En käftsmäll till undergångsprofeterna

För de som missat SO på grundskolenivå kommer en sammanfattning här - nazzar och fascister är inte socialister eller kommunister - de hatar socialism.

https://www.so-rummet.se/kategorier/samhallskunskap/politiska-ideologier/fascism-och-nazism#

"Anhängarna till den fascistiska rörelsen kom huvudsakligen ur medelklassen. De var uppfyllda av nationell känsla. Socialismen, vilken uppfattades som en internationell rörelse, utmålades som huvudfienden."

"Nazismen liknade i mångt och mycket den italienska fascismen men byggde därutöver en stor del av sin ideologi på rasistiska idéer."

sv.wikipedia.org/wiki/Nazism

"Den socialism nazisterna talade om är vad som i modern nationalism kallas nationell solidaritet. Adolf Hitler beskrev socialisten som "var och en, som inte känner något högre mål än sitt folks väl". Joseph Goebbels beskrev socialismen som "folkgemenskap eller kamratskap". Wilhelm Frick skrev att "socialism är oavlåtligt förverkligande av en inre hållning, som ej begär något för det egna jaget och är beredd att göra allt för folket". En annan ledande nazist sade att socialismen inte är en produktionsordning, utan en sedlig förpliktelse. Se även citatet nedan under rubriken "Förhållandet till socialism".

Med anledning av utgivningen av Heléne Lööws bok Nazismen i Sverige 1924–1979 (Ordfront 2004) kritiserade recensenten i Svenska Dagbladet, historikern och före detta Clarté-ordföranden]en Håkan Arvidsson, Lööws analys av nazismens ideologi, och framhöll att nazismen inte endast var "rasistisk, antisemitisk och nationell. Den var ju märkligt nog också socialistisk och antiborgerlig. "I diskussionen av rörelsens karaktär har jag ofta tyckt att denna sida hos rörelsen kommit i skymundan." [3] Uppfattningen av nazismen som socialistisk korresponderar bland annat med dess idémässiga motstånd mot den internationella kapitalismen (eller med nazistisk vokabulär: "internationella judekapitalet") det vill säga det ekonomisk-politiska system som vid 1700-talets slut inledde moderniseringsprocessen: industrialiseringen; liberaliseringen; materialiseringen; demokratiseringen; den patriarkala norm- och samhällsstrukturens nivellering. Den ultrakonservativa reaktionen mot denna process – "fascismens första fas" som forskaren Ernst Nolte kallat den – och som alltifrån 1900-talets början företräddes av den yttersta högern (jfr. tyska Alldeutscher Verband franska Action française, svenska unghögern och så vidare), blev även en av grundvalarna för nazismen. Någon entydig och av alla omfattande definition av det nazistiska tankegodset låter sig därför svårligen göras.

En plausibel förklaring till begreppsförvirringen torde dock delvis stå att söka i sammanblandningen mellan utopisk socialism respektive marxism, och den i Tyskland under 1800-talets sista decennier utvecklades katedersocialismen (även ibland "statssocialismen"), med den nationalistiske ekonomen Adolph Wagner som framträdande apologet. Denna riktning präglades av en påtaglig antiliberalism och den betonade istället statens roll, samtidigt som den, i samhällsbevarande syfte, ivrade för sociala reformer, som ett sätt att stävja den socialistiska arbetarrörelsens klasskamp. Den kom att få avsevärt inflytande under Otto von Bismarcks tid som rikskansler 1871–90, under uppbyggnaden av det så kallade sociala kungadömet (sic!); så kunde till exempel den högborgerlige Bismarck hävda att det tyska kejsardömet var i behov av "ännu mer socialism" samtidigt som han med repression bekämpade socialdemokratin. Senare, under 1900-talet, kom nazisterna att beteckna Adolph Wagner (vid sidan av de tyska konservativa 1800-talsekonomerna Adam Müller och Friedrich List) som en av sina ekonomiska lärors föregångsmän.[37] Den tyske historikern Hans-Ulrich Wehler har, i sin Das Deutsche Kaiserreich 1871–1918 (1973), sett 1930-talets nazistiska politik som ett "resultat av djupt rotade kontinuiteter i just denna historia".[38]Frågan om Tysklands Sonderweg mellan demokrati, socialism och kapitalism och har flitigt diskuterats i Tyskland, inte minst under den så kallade historikerstriden i slutet på 1980-talet, då med just nämnde Wehler och Ernst Nolte som huvuddeltagare.

