ska hamna i en situation i livet som DU trivs med, kan utvecklas från och får möjlighet att hitta mening och glädje.

Jag menade inte att du skulle använda en inspelning mot henne i en rättssal, utan för att förhindra henne att gå till domstol i vårdnadsfrågan om du ville skiljas. Jag förstår (och tycker det är rätt) om du inte vill straffa dina barns mamma, men du måste ju kunna styrka din berättelse om hon tänker ta det hela till domstol. För tyvärr så har kvinnor större trovärdighet där, så det kan gå snett om du inte har bevis.

Håller med om att du bör samla på dig bevis eftersom kvinnor lättare får vårdnaden. Inte bara för din skull utan även för att stå upp för dina barns rätt att ha sin pappa i sina liv vid ev skilsmässa. Jag tyckte också att du borde ta kontakt med en kurator, mansjouren eller liknande för att få råd och stöd.

PMS gör inte att man misshandlar folk, det är en usel ursäkt, så ska ni jobba på förhållandet behövs psykologhjälp!!

Lycka till!

Tack till er som kommit med råd, precis som Jesper skriver så har jag själv blivit väldigt förminskad och ofta går man på tå och helt blockerar vad JAG känner då det kan skapa irritation hos henne. 

Det har gått några dagar och allt känns lite bättre och vi båda har försökt att faktiskt ta hand om varandra.. Jag är fortfarande orolig att vid minsta snedsteg så ska det ta hus i hvete igen.. Men hoppas att det får vara såhär lite längre och att även hon håller vad hon lovat. Händer något liknande igen så kommer jag precis som ni säger att samla på mig någon form av bevis för att skydda mig själv och vårt barn. Det läskiga är att hon är som två olika personer när hon har PMS perioden och som nu då hon kan vara världens gulligaste. Jag hoppas verkligen att jag kan stå på mig om det händer igen för snart orkar jag inte mer och måste börja ta tag i mitt liv igen.

Förstår inte hur du kan vilja ge någon som kränker dig så grovt en ny chans... Börja dokumentera när hon misshandlar dig, psykiskt så väl som fysiskt. Skriv dagbok. Spela in om det går. Gör klart för henne att om hon slår dig igen lämnar du, alternativt spöar på henne tillbaka. Vilket du inte ska göra, slå henne alltså, men hon kan dock få tro det. Men lämna henne ska du göra om det sker igen!

Ända anledningen egentligen tror jag är pga vårt barn. Men samtidigt så har det pågått långt innan dessa också. Jag har alltid varit för blåögd och varit orolig för att något ska hända henne (sjukt jag vet).. Slå tillbaka har aldrig varit ett alternativ även om jag blivit otroligt arg men jag är relativt bra på att behärska mig.

Som det känns nu så har jag bestämt mig för att om det händer igen så är det över, sen vet jag aldrig vad som händer när/om vi är där igen. Men jag hoppas verkligen att jag fixar det. Jag har blivit en svag människa som knappt har någon egen vilja och vet inte längre vad jag vill men jag vet att jag inte vill leva i ett destruktivt förhållande längre.

Tack för dina tankar!

Många män skulle inte kalla det misshandel så bra att du har insikt att se det så... Och jag måste tyvärr hålla med om att man som pappa och man lätt hamnar i underläge när det gäller trovärdighet i sådan här fall och även vad gäller vårdnad... Så du måste skaffa bevis för säkerhetsskull.... Familjerådgivning kanske vore något där ni får hjälp att prata om allt....

Min sambo har varit känslomässigt Kuvad av sin fd.. Hon skrek och gormade hela tiden, grannarna ville knappt vara ute på sommaren för att hon skällde så... (inte hört från honom utan från grannarna själva) han fattade det inte själv och tyckte om att så farligt var det inte och han skrek ju tillbaka ibland... men han blev mindre och mindre och tappade nästan helt sin ryggrad... Jättejobbigt för blir det en konflikt nu mellan oss drar han sig undan för han kan verkligen inte hantera det... Folk i hans omgivning har sagt att nu kl än er dom igen honom... Nu sedan dom skilde sig är han mer sitt gamla jag...

Han har sagt ja och amen till exet hela tiden men nu med uppmuntran så har han blivit tiggarna o h ställer inte upp hela tiden för att skjutsa barnen för att hon inte ids hämta m m...

Använder hon våld så har det inget med pms att göra. Hon kanske bli förbannad pga pms menslår gör hon enbart för att hon e dum i huvet. Lappa tillbaka.

Jag är man så aldrig upplevt PMS själv, dock kan det väl ändå inte vara normalt att reagera våldsamt som hon gör? Vet att humöret kan bli väldigt dåligt men att slå och sparka sin partner?

Jag skulle generellt sett säga att nej det blir sällan bättre igen. Vore jag du skulle jag bestämma mig för att avbryta den här relationen. Sätt upp ett par dolda kameror hemma. Se till att du får med på film att hon misshandlar dig. Sen gör du slut och så får du väl göra som du vill med polisanmälan. Du kanske tycker du gör henne en tjänst nu genom att inte anmäla men hon kommer knappast sluta, det kommer bli samma sak med nästa man också. Minimum är ju att hon väljer att söka hjälp för sina aggressionsproblem. I vilket fall, då har du bevis på film vid behov om du ska anmäla eller om hon ställer till problem med vårdnaden om barnen.

Sen måste jag säga att du har en stark självkontroll för hade någon slagit och sparkat mig hade jag slagit tillbaka - spelar ingen roll om det var en man eller kvinna, kvinnor har inte frikort på att misshandla någon utan att få igen. Jag hoppas att du åtminstone försvarar dig själv när hon sätter igång och inte låter henne hållas.

Jag vet att ni har rätt att PMS borde inte göra att man slåss..
NI har också rätt i att jag borde skaffa bevis och förmodligen avsluta relationen, "tyvärr" så är jag ändå orolig för hur hon hade löst allting då hon tidigare haft det ganska tufft även om det känns som hon nu utsätter mig för samma sak som hon gjort när hon va yngre. 

När hon sätter igång så skyddar jag mig såklart men bara genom att avvärja slagen. Men ofta känns det som att jag inte längre bryr mig så det har hänt att man fått en del smällar för att man inte orkat bry sig mer.

Självkontroll och självkontroll, enligt henne så psykar jag henne istället men det tycker hon iofs även om jag bara råkar göra ett ansiktsuttryck hon inte gillar när vi är uppe i detta.. Så minsta ord eller min fel kan få allt att braka lös ännu värre så därför är man nog mest ett stenansikte under tiden detta pågår och bara hoppas att det snart ska vara över.

Jag har svår pms sk pmds och även om jag tycker sambon är en stor idiot när det slår till har jag aldrig varit frostat att slå..... Jag kan bli mer retlig och snäsig och tåla mindre men aldrig att jag spyr galla och bara skriker heller

Om du läser dina egna inlägg och tänker att det är en kvinna som skrivit detta.. Vad skulle du tänka då? Fly, lämna, skaffa hjälp eller hur.... Det är inte annorlunda för att du är man...

Jag slår ett slag för familjerådgivning om du nu väljer att föröka en gång till, och att hon får ordentlig hjälp mot sin pms. Du skriver att hon haft problem förut på vilket sätt depressioner? Det är inte alltid man ligger i sängen och gråter som deprimerad (med eller utan ångest) hon kanske skulle överväga att prova antidepressiva medicinen mot sin pms och inte bara förlita sig på. P-piller vilket kan om det vill sig riktigt illa göra pms'en värre.. En bra kontakt med läkare är viktigt

Ta hand om dig... Glöm inte bort att du är värd att få må bra