Har jag rätt att vara lite irriterad?
Bakgrund: Min svärmor är av den äldre generationen och jag har aldrig riktigt förstått mig på henne. Förutom åldersskillnad är det nog också en kulturkrock, men framförallt kan hon säga väldigt dumma saker ibland.
Scenario: vi är på restaurang, och utan att fråga tar hon en liten bit av brödet som står på bordet och är påväg att ge den till min 6 månader gamla dotter. Nej! Det får hon inte, säger jag. Inte? Säger svärmor osäkert och ser förolämpad ut. Man vet inte vad brödet innehåller för ingredienser (FRÅGA FÖRST FÖR I HELVETE INNAN DU GER MIN DOTTER NÅGOT, tänkte jag). Någon minut senare ser dottern svärmors coca-Cola flaska och sträcker sig efter den. Den vill du suga på va? Säger svärmor. Inte förstod jag att hon menade allvar. Så innan jag hinner säga till stoppar svärmor in flaskan i munnen på min dotter. NEJ! Säger jag, för det första är flaskan av glas och för det andra innehåller den socker. (Flaskan var nästan tom men ändå, hon kan ju dessutom skada sina tänder). Återigen blir svärmor "sårad" och ser ledsen ut. Det ska tilläggas att min kille, svärmors son, inte säger ett PISS när detta sker, utan jag känner mig som en riktig elaking. Men efteråt när vi var själva höll han med om att vi faktiskt är ett team och att han nästa gång säger till, men han menade på att hans mamma var så snabb att han helt enkelt inte hann reagera.
Men till min fundering, överreagerade jag? Eller är det okej att mata andras bebisar med smulor och andra ting utan att fråga?
Mvh / en arg en