Efter första världskriget förekom i Tyskland vid sidan av nazismen andra högerextrema och radikalkonservativa strömningar (jfr. "den konservativa revolutionen"), som bland annat uttrycktes genom kulturhistorikern Arthur Moeller van den Bruck, som 1923 skev om ett kommande tredje rike i Das dritte Reich, och filosofen Oswald Spengler. Dessa förespråkande en särskild antimaterialistisk och idealistisk "tysk socialism" – till skillnad från den, vad man ansåg, engelska socialismen (Karl Marx levde och verkade i London). Denna "socialism" skulle vara jämförbar med traditionell tysk konservatism.[4] 

De tysksocialistiska strömningar korresponderade även med den nazistiska rörelsen; 1922 anslöts just ett sådant tysksocialistiskt parti, Deutsch-Sozialistischen Partei till NSDAP[39], och 1936 förklarade Hitler, i det officiella partiorganet Völkischer Beobachter, att han var "den mest konservative revolutionären i världen".[40]"

Nazzar och fascister befinner sig alltså inte alls på den socialistiska delen av den politiska skalan

Hur var det nu igen?

Ville nazisterna sätta individens frihet främst och begränsa statens makt, eller ville de göra

tvärtom, som de röda socialisterna?

Ja, hur var det nu igen. Du kan naturligtvis läsa mitt inlägg igen om du inte förstår det, jag hjälper dig gärna med förståelsen. Det är grundskolenivå så med lite vilja kan du klara det på egen hand.

Halmgubben du knyter ihop om staten är naturligtvis varken hela eller det centrala i varje politisk ideologi. Det vet du. Mycket väl.

Jag tycker att du ärligt ska genomlida läsningen av det du citerade så ser du att både fascism och nazism är betydligt mer komplexa än hur du framhåller din förståelse av dessa ideologier.

Idéhistoria är intressant och en djupare förståelse i politisk historia kräver någon sorts idéhistorisk förståelse och baskunskaper.

En grundregel jag noterat som visar på att du har fel. Padirac är bättre insatt pga han har gjort en lång utläggning och beskrivet väl i detalj i ämnet. Personer som oftast beskriver detaljerat och långa inlägg är oftast pålästa i sin sak. De andra är du bara motargumenterar för att ha rätt. Min fråga varför trotsar du har du en benägheten till detta???

Jag ska hålla käften för att jag råkar tycka annorlunda än en som bara klistrar in textmassor ? Det är inget nytt. Jag har fel för att jag har fräckheten att tycka annorlunda.

Ok vi säger så.

Du får naturligtvis tycka vad du vill, men brunt blir inte rött för att 'du tycker det'. Det där att tyckandet skulle vara sant är det alt-right lyft till det de kallar alternativa fakta.

Om den endimensionella jämförelsen du gör är sann så betyder det inte att nazism är vänster per se. Det betyder i så fall bara att nazism har komponenter från det som idag är ute på vänsterkanten.

Nazismen var och är totalitär. Det totalitära finns på bägge sidor.

Vilken ekonomisk polktik drev då nazzarna.

en.m.wikipedia.org/wiki/Nazi_Germany

'The Nazi war economy was a mixed economy that combined a free market with central planning. Historian Richard Overy described it as being somewhere in between the command economy of the Soviet Union and the capitalist system of the United States.[277]'

Nazzarna var nationalister till skillnad mot det centrala i kommunism och socialism som är internationella.

Nazzarna var rasister, kommunism och socialism har inga rasistiska delar i sin ideologi som Nazzarna har.

Nazzarna var antiglobalister/antiinternationalister då de enligt tidens fördomar anklagade judarna för att vara kapitalister och ansvariga för att suga ut Tysklands Ariska befolkning.

en.m.wikipedia.org/wiki/Political_views_of_Adolf_Hitler

'Because Nazism co-opted the popular success of communism among working people while simultaneously promising to destroy communism and offer an alternative to it, Hitler's anti-communist program allowed industrialists with traditional conservative views (tending toward monarchism, aristocracy, and laissez-faire capitalism) to cast their lot with, and help underwrite, the Nazi rise to power.[114][115]'

Detta tillsammans med att nazzarnas så kallade socialism enligt de själva var "tysk konservatism" gör det befängt att försanthålla att nazism var och är vänster. Men du får naturligtvis tycka det om du vill.

Vi kan gräva lite mer i Bismarcks välfärdsprogram om du, att bismarck drev genom både ett förbud mot socialism och samtidigt inrättade välfärdssystem är intressant.

Som sagt, tyckande är inte mer än tyckande. Alternativa fakta är inte heller fakta.

En dimension räcker inte för att beskriva frågan.

expo.se/arkivet/2003/04/vänstern-och-antisemitismen

Då har jag inte ens nämnt det svenska kommunistpartiet, föregångare till dagens V(pk) som var det enda svenska parti (förutom nazisterna) som stödde nazityskland fram till operation Barbarossa. Att Bondeförbundet var mer eller mindre nazistiska är ju ingen hemlighet. 

