Välja att bli ensamstående mamma i 25-års åldern?

jag hade inte gjort det - jag kan förstå de som är 38 och gör det - för de har inte så många fertila år kvar, men att som 25 åring aktivt välja att bli ensamstående mamma hade jag inte gjort. jag tror det är ganska tufft att vara ensamstående - allt praktiskt men också att inte ha någon att dela alla glädjestunder med - ingen annan än barnets föräldrar kommer ju att glädjas över första gången hen går på potta, säger dada etc

Du kommer träffa den rätte som kommer med 1-3 bråkiga barn?

Som kommer ha sämre ekonomi än dig? Och som kommer fisa brakfisar.

Låter det som en pang-idé? Ärligt talat?

Nej just det, men det är som så att du själv håller på att förvandlas till denna pang-idén och helt frivilligt dessutom.

Jag tror att vara någons förstahandsval är guld värt för förhållandet.

Redan efter 5 år från nu kommer du bli någons andrahandsval.

Ska du dessutom bortbytingsbarn så hamnar du i tredjehandsvalet.

Troligen kommer din kille som du då kommer ha också vara ditt tredjehandsval.

Jag tycker personligen inte att det är dumt. Anser hon sig att klara av det och har ett ordnat liv så varför inte? Det kan också vara så att resan till barn som 25 åring även det kan ta tid även om man är ung. Det finns inga garantier. Det kan hända att det tar tid för henne och då kanske det är bra att starta nu.
 
Jag tycker självklart att hon ska tänka igenom  det noga,läsa på massor så hon har så mkt kunskaper som möjligt. Hon kanske ska bli medlem på Femmis som är en organisation för kvinnor som väljer att blir ensamstående mammor med inseminiering/IVF för att prata med andra i liknande situation och få stöd. 

Själv ville jag också bli mamma när jag var 25 år. Det tänkte jag när jag var ca 18-20 år. Sedan blev det inte så och nu är jag 32 och singel utan barn och har valt att försöka få barn på egen hand. Ibland önskar jag att jag började tidigare faktiskt, men för mig tog det några år att tänka på det, vända på saker och låta den tanken mogna. Jag började tänka på det seriöst för 4-5 år sedan.

Jag har gjort ett försökt i Danmark som inte lyckades. Jag kommer försöka igen och även göra en fertilitetsutredning.
Det kanske skulle vara en god idé för henne att kolla upp om hon tänker att hon vill göra inseminering så att hon har bra förutsättningar.

Kanske inte allra smartaste draget men är det så hon känner o är mogen så why not...Då ja var ung ville min bekanta (vi var då ca 19-20år) desamma. Hon gick helt kallt ut på krogen o fixade sig gravid (hon hade det lätt tydligen o visste när det var ägglossning) o fick sin son. Ensam. Gjorde detta sedan 2ggr till o var trebarnsmamma som 25åring. Idag är barnen alla nästan vuxna o hon har klarat det galant.

Om hon vill ha barn så ska hon givetvis skaffa det. Hon har turen att vara kvinna och kan alltså göra detta på egen hand, relativt enkelt.

Är i min mening inget omoget eller oansvarigt utan snarare tvärtom. Hon känner att hon vill ha barn och då skaffar hon det. En man garanterar heller inga barn och det går alldeles utmärkt att träffa någon och eventuellt skaffa det barn sen. Är längtan så stor tycker jag det är rätt väl.

TS, denna tjej är bara 25 år ung och vuxenlivet är knappt påbörjat. Varför måste hon ha så bråttom? Tidigast lämpliga ålder för kvinnor att skaffa barn är 28 år (och för män 33 år). Och, att hon överhuvudtaget funderar på att skaffa barn UTAN att nu ägna en tanke på att ge barnet en trygg familj och en närvarande pappa tyder på både okunskap och omognad. Barn har rätt att vara önskade av två vuxet vuxna, sunda och friska föräldrar. ... TS, denna tjej måste se tiden an för hon har tid på sig att mogna och springa på den rätte i sitt liv. ... Med vänlig hälsning, Pentra

Jag är 32 år! När jag ser tillbaka på mig själv som 25-åring ser jag en rätt så omogen tjej. Det verkar hon också vara. Tycker att det är dumt. Livet är långt.

Ptja, problemet är att sannolikheten att en man kommer "dyka upp" efter att hon har "skaffat barn" själv är extremt liten. Men ja det blir väl hennes problem, och barnets antar jag.

Det finns en anledning till att det krävs en man och en kvinna för att skaffa barn. Insemination föder olycka.

Håller med. Blir bara nyfiken på var siffrorna 28 ovh 33 kommer ifrån?

Hmm...

Vart kommer dom siffrorna ifrån? Fertiliteten börjar ju dala redan vid 24 så jag antar att du inte menar rent biologiskt.

Och ändå visar den enda, mig veterligen, undersöknings fertiliteten ligger på topp strax innan 30 (en dansk udersökning, 2000 personer)

Det känns skönt att höra :)

Jag hade gjort det, är själv med mitt barn sen 9 år tillbaka och ser inga hinder att skaffa fler barn på egen hand. Alltid sagt att när jag är 30 ska jag fixa det själv. Visst kan jag säkert träffa någon om jag vill, men vill inte ha ett förhållande men vill ha fler barn.

Nej jag har inga definitiva källor, en brochyr på MVC som jag inte har nu så jag går till dina siffror.

Hur som så tycker jag att vill man ha barn så skaffar man det. Jag tycker frågan om kärnfamilj inte är relevant, hälften av alla har ingen kärnfamilj kvar när barnen blivit fem. Och sen förutsätta att TS kompis är lika omogen som man själv var vid 25 känns ju inte heller jätterelevant...

Om man bortser från storstäderna i Sverige är det mycket vanligare att skaffa barn innan 25 och det går ju bra det med.

Eller så träffar hon en man (t.ex mig) som också gärna vill ha barn och så löser de det där med barn tillsammans.

Jag ifrågasätter inte om man är 25. Men du har fel, jag tror inte att det är mer än någon enstaka kommun som har snittåldern för första barnet lägre än 25. Snittet i Sverige ligger kring 28-29. I storstäderna högre än så.

Det finns bra statistik på nätet. Det är (under de senaste 200 åren) endast något decennium som snittåldern låg på 25 år och under. Det var under 70-talet bl.a.

De senaste 200 åren har snittåldern för första barnet legat mellan 26 och 28 år

Jag skulle gärna vilja se källor på att snittåldern för första barnet 1800 var 27 år...? Av det jag hittar så var t.ex. medellivslängden år 1800 39 år vilket inte känns som att det borde gå ihop.

Sen förstår jag att snittåldern för när första barnets skaffas i Sverige idag är ungefär 29 år. Det betyder ju för det första att det finns precis lika många yngre än 29 som skaffar barn som det gör äldre än 29 som skaffar barn.

Det är dessutom inget mått på när fertiliteten är som högst för att folk väljer att skaffa barn då.

Kan inte länka från telefonen. Men siffrorna är hämtade från scb och de i sin tur är hämtade från kyrkoböckerna.

Och den låga medellivslängden beror den höga barnadödligheten. Folk blev gamla då också

Jag tycker att det är helt okej att om man känner för det skaffa barn själv när man är 25. Det är ju svårt att sätta sig in i TS livssituation men det finns många ensamma mammor som är både yngre o äldre än 25 som det går utmärkt för och utan att barnen far illa av det.

Skulle man hårdgranska det så kanske vissa par inte skaffa barn istället?

Kör på det om du känner för det.