18 månader och livrädd för sjukhus/sjukhuspersonal

Det låter tufft för henne och för er också såklart som blivit tvungna att tvinga. Nu är vår tjej äldre men när vi tvingat i antibiotika när hon var mindre så var vi väldigt lugna och kämpade med att inte känna dåligt samvete för då utstrålar vi det. Utan vi hade mantra i huvudet att det här gör vi för att det är bra, och tröstade såklart efteråt men inget "stackar dig" om du förstår hur jag menar. Bekräftade dock hennes obehag och förklarade att de var medicin.

Sen har vi läst böckerna om Ingrid mycket och det finns en "Ingrid och bassiluskan" som varit så himla bra. Den har hjälpt dottern att förstå bättre när hon är magsjuk, förkyld, gått till doktorn osv. Hon har fått lite insikt, och nu när hon två och inte vill ha vantar kan vi bara referera till Ingrid som blir sjuk när hon inte vill ha vantar. Då vill hon ha dom med en gång. :) hon låtsashostar tom för att få hostmedicin, kanske för att den är god men även för att hon fått så mycket positiv förstärkning att hon varit duktig som tagit medicinen.

Vem är sjuk? är också en bra bok som handlar om blindtarmsoperation. Finns säkert fler på temat, gå till biblioteket och kolla med personalen där. Hon behöver säkert bearbeta sina upplevelser.

Min dotter var likadan. Det blev bättre vid 2,5 åt ungefär när man kunde prata mer med henne och hon förstod bättre. Nu vid 3,5 är hon fortfarande inte superförtjust i att gå till doktorn men det går helt okej och hon blir ofta stolt för att hon är modig och går dit fast det är läskigt. Vi försöker förknippa det med något positivt genom att göra något hon gillar efteråt (t ex köpa en bamse-tidning och ett kinderägg att roa oss med hemma).

Det vi fick tips om som vi gjorde var att stanna kvar på barnmottagningen/BVC och leka i väntrummet efteråt så att det blev roligt att vara hos doktorn. Det hjälpte litegrann.

Jag vet att det är superjobbigt men förhoppningsvis blir det bättre snart och lättare när ni kan prata med henne.

Är det riktigt jobbigt kan man få hjälp av lekterapin på t ex sjukhuset.

Det har vi fått i flera omgångar. :)

Lovordar lekterapin! Min då 5-åring grät en hel dag när vi blev utskrivna från sjukhuset, eftersom hon älskade lekterapin och personalen där.

Vi tog en tur dit ner vid alla sjukhusbesök, så blev det något positivt med sjukhuset.

Där kan man ju också leka med sjukhussaker, klä ut sig till doktor, få låtsas sticka föräldern eller dockan osv.

Annars kan man be att få med sig sådana saker hem, sprutor och sådan där "infart" eller vad det heter, munskydd... så kan man leka hemma i lugn och ro.

Det är allmänt känt bland sjukvårdspersonal att 18 månaders är såna!

Men precis. Vi fick även "proffesionell" hjälp med inbokade möten. Specialpedagogen och sonen har tillsammans genom lek fått honom att klara av besöken.

Nu tränar de på att han ska kunna ta i och ur hans ögonprotes utan skräck och panik. :)