• Anonym (Ah90)

    Gravid och absolut inte "lycklig" som man ska..

    Hej..

    Jag behöver hjälp. Alltså råd och höra era historier.. :(

    Jag har efter många missfall blivit överraskande gravid igen ganska tätt på mitt 5 missfall med min pojkvän.

    Är nu i vecka 10. Jag är bara inte "lycklig" läser om alla som älskar sin mage älskar livet och berättar för alla om deras graviditet.

    Jag känner mig bara fet, gått upp 4-5 kilo då jag har mått illa sedan vecka 5 och att äta är sen enda som hjälpt. Plus jag levde lchf innan och slutade efter plusset så bröd pasta och potatis kom in i mitt liv igen så det har också givetvis en inverkan men jag ser på mig själv och tänker att det blir ju bara värre!! Från 59,5 kilo till 54.5 kilo redan!!

    Jag har tappat mina känslor för min kille. Allt han gör är fel. Han luktar jag tycker inte han är attraktiv och jag vill inte ens ses med honom mer än nödvändigt. Han prövar verkligen allt och det gör mig ännu mer ledsen och det hade varit "lättare" om han bara var en idiot. Vi bor inte ihop och jag har jätte stress över min bo situation..

    Jag har slutat röka också så det gör ju inte saken bättre..

    Det värsta av allt är jag är självständigt och förut haft 3-4 kunder om dagen (skönhetsbranschen) och nu när jag mår så illa vågar jag inte boka någon in och får stress om jag har en kund för jag vet inte om jag kan utföra behandlingen utan att spy. Jag har inte berättat jag är gravid än så just nu verkar jag bara oansvarig när jag avbokar i tid och otid :(

    I allt är allt bara skit och jag är så djupt olycklig. Ska det vara så här?! Jag har önskat bli gravid så länge och nu vill jag inte lämna sängen och livet känns allt annat än lyckligt.

    Hjälp. Ska det vara såhär..

  • Svar på tråden Gravid och absolut inte "lycklig" som man ska..
  • Randig

    Låter som hormoner över styr:) Det du känner är vanligare än man kan tro. Prata med din barnmorska så kan hon ge dig tips, råd och stöttning.

  • Traxz

    Håll ut! Andra trimestern blir mycket behagligare. Jag slapp illamåendet och spyattackerna i v14. Samma vecka blev jag också "glad" för första gången sen innan graviditeten (daglig graviddepp pga hormoner). Nu är kag i v17 och mår bra igen! Börjat känna lite rörelser och börjar längta efter bebisen.

    Blev lite chockad eftersom min graviditet med första barnet inte alls var såhär jobbig.

  • Anonym (samma)

    Jag kände precis likadant i början! Inget var bra, illamåendet tog överhand och det enda som höll det i schack var att äta, sambon luktade helt plötsligt äckligt. Kunde inte ens vara i sovrummet på morgonen för hur han luktade då gav mig kväljningar. parfymen han brukar ha som var min favorit luktade sur gammal gubbe. Jag grät och var arg om vartannat och besviken på mig själv över att jag inte kände den glädjen man "borde" känna. Konstant trött och kände inte igen mig alls. Övervägde t.o.m abort trots att det var en välkommen graviditet, bara för att bli mig själv igen. Men genomled det, stod ut och när illamåendet lättade runt v12-13 så började även humöret bli bättre. Ytterligare några veckor senare kom energin tillbaka. Nu sitter jag här i v30 och längtar efter bäbisen! Jag mår så mycket bättre! Trivs fortfarande inte med hur graviditeten får mig att se ut och påverkar min kropp, men är mer nöjd med tillvaron nu än första tiden!

    Så det kan verkligen vända! Var öppen med din bm om hur du mår och känner dig, finns kuratorer på mvc som är vana vid sånt här om du känner att det hade varit en hjälp. Finns även en tråd här på fl där folk spyr galla över sin graviditet, läs lite i den så märker du att det är många som delar dessa tankar!

  • Anonym (Ah90)

    Tack snälla ni för svar!

    Jag känner mig så otacksam och att jag bara borde vara glad jag är ju äntligen gravid!

