Drömmer om ett syskon till vårt änglabarn. Någon mer?

Kuratorn var och hälsade på oss redan innan vår son var född. Då var vi lite skeptiska till henne och tyckte att hon kändes lite "puttig nuttig", men nu när vi har träffat henne efteråt är vi mycket nöjda och det är skönt att komma till henne. Hon har bara sagt att hon ska följa oss en tid framöver. Beror väl lite på både vad vi vill och vad hon tänker sedan antar jag, men det låter ju skönt att du får gå hos henne under din nuvarande graviditet. Måste ju vara många tankar som snurrar!

Jag vet inte riktigt hur jag fungerar. Det är mest de plötsliga gråtattackerna som är jobbiga (har nog också haft något av panikattacker). När jag fungerar ungefär "som vanligt" är det bara jobbigt att gå hemma, men egentligen vet jag ju att jag inte alls fungerar som vanligt... Det var jobbigt att gå utanför ytterdörren i början, men vi började direkt att göra lite utflykter. Första dagen hemma bestämde jag till exempel att vi skulle åka till kyrkan och se om det var nog fint att begrava vår son där. Tror det har hjälpt oss att vi började med lite kortare utflykter på en gång. Skönt att du har börjat läka i alla fall och att det ändå relativt tidigt (finns ju inget normalt för hur länge man ska sörja...) började bli bättre. Sedan gissar jag att nya graviditeten har hjälpt också. Själv har jag fortfarande lite, lite avslag som känns som det kan hålla i i en evighet till... Gör mig frustrerad! Man vill ju inte ha några kroppsliga minnen av förlossningen när man inte har en bebis att ta hand om...

Att ha en aktivitet varje dag låter bra, jag har försökt tänka lite så, men ibland blir det ändå mycket dötid hemma. Hade man varit sjukskriven inför graviditeten hade det ju varit en annan sak. Då hade man ju velat fixa för bebis hemkomst...

Jag trodde att mitt illamående och kvällskräkningar skulle hålla i sig hela graviditeten där ett tag, men plötsligt en dag runt v. 20 var de borta. Halsbränna hade jag lite på slutet, men bara på eftermiddagen, inte när jag skulle sova. Så jag har nog varit ganska förskonad i alla fall. Får se hur det blir nästa gång, men som sagt, man tar ju allt i utbyte med att få komma hem med en bebis.

Det där med att hälsa på på jobbet låter bra. Jag har funderat på att göra det. Tänkte komma på terminsavslutningen, men nu blev begravningen den dagen. Jag vill ändå prata om det som har hänt, känns konstigt när folk undviker det, och jag mår bra av att få berätta, men det är ju som du säger att tårarna börjar rinna. Så jag vet inte vad jag vill när jag börjar jobba... Men jag börjar nog nästan mer gråta av de sneda huvudena... Får jag berätta är det i alla fall något som mår bra i mig. Jag är en mamma som får berätta om min vackra son. Ett snett huvud eller en sorgsen blick gör mer att jag själv bara börjar tänka på hur orättvist allt är och hur mycket jag längtar efter och saknar min son. Men som sagt, för mig är ju allt väldigt färskt fortfarande...

Jo, det telefonsamtalet var så hemskt. Barnmorskan erbjöd sig att ringa åt mig, men jag ville ringa. Måste varit så oerhört hemskt för min man och han berättade idag att hans chef började gråta när han berättade. Chefen har själv gått igenom flera missfall (inte jämförbart med ett dött barn, men de som gått igenom det har en lite större aning om hur det är iaf) och vet vad vi har gått igenom tidigare. Det tog ca en halvtimme till maken kom till förlossningen och det var så långa 30 minuter. Läkaren var där hos mig hela tiden och jag grät, skrek och visste inte vad jag skulle göra...

Ska tänka en vända till på det där med familjegrav då. Vi kommer inte kremera vår son. Det var vad både jag och maken ville direkt. Jag väljer att tänka på vad vacker han är när han ligger där invirad i sin filt som jag har sytt åt honom. Han har också en nalle med sig. Tankarna vad som händer sedan i jorden ignorerar jag utan tänker på att det är så det alltid kommer vara. Min son i sin filt gjord endast för honom, tillsammans med sin nalle och ett brev från oss.

