Nu kom sorgen

Fokusera på det dåliga istället. Ni separerade ju inte av dom skälen som du upprepar här ovan? Eller hur? Sen saknar du familje-konceptet. Tycker nog du skall ta och räta på ryggen och göra det bästa av situationen. Som jag nästan aldrig säger till nån, men: Ryck upp dig för fan! Ligg inte och tyck synd om dig själv. Nu är det så här, så sluta gnäll. Och absolut inte visa för mycket till ungarna.

"När kan man träffa någon annan".
Är det DET du tänker på? Se till nu att barnen får lugn och ro i några år och trassla inte in nån karl i er relation! Klarar du dig inte alls utan en karl?

Om du tänker på det som inte fungerade nu, skulle ni kunnat reparera det? Om det går, kan ni jobba på det och vara särbos på obestämd tid?

Om inte, tillåt dig vara ledsen och undrar barnen så var ärlig. De ser och märker på dig att du är ledsen och ur gängorna. Berätta om saknaden osv men poängtera att ni har det bra nu också och att det blir bra för alla i längden.

Och du, ny kärlek kommer när du minst anar det men inte om du söker den desperat

När man kan träffa någon annan? Fokusera inte på det nu för det är långt bort. (varit själv snart 5 år, inte redo än faktiskt.)

Man måste få va ledsen och sörja ett tag.. Sen när man gjort det kan man rycka upp sig, göra saker man mår bra av. Umgås med familj, vänner, träna, jobba och bara fokusera på att må bra igen.

kram!

Givetvis klarar jag mig utan en kar. Men jag saknar en famn att krypa in i. Vi har ju trots allt inte kramats alls sen vi gjorde slut för någon månad sen även om vi bott ihop.

Jag visar så lite jag bara kan för barnen och försöker vara deras starka famn och trygghet. Det är så jag vill vara.

Tycker nog jag kan få tycka lite synd om mig själv just nu för att orka resa mig igen imorgon. ;)

Det verkar finnas många fina saker ni hade ihop. Du t o m saknar honom och hans famn.

För att gå vidare får du fokusera på de dåliga sakerna. De som gjorde att du gjorde slut.

Jag begriper inte. Du saknar honom. Du saknar hans kramar. Hans sätt att få dig att skratta. Jag blir ju lite nyfiken på varför du flyttade ut om det är detta du saknar. Vad hemskt har han gjort så du gjorde slut? Och OM du gjorde slut måste det finnas väldigt stora orsaker till det, och hur kan du DÅ sakna honom.

Väldigt förvirrat.

De gånger jag gjort slut så har detta mognat inom mig mycket mycket länge. Sedan har jag tagit en diskussion med killen ifråga. Mina relationer höll i fyra år i genomsnitt. Så när jag gjort slut, han flyttat ut, så har jag redan jobbat med den biten och var klar med den. Dvs tanken har mognat under en längre tid och då har jag samtidigt bearbetat tanken, beslutet osv osv osv. Då har jag gått utan att vända mig om. Bara gått vidare. Att sätta mig ner och gråta hade varit mig främmande.

Han är min första kärlek och vi höll ihop i nästan 7 år. Givetvis har det här växt i mig under lång tid. För det första har han inte klippt navelsträngen med sina föräldrar. Ibland kändes det som om han var i en relation med dem och inte med mig. Vi har pratat om problemen miljontals gånger men det blir aldrig bättre. Vi har olika värderingar i livet och vill inte. Vi kom båda två överens om att det inte fungerar mer. Klart att man har sina bra stunder men i det stora hela är vi inte lyckliga tillsammans. Jag älskar honom och kommer alltid att älska honom. Det betyder inte att jag vill leva med honom. 

Jag har faktiskt inte sörjt alls att gå vidare förrän nu när jag flyttade. Det känns ensamt. Jobbigast är splittringen av familjen och nu är det jul..

Då begriper jag lite bättre. Tror du sörjer vad det skulle kunna ha varit istället för hur det är. Är det inte så?

Så kan det absolut vara. :(

Det är klart att även dom rätta besluten gör ont. Annars hade det inte varit äkta. Låt det göra ont, o låt det ta tid. Någon ny är du inte redo för ännu. På länge. Du var modig som vågade ta steget ur det trygga, många vågar inte det utan mår dåligt i förhållanden åratal. 10poäng för det.
Sen, ang julen - jag skilde mig för mångamånga år sedan på hösten - o minns ännu den första julen - hur jobbig den var o hur jag saknade allt o honom o familjelivet....Men sen kom jag till insikt - det var inte HONOM jag saknade utan hela konceptet o situationen kring julen med hela familjen. Ofta är det så när man försöker igen (som det så fint heter fast lyckas sällan), man tror o intalar sig att man saknar människan i fråga fast det i själva verket är allt runtomkring, att höra ihop o hör IN nånstans. Låt det ta tid, gråt, prata, tänk....be strong. En dag märker du att du inte gråtit lika mycket o sen plötsligt att du inte gråtit alls. Lycka till.

Det är klart att även dom rätta besluten gör ont. Annars hade det inte varit äkta. Låt det göra ont, o låt det ta tid. Någon ny är du inte redo för ännu. På länge. Du var modig som vågade ta steget ur det trygga, många vågar inte det utan mår dåligt i förhållanden åratal. 10poäng för det.
Sen, ang julen - jag skilde mig för mångamånga år sedan på hösten - o minns ännu den första julen - hur jobbig den var o hur jag saknade allt o honom o familjelivet....Men sen kom jag till insikt - det var inte HONOM jag saknade utan hela konceptet o situationen kring julen med hela familjen. Ofta är det så när man försöker igen (som det så fint heter fast lyckas sällan), man tror o intalar sig att man saknar människan i fråga fast det i själva verket är allt runtomkring, att höra ihop o hör IN nånstans. Låt det ta tid, gråt, prata, tänk....be strong. En dag märker du att du inte gråtit lika mycket o sen plötsligt att du inte gråtit alls. Lycka till.