Slutligen, röd och brun socialism står lika långt från den klassiska liberalism som jag sympatiserar med. 

Ja, Marx var liksom sin samtid antisemit, det har troligen att göra med att judarna likställdes med den internationella kapitalismen. Något som också nazzarna ansåg.

Det förändrar inte det faktum att nazismen inte är socialism. nazisterna hatade den internationella socialismen och den internationella kapitalismen. De var nationalister. men var de socialister? återkommer om det

"Efter första världskriget förekom i Tyskland vid sidan av nazismen andra högerextrema och radikalkonservativa strömningar (jfr. "den konservativa revolutionen"), som bland annat uttrycktes genom kulturhistorikern Arthur Moeller van den Bruck, som 1923 skev om ett kommande tredje rike i Das dritte Reich, och filosofen Oswald Spengler. Dessa förespråkande en särskild antimaterialistisk och idealistisk "tysk socialism" ? till skillnad från den, vad man ansåg, engelska socialismen (Karl Marx levde och verkade i London). Denna "socialism" skulle vara jämförbar med traditionell tysk konservatism.[4] "

"Den ultrakonservativa reaktionen mot denna process ? "fascismens första fas" som forskaren Ernst Nolte kallat den ? och som alltifrån 1900-talets början företräddes av den yttersta högern (jfr. tyska Alldeutscher Verband franska Action française, svenska unghögern och så vidare), blev även en av grundvalarna för nazismen. "

Att hävda att nazzarna var sicialister för att de var totalitära  är lite som 'man och nöjd's envisa påståenden om att partier _samarbetat_ med SD för att de var för sig röstat lika i riksdagen utan att de för den skull haft några som helst överläggningar eller samtal.

hur var det då med socialismen i nationalsocialismen - det de kallar socialism är det som i ett inlägg ovan kallas katedersocialism, dvs att bedriva socialpolitiska program för att som Bismarck såg det rädda det konservativa samhället från revolt, revolution och nedstörtning i socialism

sv.wikipedia.org/wiki/Katedersocialism

"De socialpolitiska strävandena kom att ta sig uttryck i den verksamhet som bedrevs av den 1873 grundade Verein für Socialpolitik och dess idéer genomfördes delvis, i samhällsbevarande syfte, under Bismarcks styre."

sv.wikipedia.org/wiki/Socialpolitik

"Med socialpolitik avses direkta eller indirekta statliga åtgärder som syftar till att ge ett lands invånare skäliga levnadsvillkor."

sv.wikipedia.org/wiki/Otto_von_Bismarck

"Hans konservativa åsikter framträdde än tydligare under revolutionsåret 1848. Nyheterna om februarirevolutionen i Paris ledde i mars månad även till oroligheter i Berlin, vilket fick kung Fredrik Vilhelm att utlova eftergifter. Bismarck ville å sin sida organisera en motrevolution bland landsbygdsbefolkningen i Altmark och på lantdagen i april 1848 kritiserade han kungens eftergifter för de liberala krafterna."

"Bismarck, som arbetade intimt med textilindustrin och som hade som mål att motarbeta socialisterna, införde under 1880-talet världens första välfärdssamhälle. Bismarck lyssnade särskilt på Hermann Wagener och Theodor Lohmann, rådgivare vilka övertalade Bismarck att ge arbetarna en kollektiv status inom lagar och politik i den nya tyska staten.[10]

Den 20 mars 1884 förklarade han:

Den verkliga anledningen till arbetarens missnöje är osäkerheten i hans existens; han är inte säker på att han alltid har arbete, han är inte säker på att han alltid kommer att vara frisk och han förutser att han en dag kommer att bli gammal och oförmögen att arbeta. Om han blir fattig, om så bara till följd av en längre sjukdom, är han totalt hjälplös, utlämnad åt sig själv och samhället ser för närvarande inte någon riktig förpliktelse gentemot honom bortom den vanliga fattighjälpen, även i det fall han hela tiden arbetat troget och flitigt. Den vanliga hjälpen till de fattiga lämnar hur som helst mycket att önska, särskilt i storstäder, där det är mycket sämre än på landsbygden.[11]

1880-talet var en period då Tyskland började sin långa väg mot den välfärdsstat det idag är. Socialdemokraterna, Liberalerna och Centern var till en början alla inblandade i arbetet med sociallagstiftningen, men det var Bismarck som i praktiken etablerade programmet. Bismarcks idé var att införa välfärdsprogram som kunde accepteras av de konservativa utan några av de uppenbara socialistiska aspekterna"

"Bismarck inledde debatten den 17 november 1881 i riksdagen med att använda termen praktisk kristendom[12] för att beskriva sitt program."

sv.wikipedia.org/wiki/Hermann_Wagener

"Wagener var konsistorialassessor i Magdeburg, då han, en motståndare till den liberala riktningen, under Maximilian von Schwerin-Putzars ministär föranläts att 1848 lämna statstjänsten. Ledarna för Konservative Partei gav honom i uppdrag att leda uppsättningen av ett nytt konservativt organ, "Neue Preußische Zeitung" (efter vinjetten oftast kallad "Kreuzzeitung").