Vi tänker också att det är närmsta familjen. Vi, far- och morföräldrarna, men sedan funderar vi över syskon. Ingen av oss har någon supernära relation med våra syskon, men samtidigt känns det som de "borde" vara där... Far-och morföräldrar är självklart. Det är ju deras efterlängtade barnbarn och det är en stor sorg även för dem.

De ringde aldrig., vi fick ringa dom på det nr som står i samma brev. På det nr är det inga direkta väntetider, då det är endast för de som råkat ut för hemskheter.
Vi hade jätte strul med dom, fick ringa dom ca 1 gång per månad för de inte hade kolla på mina pengar, min makes del vart gjorde fläckfritt men mitt var struligare av någon anledning.
Du har ju rätt till föräldrar penning de första 30 dagarna, men inte din make. Sen har din make hans 10 dagar för nyfödd. Sen har ni 10 arbetsdagar vardera som de kallar sorgedagar.
Dina 30 föräldrar dagar måste tas ut de första 30 dagarna efter förlossning, annars förfaller de, men sorgedagarna kan man ta ut inom 3 månader från förlossning.
Vet inte om du visste detta eller inte, men en liten sammanfattning om du inte fått koll på det hela ännu.

Det är hur man måste ta de där första 30 dagarna jag har funderat på bara. Annars var det som vi trodde. Jag har tänkt att vi väl kanske får ringa dem. Det är ju egentligen bra då man kan styra när lite bättre, nu har man ju väntat på att de kanske ringer snart... Men om de inte ringer ska de ju heller inte skriva att de ska göra det!

Vi var inte heller så impade av kuratorn vid de första träffarna men nu känner jag jag har funnit en tillit till henne. Är väldigt skönt att gå iväg och prata med någon som är utomstående och kan se saker i ett annat perspektiv, sen att de säger saker som man redan vet men det är bra att få de upprepat. Sen har jag tyckt det var skönt att prata om alla tankar man han, är skönt att få spy ut dom till någon som inte dömer mig utan istället bekräftar att det är "normalt" att ha såna tankar...

Är som sagt väldigt starkt gjort av er att redan nu vara ute och försöka "komma tillbaka till verkligheten". Känner än idag att vissa dagar är svårare än andra, som du säger gråtattackerna - allt kunde vara bra hela förmiddagen sen helt plötsligt kom en minnesbild från det hemska och alla känslor och jobbiga tankar var där på en blixt sekund. Minnesbilderna kommer fortfarande med en översvämning av känslor och det känns som man rest tillbaka till exakt det tillfället när man fick det hemska beskedet, och det gör fortfarande lika ont... kommer det nog alltid att göra.
Självfallet har den nya graviditeten hjälpt, har gjort att jag vågar tro och hoppas att jag kan göra min dotter till storasyster, och det har underlättat en del. Och min dotter kommer alltid att vara min förstfödda och mina kommande barn kommer alltid ha en storasyster! 

Förstår verkligen att du börjar ledsna på avslaget, känns som en evighet det håller på. Vi bestämde oss redan på sjukhuset att vi skulle bli gravida så snart det gick, så förstår verkligen din frustration över avslaget - för avslaget gör det liksom helt omöjligt att bli gravid, jag vart mycket lugnare när det hade slutat och man visste att "nu kan det bli ngt" sen trodde jag aldrig att det skulle ske på denna sida om årsskiftet.

Stressa inte för mkt med att åka till jobbet också, om du inte verkligen vill det förstås. Tror att det kan vara bra att man kanske fått "lite struktur" i huvudet innan man tar in alla intryck från kollegorna och arbetsplatsen. Tyckte att det var jätte jobbigt framförallt första gången, för senast jag var på jobbet var jag ju höggravid och hade endast glädje i mig. Var svårt att byta ut den tanken mot vad som är nu... 
Tycker det låter bra att du och din make ska försöka er på en resa tillsammans, vi har faktiskt bokat en resa nu i månadsskiftet jan-feb, vi kände likadant att vi vill komma iväg bara vi! Så vi bokade att vi åker över våran bröllopsdag till Thailand, då vi förlovade oss där, åkte dit på bröllopsresa och nu firar vi 1 års bröllopsdag även där.

Antar att din makes chef är väldigt förstående kring eran situation, det är alltid skönt när man har stöttning från cheferna - underlättar lite..

