Plötsligt sjukt mammig. Pappa vägras från nattning.

Fullt normalt att 1,5 åringar gör så. Vi har aldrig tvingat eller krånglat utan den förälder det funkat med har fått natta, sedan kommer nästa fas och det brukar bli ombytta roller.

Det går i perioder det där. Vår treåring vill nu BARA vara med pappa. Vid 1,5 var det bara jag som gällde. Så det går över. Däremot har det alltid funkat utmärkt då favoriten varit utom synhåll. Det är som att barnet förstår att när pappa inte är hemma så finns han inte som alternativ. Då går det jättebra att nattas av mig och lillasyster. Så oroa dig inte, det går över. Jag gissar på att om du var borta en kväll skulle barnet somna med pappan. Kanske kan vara en idé ibland? Gör något annat och låt pappan fixa biffen.

Lillen hoppade över dagvilan idag, lite det jag hoppades också. Nu fick pappa natta, antagligen för att han var för trött för att bry sig...

Men vi hoppas på att sånt kanske bryter cirkeln som han kommit in i nu. Några vändor med pappa när han är extra trött. Eller så kanske det ändå inte händer något....  Så har vi fått göra när vi har brutit hans "vakna upp på natten för att äta"-perioder när de ploppat upp. Nattas han efter en dag utan dagvila så vaknar han inte för att äta den natten och så gör han inte det de efterföjande nätterna heller. Som att vanan bara ändrades efter en hel natts sovande. ;)

Fler som vill komma med tips? Alltid bra att få höra lite.

Vi har kört på att ge barnet den trygghet det just då behöver. Spela roll om jag var den som la barnet i ett par månader, det kan jag ju ge mitt barn. Det går över, jag lovar!

jag har märkt tydligt att mitt barn blir mer mammig när jag inte mår bra (alltså om något är jobbigt och jag är nere ), då duger inte pappa alls. har hört att det är ganska vanligt.

Vår äldsta blev väldigt, väldigt pappig vid 2.5 år. Pappa skulle klä på, läsa saga, fixa maten, leka, ja, allt. På natten om sonen vaknade och jag kom dit så skrek han "mamma ska gå, pappa ska komma", även om han var halvt i sömnen. Vi lät honom bestämma själv hur han ville ha det och fasen höll i sig i 2-3 månader, med en peak på ett par veckor då pappa verkligen skulle göra allt hela tiden. Så försök att inte tänka för långt fram i tiden, allt är en fas och jag tror att ju mer man försöker "motarbeta" barnet, desto längre blir fasen. Lagom tills du är gravid har det här säkert gått över av egen kraft.

I ert fall hade jag satsat på att låta "rätt" person natta och bryta av det med att "rätt" förälder är iväg och gör något precis vid läggdags för då brukar det ju oftast funka ändå, så får de lite extratid.

Min dotter som jag har sedan tidigare har alltid varit en mammegris, men där tog vi varannan kväll. Visst hon var sur, men inte så att hon skrek sig blå. Jag är fortfarande favoriten, men hon accepterar sambon också. Smidigast har blivit att vi tar var sitt barn och då mellan är pappegris och obstinat, så går vi efter det som är enklast. Nu när jag varit föräldraledig så har hon bjudit in mig mer. Kvällar jag måste amma vid läggdags finns inte så många alternativ.

När jag var gravid fick sambon dra lasset för jag somnade eller behövde vila vid 18, för då var jag totalt slut. Barnen vande sig, troligen var det då mellan blev pappas flicka.

Vår treåring får välja varje kväll vem han vill sova med, funkar smidigast så. Det har gått i perioder vem han vill sova med och nu växlar det hela tiden. Vill han sova med pappa lägger jag lillebror och tvärtom. Lillebror är extremt mammig men pappa har lagt honom sen han var liten (när storebror hade en period då bara mamma fick lägga) så oftast funkar det bra för honom, men ibland får jag gå in och ta över. Onödigt att han skriker sig till sömns när han somnar direkt om jag tar över.

Dottern är precis 2 år o sen i julas är det bara mamma som gäller. Ny har vi ändå löst det så att vi nattar varsitt barn (de delar rum) varannan kväll. Hon ser mig i storebrors säng även om hon har pappan hos sig. Skrikigt i början ändå. De sista kvällarna har det funkat bättre dva inga skrik. Hon säger bara "mamma sova, pappa monn [imorgon]" o pekar på sin säng. Nattningen funkar dock inte alls om jag inte är i rummet eller om jag försöker smyga ut innan hon somnat. Suck. Nattningarna funkade ju så bra innan jul (då kunde vi lämna dem o de somnade själva!).