Efter att Wagener 1854 lämnat redaktörskapet för tidningen, ägnade han sig åt parlamentarisk verksamhet dels i preussiska deputeradekammaren (1853-59), dels i tyska riksdagen (1867-73), där han ledde det konservativa partiet. Åren 1866-73 var han geheimeregeringsråd och föredragande råd i statsministeriet.

Wagener utgav bland annat ett av hans konservativa världsåskådning präglat encyklopediskt verk, Staats- und Gesellschaftslexikon (23 band, 1858-68; supplement 1869). Hans memoarer, Erlebtes, utkom 1884."

OM du tycker att nazzarna är socialister så får du tycka det, men det förändrar inte verkligheten att nazisterna var en rörelse mot kommunism och socialism, däremot hade deras samhällsprogram en socialpolitisk del som omfattade en del av befolkningen, och deras 'socialism' var det samma som klassisk tysk konservatism.

Om du menar att klassisk tysk konservatism och socialpolitik per se är socialism så är det du säger begripligt och inte enbart tyckande, men det är långt ut på högerkanten som västerlandets liberala demokratier inklusive östpreussens monarki och konservativa styrande kallas socialister. 

Nazzar och fascister är enligt gängse uppfattning och definition högerextrema rörelser. 

Enligt gängse uppfattning

sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%B6gerextremism

"Högerextremism syftar på ståndpunkter och värderingar som ligger långt till höger på det ideologiska spektrumet. Det innebär att högerextremism är ett relativt begrepp som skiljer sig åt mellan olika länder och förändras över tiden. Begrepp med likartad innebörd är ultrahöger, radikal höger[förtydliga] och högerradikalism. Högerextremister värnar ofta traditionella värden, normer och institutioner, som exempelvis kyrkan och kungahuset, och är motståndare till politik som syftar till jämlikhet/jämställdhet, liberalism och socialism. Högerextremism inkluderar vanligen auktoritarism, antikommunism, och nativism (en term som används av forskare för att hänvisa till etnocentriska uppfattningar som rör invandring och nationalism, exempelvis att bevara statusen för vissa etablerade invånare i en nation till skillnad från invandrare)."

"Termen högerextremism är problematisk då begreppet "höger", i synnerhet i Västeuropa, sedan mitten av förra seklet syftar på partier och åskådningar uteslutande positiva till marknadsekonomi. Före demokratins genombrott, dvs under 1800-talet och början av 1900-talet, var de marknadsliberala partierna vänsterpartier och de konservativa (som ville bevara styrande och reglerande institutioner som skråväsendet och därmed var motståndare till fri företagsamhet) var högerpartier. Ultrakonservatismhar föreslagits som en mer korrekt term för en ideologi som motsätter sig människors, varors och tjänsters rörelser över nationsgränserna, representativ demokrati, respekt för minoriteter, och föreställningen att alla människor har lika värde.[citat från källa efterfrågat]

Historiskt förespråkade både det tyska Nationalsocialistiska arbetarpartiet och det italienska fascistpartiet, i motsats till de högerregeringar som företrätt dem, av nationalistiska, patriotiska skäl en kraftig statlig styrning av ekonomin mot en högre grad av ekonomisk utjämning för de som sågs som fullvärdiga medborgare. Den styrande staten var detsamma som partiet i dessa diktaturer. Statlig styrning i stället för marknadsekonomi också inledningsvis var fallet med Francisco Francos rörelse Falangen, innan Spanien under det sena 1950-talet slog in på en mer marknadskapitalistisk väg. Nazister och fascister bedrev emellertid under sina respektive regeringstider en systematisk, våldsam repression mot sin tids vänster, med utbredda förföljelser, mord och fängslanden av socialister, socialdemokrater, kommunister, syndikalister, anarkister och andra grupper. Det var vänsterns bejakande av universella mål eller en international som nazisterna och fascisterna vände sig emot, och vänder sig emot, i första hand.[källa behövs]"

Att närbesläktade ideologier (religiösa eller politiska) bekämpar varandra är så vanligt att det inte bevisar varken det ena eller det andra.