Att syskonen "borde" vara där är absolut inget som ni ska tänka på tycker jag, vi bjöd min makes syskon då vi har en väldigt nära relation till dom och de alla (mor- och far föräldrar, gammelfarmor/farfar och min mans syskon) kom alla in direkt efter förlossningen och träffade våran dotter. Och det var dom som deltog vid begravningen.

Vet inte om ni valt begravningsbyrå och så ännu, men vi använde Fonus, och det var väldigt duktiga och hjälpsamma - sen fick vi 50% rabatt på deras kostnader ( inte kista, urna, blommor och så men deras arvode, bileskort av kroppen mm) för att begravningen var av ett barn. Vet inte om det är standard hos alla kanske. Är ju rätt kostsamt med en begravning, och inte någon utgift som räknat med ska komma...
Hade ni någon typ av gravidförsäkring?

Jag längtade efter att få komma till kuratorn imorse. Vaknade tidigt idag och började googla. Läste om en person som fått tidig vattenavgång i ungefär samma vecka och jag fick panikattack och fick väcka maken. Så många som fått det och det gått bra! Vi har ju varit så nöjda med personalen och känt att de gjort allt rätt, men nu när man läser om andra kände jag att varför kollade de inte så navelsträngen inte låg i kläm efter jag varit uppe och varför blev jag inte beordrad strikt sängläge direkt? (verkar alla andra blivit...). Dessutom började jag fundera på varför de inte mätte tappen igen när den hade krympt så mycket under natten... Ska komma ihåg att ta med de frågorna till läkaren på torsdagen. Det är så jobbigt att börja känna att de gjort fel, när vi förut varit så nöjda! Men egentligen är vi ju ledsna över att vi fick gå igenom allt det här kom vi fram till... Varför vi inte bara kunde få gå tiden ut och vara med om en "vanlig" förlossning och komma hem med en bebis i februari... Skulle vara skönt att spy ut alla de här tankarna hos kurator idag, men jag får försöka vänta tills imorgon... Som du säger, skönt med en utomstående som bekräftar att det jag tänker är "normala" tankar!

Vi bestämde oss också redan på sjukhuset att försöka igen så fort det går. Då hade jag inte läst så mycket om avslag och hur länge de kan hålla på... Som du säger, så länge avslaget håller på är det ju omöjligt att skapa ett syskon :( har ett litet, litet hopp i mig om att vara gravid igen när jag börjar jobba. Som du säger, senast var man ju höggravid och lycklig. Att vara nybliven gravid kanske kunde hjälpa något i alla fall. Dock räknar jag egentligen inte med att det kommer ske innan februari/ mars... Efter det kommer jag nog börja bli lite stressad... Räknade förut ut att sedan oktober -13 har jag varit gravid totalt 16 månader, men har fortfarande ingen bebis att ta hand om...

Thailand låter trevligt. Det hade vi också funderat på. Ingen av oss har varit så långt bort. Samtidigt funderar vi på första bästa resa efter begravningen, men det enda som finns över jul och nyår (skulle vara så skönt att bara skita i det och vara borta) är kanarieörna, och där har vi båda varit ganska mycket och vi vill komma längre bort.

Vi blev tillfrågade om vi ville att någon skulle komma och se honom på sjukhuset, men vi sa nej till det. Däremot har vi så fina kort från hela dygnet som vi är så glada över att vi tog! Dessutom var ju Sjukhusfotografen där. Längtar efter att få de korten!

Kuratorn valde begravningsbyrå eftersom vi inte hade en aning om det... Vi var där i förra veckan och blev bra bemötta. Hon drog också av en massa kostnader så det verkar kanske vara lite så de gör. Man räknade ju med att betala vagn och massa andra dyra grejer. Inte en begravning! Jag hade en gravidförsäkring som täcker upp begravningskostnaderna, men den räcker ju inte till stenen...

Jag tycker att du ska fundera lite på en anmälan till Löf, dessvärre är det sällan de ledar någonvart vad jag förstått men det kan kanske vara skönt att få en annan vårdgivare som granskar just erat fall...
16 månader av ca 26 mån, det är lång tid det - måste skära ordentligt i hjärtat när du tänker den tanken..

Skriv ner alla frågor som du kommer på så du inte missar att ställa någon till läkaren sen.

Vi fick jättefina bilder från sjukhusfotografen, men vi gillar våra egna bilder mycket mer, de känns som att det finns mer värme i våra egna bilder.