    Så jag skäms som en hund över mitt dåliga beteende mot min kille och kan förstå om han väljer att vara otrogen.

    Men jag kan verkligen inte se mig själv bli glad igen och jag blir orolig för mig själv.

    Jag vill också vara glad och lycklig.. :(

    Jag har övervägt om jag ska göra abort.. Jag kanske inte kan klara att vara gravid psykiskt?

  • Anonym (-)
    Anonym (Ah90) skrev 2015-12-01 19:28:24 följande:
    Tack snälla ni för svar!
    Jag känner mig så otacksam och att jag bara borde vara glad jag är ju äntligen gravid!
    Så jag skäms som en hund över mitt dåliga beteende mot min kille och kan förstå om han väljer att vara otrogen.
    Men jag kan verkligen inte se mig själv bli glad igen och jag blir orolig för mig själv.
    Jag vill också vara glad och lycklig.. :(
    Jag har övervägt om jag ska göra abort.. Jag kanske inte kan klara att vara gravid psykiskt?
    Det du känner är oerhört vanligt och "hör till" många graviditeter tyvärr. Sluta tänk att du "måste" vara lycklig. För många handlar det istället om att överleva en dag i taget. Särskilt tills illamåendet släppt.
    Har du provat tabletter? För mig hjälpte Lergigan Comp bra. Om du senare får halsbränna är Omeprazol det allra bästa.
    Hur som helst så kommer det bli bättre. Garanterat. Det är svårt att säga exakt när. För mig var det från v 17 ungefär (jag tänkte också på abort omkring v 10).
    Googla gärna lite om psykiskt mående under graviditet, graviditetsdepression osv, skriv sedan ut pappren och ge dem till killen. Det får bli hans bidrag just nu - att läsa på lite om hur man kan känna sig och att det är normalt, inte hans fel, och att det kommer gå över.
  • Anonym (Samma här)

    Oj vad jag känner igen mig. Är i v.13. Har en tioåring hemma och har två missfall bakom oss och en längtan efter barn nr 2 i 6 år. Nu är jag äntligen gravid. Och jag är bara ledsen. Känner att jag skulle vilja flytta långt bort och bara sitta och äntligen få vara ifred. Min man luktar så illa och han är så otroligt jobbig. Jag är så trött på honom. Har spytt väldigt mycket men nu fått tabletter så det gick över i alla fall. Jag känner mig så nedstämd hela tiden. Jag funderade till och med på abort för två veckor sedan men sa till mig själv att det måste vara något fel på mig få vi längtat så länge. Så jag sa inget till någon om mina tankar. Jag kan nästan känna avsky för graviditeten och fostret.

  • Anonym (Ah90)

    Igen tack..

    Jag köpte ett paket cigaretter idag för jag tänkte det skulle lugna ner mig, har inte rökt på flera veckor och blev givetvis väldigt illamående och fick det om möjligt ännu värre.

    Har alltid varit bra på att "fixa" mig själv med naglar hår ögonfransar osv. Känns som det är skitsamma vad jag gör så är jag tjock och ful.

    Igår blev jag så frustrerad över mitt hår blir så fett efter typ 2 dagar så jag klippte mina 5000krs extensions skulderkort i ren raseri :(

  • Anonym (Ah90)
    Anonym (Samma här) skrev 2015-12-01 19:35:32 följande:

    Oj vad jag känner igen mig. Är i v.13. Har en tioåring hemma och har två missfall bakom oss och en längtan efter barn nr 2 i 6 år. Nu är jag äntligen gravid. Och jag är bara ledsen. Känner att jag skulle vilja flytta långt bort och bara sitta och äntligen få vara ifred. Min man luktar så illa och han är så otroligt jobbig. Jag är så trött på honom. Har spytt väldigt mycket men nu fått tabletter så det gick över i alla fall. Jag känner mig så nedstämd hela tiden. Jag funderade till och med på abort för två veckor sedan men sa till mig själv att det måste vara något fel på mig få vi längtat så länge. Så jag sa inget till någon om mina tankar. Jag kan nästan känna avsky för graviditeten och fostret.


    Välkommen till tråden kram!
Svar på tråden Gravid och absolut inte "lycklig" som man ska..