Barn utan pappa

Ditt liv ditt beslut.Han får skylla på sig själv att han inte skyddade sig och du behöver inte säga att fadern är okänd.Du har inte gjort nåt fel.Han får betala underhåll.

Jo så att "mitt liv mitt beslut" känner jag att det är. Jag kommer inte kräva underhåll av honom eller avslöja honom på något sätt, men jag vill ändå inte gå bakom ryggen på honom och inte säga något alls. Och vad säger man till barnet när det undrar? Det är många år kvar innan jag behöver ta den eventuella diskussionen men hur han ni andra gjort och sagt? ????

Du ser inget hinder i att ditt barn ev inte får växa upp med en engagerad pappa?

Nej precis. Jag har sen flera år tillbaka ställt in mig på att vara ensam, men vill ändå ha barn. Jag ser inte att ett barn måste ha en mamma och en pappa, samhället ser det så. Behåller jag inte detta barn så är en resa till Danmark mitt mål inom snar framtid (om det inte hinner bli lagligt i Sverige innan) känns helt ärligt onödigt att ta bort detta barn när jag ändå kommer skaffa ett nytt, visserligen på ett annat sätt. Den här killen känner jag ju ändå..

Är det helt okänt för dig om hur tex adopterade barn inte känner sig 'hela' förrän dom hittat sina föräldrar, syskon och släkt?

Nej absolut inte okänt. Min egen pappa växte upp utan far, mina äldsta syskon hade ingen speciellt närvarande pappa när dom växte upp. Ingen av dom känner dig "halva" utan snarare tvärtom då dom ist fått ha andra människor i sitt liv. Mitt barn kommer ha gott om "fadersfigurer" i mina bröder och vänner.

Så då kommer inte ditt barn undra över sitt ursprung och identitet, eller sakna tillgången till den del av släkten på sin faders sida? Okej! Du skriver ju i ett tidigare inlägg att du undrar vad du ska svara ditt barn när h*n undrar om sin pappa. Varför undrar du det om du inte innerst inne fattar att det ev kan upplevas som ett problem för ditt barn? Du vet ju inte ens hur du ska bemöta det när frågan kommer. Intressant att du är så tvärsäker å ena sidan och vacklar å andra... Är det inte ett tecken på att du kanske är egoistisk?

Såklart att det finns en möjlighet att barnet kanske kommer sakna det. Det är ingenting jag kan veta till 100% det jag vet till 100% är att jag såklart kommer göra allt för att barnet inte ska känna så. Och jo jag har en plan på vad jag ska säga till barnet, nu ville jag ha tips på hur andra i liknande situationer har gjort. Och nu kommer vi ifrån ämnet en aning då jag ville ha råd från andra i liknande situationer. I min värld så behöver inte en familj bestå av mamma, pappa barn, men Alla har rätt till sin åsikt och jag respekterar din.

Okej! Den möjligheten att ditt barn kommer sakna sin andra hälft av sitt ursprung väger inte lika tungt som din vilja att skaffa barn på dessa villkor? Din vilja att skaffa barn betyder mer än ditt barns önskan om en pappa, en farmor och farfar, kusiner, en story om vart dom härstammar? En förälder är inte bara en person, utan även ett arv att identifiera sig med och bära med sig. Alla vill det inte och väldigt många klarar sig fint i livet. Men varför vill man ifrånta möjligheterna till sitt barns ursprung innan barnet ens har fötts och tycka att en fader och hans del av storyn inte är något av värde? Men det är värt det?

Jag har inte varit i din situation TS, så kan inte ge såna råd men ville skriva ändå.

Jag tycker att du resonerar klokt och hänsynsfullt både mot mannen (mannens familj) och kommande barn.

Om du känner att du kommer klara av att uppge fader okänd, så är det såklart ett alternativ. På så sätt "riskerar" du ju iaf inte att pappan dyker upp och vill ha delad vårdnad. Hur du ska förklara för barnet är lite knivigt, där har jag faktiskt inget förslag.

En fördel om du ist väljer att få barn via insemination är ju att du då kan berätta för barnet att du fått hjälp via en klinik och att det finns möjlighet till öppen donator (iaf i Dk), så barnet själv kan söka pappan vid myndig ålder.

Jag är helt övertygad om att barn kan bli hela fantastiska trygga individer oavsett om de har en mamma, två pappor, en pappa, två mammor, två mammor och en pappa eller flera far/morbröder och/eller fastrar/mostrar! Huvudsaken är att det finns kloka närvarande vuxna personer i barnets närhet som vågar förklara svåra frågor och står kvar när livet ibland stormar.

Oj jösses. Tråden utvecklades i en annan riktning än du nog hade tänkt dig. Inte riktigt det här du var ute efter misstänker jag.

Är själv uppväxt med en frånvarande pappa. Det gick bra ändå. Som du säger, en familj behöver inte bestå utav mamma, pappa, barn. Jag hade inte direkt någon manlig figur närvarande. Mamma fixade det mesta. Du verkar ha mer släkt och vänner runt dig som kan stötta dig.