I början kände jag att det finns inte en möjlighet att jag kan börja jobba igen utan att jag är gravid, men precis innan jag vart gravid började den känslan släppa och jag började känna mig okej med tanken att jag kanske blir gravid under våren 2016. Men känner igen den förande stressen du känner inför att bli gravid, kände en stresskänsla i kroppen - "tänk om jag inte är gravid till våren?! Vafan gör jag då??!". Men tror bara att man mår sämre och minskar chanserna att bli gravid om man tänker för mycket så, bara försöka slappna av och spendera mycket vuxentid med sin make är nog det absolut bästa tror jag... vi höll ju på med ägglossningstester - för jag ville vara säker på att "allt fungerar" som det ska, men de visade inte att jag hade ägglossning - fast jag uppenbarligen hade det. Så då vart jag stressad utav det, en stress som egentligen var helt onödig..

Vi har ställt in jul och nyår här, makens son ska vara hos sin mamma (hennes år, föll sig väldigt bra denna gång!). Tråkigt att det bara finns kanariörna som alternativ om ni varit där så mkt, kanske kommer upp ngn sista minuten till ngt lite roligare ställe.

Vi hade redan köpt allt till våran lilla flicka och inrett hennes rum, så nu står det ett rum med fullt med kläder, vagga, spjälsäng, leksaker, vagn, bilstol, matstol, nappar, flaskor, badgrejer - ja precis allt - bara våran lilla tös som saknas. Men nu kommer hennes små syskon få ärva nästan allt..

Man blir tacksam att man tecknade gravidförsäkringen så här i efterhand, trodde ju aldrig att man skulle behöva nyttja den, har redan tecknat för denna graviditet - ska betala in den innan det är dags för kub så den täcker för den delen också om det skulle visa ngt under kub.

Har funderat på det där med att anmäla, men samtidigt vill jag inte veta att de gjort något fel, jag vill inte att det ska ha funnits en stor möjlighet till att vår son skulle levt idag... Det känns ännu jobbigare att veta...

Jo, det skär... Har ju mått illa och varit trött en stor del av tiden med och kämpar med vikten. Precis när jag gått ner blir jag gravid och varje gång har jag varit så trött så träningen har blivit lidande... Men jag vill heller inte vänta med att bli gravid, jag vill ha vårt älskade barn nu! Sista graviditeten nu var jag nere i typ normalvikt och tänkte att det kanske var det det hängde på, men det gick ju ändå inte... Nu vill jag ner så många av gravidkilona som möjligt innan jag blir gravid igen (gick upp ca 13 kg, redan tappat 7 av dem). Men återigen
, jag vill inte vänta med att bli gravid!

Vi tog också många bilder själva och det kan nog vara som du säger, de är mer äkta... Så glad att ha bilder av honom när han ligger på mitt bröst direkt efter förlossningen... Och när han är så fint nedbäddad i sin kista. Dock har vi ingen på oss alla tre tillsammans, så det ser jag fram emot.

Jag vet av erfarenhet av missfallen att de första menstruationerna efter missfallen är de jobbigaste psykiskt. Sedan blir det något lättare, innan några månader till går och stressen kommer... Kan säkert vara samma nu... Men det känns som man läser om så många som får barn ett år efter sitt änglabarn så jag hoppas så att det gäller även oss!

Jag har också testat med stickor efter missfallen för att se att allt är igång, men oftast har jag faktiskt blivit gravid de månader vi inte har testat utan bara kört på känsla... Konstigt hur kroppen fungerar... Men konstigt att de visade negativt för dig hela tiden? Hade du bara sådana billiga eller digitala?

Skönt att ni inte känner att ni måste fira jul för sonen. Vi kommer nog inte fira något direkt heller... Vi får se om vi hittar någon sista minuten, annars satsar vi på något i januari... Maken är sjukskriven nu så han har alla sina 20 dagar kvar att utnyttja... Jag pratade med FK idag i alla fall och tror jag iaf blev lite klokare...

Vi hade ju en del kvar att köpa eftersom vi hade två månader kvar. Hade heller inte hämtat vagn och babyskydd, men det står en säng, Babynest, skötbord och blöjkorg i hans rum. Samt en del kläder osv. Sängen ska vi skruva ner, men vi har sagt att det inte är någon brådska med det. Har även kompisar som erbjudit sig att göra det åt oss.

