Drömmer om ett syskon till vårt änglabarn. Någon mer?

Det håller vi tummarna för! Men har du börjat testa direkt efter mensen då för att se att du har ägglossning? Idag är det fyra veckor sedan förlossningen. Trodde igår att mensen var på väg, kändes så, men icke sa Nicke. Nu känns inget.

Ja, det är konstigt det där, men jag tror att andra tror att man är så orolig och tänker så mycket på det barnet vi förlorat (vilket vi såklart gör!) att de tror att man inte alls vill tänka på en ny graviditet. Och visst, en ny graviditet känns ju jobbig, men den krävs ju för att till slut få hålla i vårt levande barn! Och mellan tårarna och sorgen efter vårt förlorade barn finns bara tanken på ett levande barn. Inte som ersättning, utan som syskon.

Hoppas verkligen jag är där snart! Men fortfarande ingen mens i sikte... Kan ju inte sluta hoppas på att vara gravid, men vet ju att det rent fysiologiskt är för tidigt för det oxå.. :P

Jo, man blir ju galen av att tänka på allt som skulle varit, men samtidigt är det ju så svårt att låta bli. Man går runt och är relativt normal, och så plötsligt kommer man på något...

Jo, det eftersom de ändå misstänkte en infektion så hoppas jag det går att kolla lite extra.

Hur var det att berätta för sambons föräldrar igår? :D

Grattis till frieriet!

Jo, vår sons farmor hade bett oss om ett visst kort på vår ängel och det kändes så bra igår när hon ställde det på hyllan bland alla de andra barnbarnen <3 bredvid en ängel hon hade sedan länge.

Då håller vi tummar och tår för att ingen mens dyker upp!

Kan som vanligt inte sova mer än 5-6h. Har iaf blivit några fler än för en månad sedan. Kuratorn säger att jag borde överväga att prova sömntabletter en tid om det inte blir bättre... Men jag tycker det känns jättejobbigt. Har inte problem att somna, men vaknar efter några timmar och kan ofta inte somna om. Har någon av er provat sömntabletter? Jag är rädd att man sover så bra med dem så man tycker det är jobbigt att sova utan sedan... Men kuratorn pratar om att det är energikrävande att sörja, och det har hon ju rätt i! Kunde aldrig innan man hamnade i det här tro att det var så här.

Igår kom mensen också. På pricken en månad efter förlossningen. Var först tveksam om det verkligen var mens då det inte är som vanligt, men nu tror jag mig vara säker... Har tänkt hela tiden att det är bra om den kommer en första gång, men kan ändå inte låta bli att bli ledsen och besviken. Hör också på maken hur han hade haft förhoppning om att det skulle fungera på första försöket..

Jag får se hur jag gör. Det är lixom gränsfall nu hur mycket jag sover tycker jag. Får se hur det funkar när jag börjar jobba i januari...

Jo, att blöda väcker bara dåliga minnen. Vi försöker tänka positivt, att nu kan vi sedan börja försöka igen på allvar, men man hade ju ändå en liten, liten förhoppning även om man visste att det var en liten chans...