Hur påverkar din ADHD/ADD din vänskap?

Jag har en nära vän som själv har en diagnos men annars har jag bara ytliga vänner.

Försöker hitta nya vänner men ingen tycks ta mig på allvar och anser att de inte har tid med mig. Har försökt i många år att hitta vänner men i de flesta fall är du som du beskrev, envägskommuniktion, allt ska ske på deras villkor och dylikt.

Nu har inte jag diagnosen men jag har en vän som har den, så tänkte svara lite ändå, hoppas det är okej.

Hon är yngre än dig och jag misstänker att hon har något mer än ADHD, men jag känner bara till hennes ADHD diagnos. Hon har säkert minst 20 stycken bästisar (+50 stycken andra). Jag var en "bästis" förut, men jag orkar inte riktigt spendera så mycket tid med henne längre, introvert som jag är så fullkomligt tömmer hon mig på energi.
Men ja, jag tror att det är så att hon har väldigt många "vänner", men egentligen ingen nära vän. Hon har omringat sig med massvis med människor men jag har förstått det som att hon har så många runt sig för att "alltid ha någon på tur", t.ex. om de 15 första inte orkar så kanske bästis nummer 16 kan.

Man kände sig inte direkt som en "bästis" när man var med henne, man visste ju att hon hade hur många "bästisar" som helst.

Låter ju inte som att du är som henne, men tänkte att jag kunde dela med mig ändå.

Jag har inte många bekanta, det har aldrig varit min grej då jag inte är vidare social av mig i ytliga relationer. Har ett par nära vänner och så har det alltid varit. Orkar inte underhålla fler än max ett par djupa vänskapsrelationer, introvert som jag är. Min bästa vän - tillika granne - har också ADHD och är introvert. Precis som mig så blir hon dränerad på energi av de flesta människor. Men vi upplever inte den här mentala och emotionella utmattningen efter att ha umgåtts med varandra, som vi gör med de flesta andra. Vi kan umgås ganska intensivt en period för att sen knappt höras ens via sms på fleeeera veckor, och båda är helnöjda med det. Jag skulle inte klara av att upprätthålla en nära vänskap med någon som kräver mycket av min tid och uppmärksamhet jämt (har testat det och jag blir fullkomligt kvävd av det).

Jag är en man på nyligen 45 år fyllda. Jag gillar min ensamma tid, men då och då känner jag mig väldigt ensam. Har knappt några vänner att umgås med. Inte ens när jag jobbade hade jag kollegor att umgås med. Det känns hela tiden att folk undviker mig. Jag har försökt få vänner, dels genom min dotter på 8 år som är hos mig då och då och försökt fixa vänner till henne med genom
att lägga ut på olika forum, men ingen nappar. Min dotter har också adhd mm och är sen i sin utveckling med talet och skriva och räkna. Jag har tappat mkt förtroende för de jag känner att jag inte duger som vän. Känns skit jobbigt.