pappan har bara lämnat.
Hej.. jag är en ung kvinna på 25 år som befinner mig i en högst krisartad situation där pappan till mitt barn valt att bara lämna oss i 27e veckan. Allting kom som en blixt från klar himmel. Vi hade det så bra tillsammans (trodde jag). Vi hade precis köpt en gemensam bostadsrätt i ett område vi båda drömt om att få bo i och bilda en familj i. I helgen som var skulle flyttlasset ha gått men nu har marken under mina fötter totalt havererat..det har nu gått snart 5 dagar sedan han lämnade mig och jag mår så fruktansvärt dåligt över allting.. försöker va glad för barnet men det är svårt när man saknar den man älskar..
Till saken hör att han säger att han känt såhär länge men aldrig saft nånting. Under tiden har han stått och tittat på medans jag sagt upp min egen lägenhet, skänkt bort alla mina möbler för att vi skulle börja ett helt nytt liv tillsammans med nya saker.. nu står jag utan egen bostad och har varken saker eller möbler kvar.. först tänkte jag att han bara fått panik..att bara det får gå några dagar så kommer han tillbaka till mig..men nej, han vill inte vara med mig. .han är så kall.. hans mor försvarar honom tll sista blodsdroppen och hotar med att kräva mig på pengar om jag kräver en försäljning utav vår gemensamma bostad istället för att låta han ta över den helt..
Hur kan han vara offret i det här? Det är inte han som står med en liten i magen utan hem, utan sin älskade, utan den framtid som låg framför våra fötter..om han bara hade sagt någonting..vi ville båda ha det här barnet, jag blev gravid tidigt och oplanerat men jag frågade honom så djupgående hur han kände och om han vill behålla. Det ville han, han var säker. Jag åkte till och med iväg på en resa i 2 veckor som jag hade bokat långt innan vi träffades,under den tiden hade han haft gått om tid stt tänka igenom beslutet igen.. jag frågade honom en sista gång när jag kom hem men han var fortfarande säker..allt var bra.. vi gick på första UL såg vår skatt och vi var så lyckliga. .
Jag vet inte vad jag ska ta mig till..väntar på att banken ska höra av sig om han får överta lånen. .jag hoppas det.. så slipper jag tänka skiten.. vill inte ens bo där ändå och har inte råd även om jag Skulle vilja.. eftersom jag vet stt jag skulle bli den som får den eftersom jag står på bar backe med ett litet barn i magen..
Hur går jag vidare? Hur överlever jag det här..hur glömmer jag någon jag älskar men samtidigt hatar..nämnas ska att han sagt att han vill ställa upp på barnet när hon kommer.. alltid något.. får se hur långt hans moral och löften räcker den gången då..
Snälla hjälp mig med tips och råd hur jag går vidare från det här..vill kunna vara en stark mamma för mitt barn när hon kommer.