Jag tog betalversionen av gravidförsäkringen, men såg nu att vi hade fått samma ersättning i gratisvarianten... Men det är ju inte så dyrt så kändes ändå bättre med betalversionen. Var nog i v.22 när jag tecknade den, så det var ju tur att jag gjorde iaf! Kommer även få pengar från livförsäkring via min hemförsäkring. Kolla upp det om du inte gjort det!

Förstår din känsla kring anmälan, tror man har ett år på sig eller något sånt, så verkligen inget att stressa med utan gör det som ni känner är bäst för er!

Vikten - den ständiga huvudvärken... jag ligger på ca 10 kg övervikt ( de kära sambo kilona) och när jag verkligen tagit tag i det och börjat träna väldigt intensivt och påbörjat en bra resa neråt, då har jag blivit gravid - och då illamående, foglossning mm tar över så blir träningen lidande, sen ska man inte heller försöka gå ner i vikt när man är gravid.. så nu får dessa 10 kilo får mer än gärna bo kvar tills nästa vinter. Har ändå lyckats gå ner alla gravidkilon, de försvann redan första veckan.

Har förstått att det "ska vara lättare" att bli gravid efter en sådan här händelse då kroppen är "inställd" på att vara gravid med hormoner och kan lättare anpassa sig. Jag började äta folsyra direkt när avslaget försvann, är bara positivt att äta väldigt tidigt och när man försöker.
Tror och hoppas verkligen att ni kommer blir gravida senast till våren, som du skriver verkar många bli gravida inom ett gäng månader efter något sånt här.

Har bara kört med clearblue digitaltest med dubbel hormon indikator - så dom där dunder dyra som kostar 400 kr för 9 st stickor. Använde det innan jag vart gravid första gången och då visade de ägglossning, men inte denna gång. Förstår inte alls varför de inte visade...
Direkt när mitt avslag var över gjorde jag även ett gravtest bara för att säkerställa att min HCG hormon nivå hade gått ner till det "normala" igen, kan ju annars ligga kvar rätt högt en tid fram över och visa att man är gravid fast man inte är det.

Skönt att du fått koll på FK, så ni slipper oroa er för det.

Vi har valt att inte packa ner något, då tanken alltid var att små syskon kommer få ärva storasysters saker, och när vi kommit lite längre i denna graviditet så kommer vi göra om rummet lite smått för att anpassade efter lillasyster-lillebror.
Vi har dock lagt undan de saker som verkligen var vår dotters saker, som ingen någonsin kommer att få ärva, har även ramat in en dress som vi hade med till BB som var verkligen hennes tillsammans med foton på henne som vi hängt ovanför våran säng, samt foton som står i vardagsrummet och så, foton som alltid kommer vara framme.

Hade också betalvarianten, hos TryggHansa. Ska kolla upp det där med hemförsäkringen, visste jag inget om. Men tycker att Trygg borde sagt något när man prata med dom ang gravidförsäkringen, har alla våra försäkringar där.. få försöka ringa dom och lyssna. Kanske man kan få ut till gravstenen.

Har redan fått berätta för min chef ang graviditeten, känns lite halvjobbigt men "hade inte så mycket val", han vill ge mig nya arbetsuppgifter som kommer ge väldigt bra utvecklingsmöjligheter som verkligen är jätte roligt!  Fast har ju känslan av att jag kommer bli sjukskriven under våren om allt går vägen, känns inte bra att satsa och planera för så mkt arbeta redan nu då om jag kommer försvinna "snart". Har dock en väldigt bra och förstående chef så han vart både väldigt glad för våran skull och tacksam över att jag berätta så vi kan planer i lite mer realtid så att säga. 
Så hoppas verkligen nu att den lilla i magen mår bra och stannar så man slipper "ta tillbaka" nyheten... men bara hålla tummarna!

Skönt med tid hos kuratorn för er imorgon, så du får spy ut lite. Längtar lite till torsdag då vi ska träffa våran - känns som att det finns lite tankar som man vill få ut ur systemet.
Hur börjar det kännas inför läkarbesöket på torsdag? Kom ihåg att jag var helt nollställd, allt var tom kände det som - men när vi väl kom dit kom allt och alla känslorna på en och samma gång..

