Hej! Jag hänger gärna på här i tråden! Vi är troligtvis på gång till Riga under våren för vårt syskonförsök genom äd. Gör ett sista försök på hemmaplan först.
Vi har haft funderingar på IVF Riga men ser att en del av er haft lite synpunkter på dem... Hur upplever ni Ava? Hur har ni löst det med prover inför era uppstarter; tagit i Sverige och skickat svaren?
Lycka till där ni befinner er i processen!
Jag ska ta och läsa på lite mer om AVA; det verkar vara ett omtyckt ställe ;) Känns verkligen viktigt att få en så bra upplevelse och så klart resultat som möjligt nu när man har chansen att välja klinik, så var det ju inte direkt när vi gjorde våra andra försök inom landstinget.
Vi har också precis som en del av er andra några försök bakom oss, samt ett lyckat :)
Bappen: Va spännande! Lycka till! Är det ni själva som önskat att man sätter in två på en gång? Får man fråga hur ni rest dit och vad ni har för boende? Hur länge behöver ni vara där denna gången?
Löparnörden: Låter ungefär som vår historia; vi gick vår efterlängtade son på 3e äd - försöket, där vi också vetat om länge att biologiska barn för min del var/är uteslutet. Vi har nu ett sista embryo i frysen här i stan, men sen blir det alltså dags att vända sig utomlands.
Ronon: Tack så mycket för reseinfo, o hotelltips! Apropå ett eller två embryon vid återföring; vi har lite medicinska skäl som ev gör det lurigt att sätta in fler än ett, m "risk" för tvillinggraviditet. Jag förstår tankarna kring hur man ska välja; med så klart både ev för- och nackdelar...
Savasana och Mooki: Va kul att det inte är så långt kvar för er! Spännande!
Här har vi ca 1,5 vecka till insättning. Nu börjar man minnas hur långsamt tiden mellan alla moment går (nedreglering, uppreglering, ul, blodprover...); man glömmer /förtränger tydligen mellan gångerna; )
Löparnörden : Vår son är 1,5 år nu; född i juni 2014. Det är väl egentligen ingen 'panik' med syskonförsök men eftersom man har varit med förr ;), så känns det bäst att börja i tid. På sonen väntade vi i ca 3,5 år. Som sagt; väntan är alltid det värsta! Hoppas att ni har lika mycket tur nu då som när er dotter kom till! Hur preppar du för mitten av februari nu då; tycker själv det är svårt att tänka på annat samtidigt som man ju måste det för att inte bli helt knäpp! Här är det ca en vecka kvar till insättning nu.
Bappen: Grattis till insättning och ett jättestort lycka till!! Jo, ruvartiden är en riktig mental prövning helt klart. Hoppas du kan få dagarna att gå hyfsat fort utan att behöva grubbla för mycket över resultat (lättare sagt än gjort, jag vet ?), och att du känner dig bättre!
Löparnörden: Det är väl samma här som hos dig; jag tränar o försöker må så bra jag kan. Tar Progynontabletter och Suprecurspray så det preppa ju så klart även rent medicinskt :) Mest försöker jag att ha tankarna här o nu, vilket som du skriver verkligen är lättare nu när man har en liten bus som distraherar en ;)
Tänkte höra med er andra hur ni gjort med recept på läkemedel som är nödvändiga under behandlingen;
vi har ju gjort våra tidigare försök via landstinget och har alltså inte kontakt med någon privat klinik där vi kan "betala oss till" diverse utredningar/kontroller/provtagningar och receptförskrivning. Att få till provtagning känns relativt lätt, men att få en läkare att "helt hux flux" skriva ut lite läkemedel vet jag inte...? :) AVA i Riga menar att de kan skicka nödvändiga läkemedel med DHL, men hur funkar det? Vad betalar jag för då; läkemedel och transport? Och hur fungerar det rent praktiskt? Känns som det hade varit lättare att få någon att skriva ut nödvändiag preparat här och bara kunna gå till apoteket..!?
En andra fundering jag har är vad Procren-injectioner är för något?
Löparnörden: Precis; det som får en att må bra är väl det man ska satsa på; att göra så mycket mer än det samt att hoppas :), är nog det bästa o enda man kan göra. Jag känner också dubbelt inför hela grejen; det kostar så otroligt mycket att försöka igen rent känslomässigt. Man vet ju hur det varit innan när det misslyckats och även om man kommer ställa sig på benen igen så tar det så mycket kraft. Men så klart; drömmen om ett barn till övervinner den känslan i slutänden så visst kommer man att försöka tills det funkar! Försöker peppa mig själv lite här nu ;) Hade du andra medicinska problem att ta ställning till/förhålla dig till vid sidan av allt detta? Själv har jag diabetes typ 1 sedan många år, så det blir en liten balansgång även där med insulindoser som får justeras o pillas med.
Ha en bra dag allihop!
Längtar74: Skönt att det fungerat så bra för dig med läkemedlen, och att du kunnat ta andra (liknande/samma) preparat)! Jag har ju sedan innan haft och har en del kvar, så kanske man kan använda sig av det till en början.
Skönt för er som har en bra gyn-kontakt som hjälper till och finns som en stadig vård-punkt på den gär sidan landsgränsen :) Det känns som att när vi nu snart gjort vårt sista landstingsförsök så är vi väldigt ensamma igen, om ni förstår vad jag menar. Det är svårt att leta reda på allt man behöver veta och kolla upp, så kan verkligen förstå att det underlättar med en bra gynkontakt på hemmaplan!
Att få försändelse med DHL låter ju smidigt och överkomligt prismässigt. Det ordnar sig väl; känns som att det kanske inte är det största problemet som oss som befinner oss på denna sida/tråd...;)
Lycka till till er som äntligen kommit till ruvarstadiet!!
Här har det konstaterats en tjock o bra slemhinna idag, så insättning på tisdag förutsatt att det lilla embryot klarar upptining!!
Trevlig helg ?
Milla2016: Spännande! Vi gör också en FET imorgon, äd i Sverige :) Om den lille stackarn klarar upptining.. Börjar kännas riktigt nervöst nu, eftersom det är den enda vi har. Hoppas på att INTE få ett telefonsamtal imorgon utan att vi kan åka dit o få göra resten av proceduren.
Bappen: Vi hoppas på blodprovet; det finns hopp!
Cejo77: Lycka till! Vilken stor skara ni har i frysen; jättebra ju!