Har du tankar på att inom snar framtid bli gravid, så kanske det känns grymt att ta bort detta barn. Om du inte tänker blanda in den biologiska pappan, så blir det ju ingen skillnad på den fronten menar jag. Förutom att du vet vem pappan är då. Men om pappan inte kommer att vara med varken nu, eller vid en möjligen senare graviditet, så varför ta bort det här barnet? Jag hade personligen inte kunnat det. Vad har jag för rätt att göra det? Så hade jag nog tänkt. Det är ju trots allt de vuxna som inte skyddat sig, inget barnet kan hjälpa.

I slutänden är det ditt beslut. Men så går mina tankar om jag försöker sätta mig i din situation. Lycka till med allt! :)

Hur du förklarar för barnet är svårt. Kanske en stor del av sanningen vore bra. Möjligen att mamma och pappa träffades en period, men bodde inte ihop. Att nämna att han har en annan familj hade jag undvikit att nämna. Kan få barnet att känna sig oönskat, och som om det skulle vara något fel på just barnet i fråga.

Ja, vet inte riktigt vad mer jag kan säga. Lite tankar. Tycker för övrigt du verkar vara en förnuftig person.

Jag är i en liknande sits som dig. Skillnaden är väl att här är fadern okänd. Var helt oplanerat men ändå välkommet. Jag är i V. 27 nu och går igenom det här ensam. Till en början trodde jag att det skulle bli en dans på röda rosor men så är inte fallet. Man känner sig rätt ensam till tider och ibland önskar jag att jag hade någon att dela allt med. Jag har funderat på vad jag ska säga till henne när hon börjar fråga och jag tycker det är riktigt tråkigt att jag inte kan ge henne det en pappa kan ge. Men jag kommer kunna ge henne mycket annat som jag hoppas väger upp för det faktum att hon inte har en pappa. Sen vet man ju aldrig om man träffar någon längre fram som blir som en fadersgestalt. Det kommer gå bra för dig om du väljer att behålla. Allt löser sig! Men du borde kanske berätta för honom iaf, vem vet, han kanske vill vara delaktig även om du tror att han inte vill Lycka till!

Jag förstår dig helt och går igenom en liknande situation. I mitt fall så vet jag vem pappa är men jag valde redan från början att inkludera han och var ärlig. Han vill inte vara delaktig i nuläget och jag kommer inte tvinga honom till något. Vill han längre fram i graviditeten återkomma så få han då ta sitt ansvar och bidra. Men jag har varit klar och tydlig att han har fram till BF på att bestämma sig, för han får absolut inte komma och gå som han vill i barnets liv. Hellre ingen pappa än någon som har olika typer utav problem som tex. droger eller alkohol. Och vem säger att inte du kommer träffa någon som bli som en pappa till ditt barn. Bara du kan vara den bästa föräldern till dit barn/dina barn. All lycka till dig, och du kommer klara detta väldigt bra så länge du är medveten och beredd. kram

Jag har faktiskt en vän som för 13 år sedan då jag lärde känna henne satt i exakt samma situation som du.

Jag är själv mamma och min son är 13 år men har 4 diagnoser.överintelligent och tro mej jag har överöst honom med allt för att döva mitt dåliga samvete trots att jag vet att d inte är mitt fel att han fick syrebrist.dit dåliga samvete du har nu,innan du ens börjat ditt falskspel är bara början,tro mej!

Därför är insimnuering förbjudet i Sverige

Det är lagligt i Danmark min vän tog tåget rockretro in på ett sjukhus i Köpenhamn 20000kr för spermier precis vilken man med vilka gener som helst du får aldrig veta vem pappan är eller ditt barn.

Det får du skriva under att aldrig ifrågasätta.

Resultatet för min vän vart ett mycket sjukt barn.dessutom drog mannen som hon trodde skulle stanna för att han skulle ha ett barn drog så snabbt att hon inte ens han berätta att han inte va pappa.

Jag avråder dej starkt till att skaffa barn i nuläget

Dessutom kan du inte lura systemet!

Din barnmorska barnläkare kommer inte vara nöjda förns exakt datum barnet blev till!du måste berätta att du brutit mot Sveriges etik moral regler.alltså låtit dej insiminera dej och sen varför.

du kan inte ljuga för honom så länge du tänker fullfölja graviditeten.ett faderskapstest görs ALLTID om inte han skriver på papper att han är fader till barnet ändå.samt betalningsskyldig i18 år.

Sen kommer försäkringskassan ifrågasätta om du är beviljad barnbidrag underhåll och alla andra pengar du måste ha för att överleva!

och har du riktigt otur får du som många andra som tänker och handlar i en mycket förvirrad och oklok väg i i livet.klarar en sån dum flicka av att tänka på en babys framtid?!

Skaffa hund

Kramar

Om någon berättat för mej hur det är att vara mamma hade jag aldrig ens imom vildaste fantasi kunna föreställt mej hur och att försvara honom mot alla elaka barn föräldrar mobbing sjukdomar tider!du måste ha bil och tjäna 2ggr din lön

Man klarar sej inte som ensamstående förälder idag!

Idioter är ni allihopa och jag förmodar att ni inte har barn

Insiminering är lagligt i Sverige. Jag har blivit erbjuden en gång gratis iom att dom vill operera bort både äggstockar o äggledare på mig! Att bli ensam kan man bli ändå, även om man lever tillsammans med pappan från start. Det är väll lite det som är utgångspunkten. Att man vill ha en komplett familj. Men beslutet är ditt. däremot måste du prata med honom.

1. Lugna ner dig

2. Tråden är gammal

3. Du har noll koll