Får se hur vi gör med anmälan. Kanske vet mer om vi vill eller inte efter torsdag också... Vet inte alls hur jag känner inför torsdag. Ser ju fram emot det samtidigt som jag är rädd... Gråta lär jag göra vilket som... Har du föresten fått någon efterkontroll hos BM som man brukar få efter en "vanlig" graviditet? Eller gjorde de en fysisk kontroll av dig på återbesöket? Jag är lite irriterad där nere som jag tänkt att jag måste passa på att fråga om... Antibiotika och trosskydd i flera veckor är ju inte det bästa för miljön...

Skönt att du gått ner alla kilon!

Jag hade några billiga ÄL- tester första gången, men det var ett sådant meck så sedan har jag bara kört på samma som du. Men bara en förpackning för att se att det är igång, sedan har vi kört på ändå... De är nog dyra iaf... Ta ett grav. Test innan man börjar försöka är kanske inte så dumt...

Egentligen är ju inget direkt ivägen, men det känns lite konstigt att ha sängen uppe när ingen ska bo i den i minst 10 månader känner jag... Vi får se hur det utvecklar sig!

Jag har min hemförsäkring via mitt fackförbund och i den ingår en livförsäkring som även täcker barn. Kolla med hemförsäkringen eller din försäkring via jobbet (maken har också någon livförsäkring via sitt jobb som han ska kolla upp). Så om du inte har någon med trygg hansa så kolla med ditt jobb vad du har för försäkringar! Jag hade aldrig tänkt på det själv utan det var de som berättade för mig när jag ringde ang gravidförsäkringen. Stenen är ju inte direkt gratis och man har ju haft ett inkomstbortfall också, så skönt att få tillbaka det man kan!

Skönt med förstående chefer, vilket de flesta är som tur är. Min har varit mycket förstående också. Kommer du få göra de där uppgifterna ändå? Jag har varit sugen på att ta emot studenter osv, men det är ju jobbigt att ge sig in i sådant när man är gravid...

Har inte gjort ngn kontroll alls, men sen hade jag en "väldigt bra förlossning". BM uttryckte det "din kropp är skapt för att föda barn". Så fick inga efterföljande men efter förlossningen förutom avslaget. 

BM som förlöste mig har ringt och pratat med mig ang hur jag mår och tillståndet mm. Sen har ju läkarna frågat om jag upplevt besvär, men det har jag ju inte gjort och enligt mig är allt som det var innan, så tror att det beror lite på om man känner besvär eller om man vill få en undersökning. Prata med läkaren på torsdag ang det.
Jag använde alltid vårservetter (babyvåtservetter utan parfym och allt sånt där) varje gång jag vart på toan och duschade varje morgon och kväll efter förlossningen, vet inte om det underlättade det hela för mig. Men som du säger att använda trosskydd/binda en längre tid är aldrig optimalt, brukar kännas lite halv irriterat efter en tid.

Vet att våran kurator tyckte att vi skulle skruva ner sängen och "städa" undan i rummet - detta mycket för hon var orolig att rummet skulle bli som något sorts "altare" men efter lite diskussioner och prat har hon förstått att vi är väl medvetna om att vår dotter inte lever och ingen kommer kunna ersätta henne, samt att planen har alltid varit att småsyskonen ska ärva hennes saker. Och nu när jag är gravid igen så känns det väldigt orimligt att skruva ner sakerna då de ändå förhoppningsvis ska upp snart igen.
Men som kuratorn sa, alla känner och tycker olika - vissa vill skruva ner för det hjälper dom att läka medans andra är tvärtemot...

Ska helt klart kolla upp det hela med försäkringen, som du skriver - är tillräckligt mycket inkomstbortfall och många kostnader man inte räknat med som kommer...

Jag kommer ändå få göra dess uppgifter och börja utvecklas inom de områdena, det är lite förbättringsarbete som dom vill att jag tar tag i - så jag kommer säkerligen hinna komma en bit på vägen innan jag försvinner sen är det kanske lättare för ngn annan att ta vid efter mig tills jag kommer tillbaka. Så det är väldigt skönt att man inte blir bort prioriterad just för att man är gravid!

Är det ngt spec som gör att det blir jobbigt när man är gravid att ta emot studenter? Tänkte om det var mer fysiskt krävande eller om det är så att det blir mkt tid som försvinner med läkarbesök och kommande föräldraledighet?
Jag jobbar själv på kontor, så arbetar endast administrativt så inget här är dirket fysiskt krävande, det enda som är jobbigt är att man inte kan sitta/stå en hel arbetsdag med foglossningen.